Jag vill leva i nuet - men det är svårt

[Kalinsi]

Jag måste få skriva av mig lite. Stundvis gör det så förbaskat
ont inombords och tårarna kommer, först några sen fler och
fler och efter en stund forsar dom. Jag försöker att göra som
hundarna, leva här och nu, ta tillvara på stunden. Men så
kommer tankarna och det går inte att hålla emot.

För snart 3 mån sedan fick jag beskedet att min älskade
älskade English Toy Terrier flicka har lymfkörtelcancer
Jag åkte in till Vet i tron om att hon hade tonsillit då hon
var svullen på halsen och åt sämre. Jag trodde knappt att
det var sant när dom under besöket kom fram till att det var
detta hemska, en cancerform som det inte går att bota
hunden ifrån

Jag är så enormt tacksam för varje dag vi får ha tillsammans,
vi gosar som alltid jättemycket tillsammans. Och varje morgon
jag får vakna intill min glada flicka är en gåva. Men samtidigt
är jag så enormt rädd Jag vet inte hur jag ska överleva den
dagen då det är dags. Hon är mitt allt! En sådan kärleksfull
och klok liten varelse som alltid bara varit snäll och go på
alla sätt och är det fortfarande.

Det gör så ont i mig att veta det jag vet, jag var så säker på
att hon skulle bli en mycket gammal hund som skulle vara pigg
långt upp i åldern. Så kommer detta Jag skulle göra vadsomhelst
för att få höra att cancern är borta, att dom hade fel. Att det är
något annat, men det kommer jag inte få höra.

Jag är så ledsen

 

[BuenoBull]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Men vad hemskt. Tyvärr är det ju så, alla ska vandra samma väg, förr eller senare. Sorgligt att det skulle bli förr för din hund, men jag är övertygad om att hon haft det super hos dig. Tiden som är kvar får ni ta vara på dagarna och mysa och käka godis med varann!

Kramar

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Men vad hemskt. Tyvärr är det ju så, alla ska vandra samma väg, förr eller senare. Sorgligt att det skulle bli förr för din hund, men jag är övertygad om att hon haft det super hos dig. Tiden som är kvar får ni ta vara på dagarna och mysa och käka godis med varann!

Kramar

Jo visst är det så att vi alla den vägen ska vandra, men
det är fruktansvärt tungt ändå

Min pappa sade nyligen till mig "ni är som lång och lerhalm
tillsammans" om mig och min älskade flicka. Och det har han
så rätt i, jag och Kaisa står varandra så enormt nära!

 

[TinyWiny]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Förstår dej

Gick samma väg med min älskade häst, trodde inte jag skulle kunna leva utan henne och visst har det varit oerhört tufft visst kan jag finnas utan henne men...hon var verkligen mitt allt.

På något märkligt vis går livet vidare, man gråter och gråter och gråter.

Skickar massor av kramar till dej

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Förstår dej

Gick samma väg med min älskade häst, trodde inte jag skulle kunna leva utan henne och visst har det varit oerhört tufft visst kan jag finnas utan henne men...hon var verkligen mitt allt.

På något märkligt vis går livet vidare, man gråter och gråter och gråter.

Skickar massor av kramar till dej

Du ska veta att ditt svar, att du svarade betyder oerhört
mycket!

 

[Fiffi1]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Min ena katt har också fått den diagnosen .
En katt kan ju äta kortison hela livet utan att det innebär fara, så när lymfkörtlarna ökar i storlek så ökar jag dosen osv. Men min lilla katt kommer inte att leva ett helt kattliv Man får försöka göra det så innehållsrikt som möjligt

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Min ena katt har också fått den diagnosen .
En katt kan ju äta kortison hela livet utan att det innebär fara, så när lymfkörtlarna ökar i storlek så ökar jag dosen osv. Men min lilla katt kommer inte att leva ett helt kattliv Man får försöka göra det så innehållsrikt som möjligt

Hej tack för Ditt svar!
Jag förstår precis din sorg över att din katt fått diagnosen
Skickar många tröstekramar till Dig!!

Min hund får också kortison. Hon svarade jättebra på
behandlingen inom bara några dagar, och klarade av dom
första sänkningarna av kortisondosen. Men när vi kom till
en viss nivå började lymfkörtlarna svälla igen Så det var
bara att öka på, men på den höga dosen mådde hon inte
helt bra så vi försökte försiktigt sänka lite lite. Då mådde
hon mycket bättre och klarade sig några veckor, sedan
börja det svullna igen

Det känns förjävligt. Och med
cancer vet man aldrig, det är det som är så jobbigt,
vissa kan klara sig med hjälp av kortison upp till ett år,
andra t.om längre. Medan vissa bara klarar sig några veckor,
månader, andra svarar inte på kortisonet alls.

Min hund står på så höga doser nu att det inte går att
höja mer, för då skulle hon få sådana biverkningar av
själva kortisonet så då skulle hon ändå inte må bra

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Du vet ju att jag känner igen situationen, men jag står på andra sidan om det nu.

Jag minns exakt hur jobbigt det var att så högt uppskatta varje dag man fick samtidigt som man fasar för slutet. Det är bara en månad sedan Billie somnade in.

Jag har inga kloka ord som tröst, bara en kram.

*KRAM*

Du klarar detta. Bryta ihop kan du göra efteråt.

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Du vet ju att jag känner igen situationen, men jag står på andra sidan om det nu.

Jag minns exakt hur jobbigt det var att så högt uppskatta varje dag man fick samtidigt som man fasar för slutet. Det är bara en månad sedan Billie somnade in.

Jag har inga kloka ord som tröst, bara en kram.

*KRAM*

Du klarar detta. Bryta ihop kan du göra efteråt.

Ja jag vet att du tyvärr alltför väl känne igen dig.
Men du ska ha stort tack för ditt svar och din kram!

Gällande att bryta ihop så har det varit några ggr
som jag brakat rejält. Vid ett tillfälle kändes det som
en storm som kom, mina hundar fick vara hos min mamma
där dom också trivs jättebra. Och jag grät något enormt
hemma hos min pojkvän, det gick inte att hålla tillbaka.

 

[Zuukii]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Jag tog bort min älskade Sheltie tik för 2 veckor sedan pga sitt hjärtfel .. Hade haft henne i 12,5 år.. det var vidrigt! Grät 24 h om dygnet... Hade jag inte haft min sambo och min andra hund hade jag inte överlevt... Hämtade henne urna förra veckan och bara det var sån underlig kännsla.. Brukar sitta med den i knät och bara drömma tillbaka till våran tid.. Min lilla älskling lixom! jag kommer aldrig mer få se henne..

http://vovve.net/irpdogs/34/37212328098253.jpg

 

[Winni]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Gråt du, låt det komma utan att stoppa det. Och jag vet precis hur du känner det, har själv förlorat mina älsklingar under årens lopp. Alla har stått mig nära, men endel stått mig närmre och det känns som om en kroppdel försvinner när de dör . Man tappar fotfäste en stund i livet och det tar ett tag innan man hittar tillbaka, men du kommer att göra det så småningom jag lovar. Men du kommer alltid att bära henne i ditt hjärta, är jag säker på. Just nu när hon är sjuk och du vet varåt det bär, så är det oerhört tufft. Men när hon inte mår så bra längre och börjar kanske få ont och så, hjälp henne över låte henne inte lida sig igenom. Jag har låtit några av mina älsklingar somna hemma i min famn, men döden var en plåga för dem och jag har nu lovat att aldrig låta ett djur dö på det sättet mer. Även om endel har sagt att det är de som är det naturliga, så vill jag inte låta en älskad vän lida innan döden befriar dem från plågan.

Det är jobbigt allt sammans och jag lider verkligen med dig ska du veta. En oerhörd tuff tid.
En jätte stor varm kram får du från mig!

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Jag tog bort min älskade Sheltie tik för 2 veckor sedan pga sitt hjärtfel .. Hade haft henne i 12,5 år.. det var vidrigt! Grät 24 h om dygnet... Hade jag inte haft min sambo och min andra hund hade jag inte överlevt... Hämtade henne urna förra veckan och bara det var sån underlig kännsla.. Brukar sitta med den i knät och bara drömma tillbaka till våran tid.. Min lilla älskling lixom! jag kommer aldrig mer få se henne..

http://vovve.net/irpdogs/34/37212328098253.jpg

Jag läste din text och tittade på bilden på länken och tårarna
kom direkt! Jag skickar många många kramar till Dig ska Du veta!
Samtidigt, när jag läser din text blir jag så rädd för den där
svåra saknaden som kommer att komma Det skrämmer mig

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Gråt du, låt det komma utan att stoppa det. Och jag vet precis hur du känner det, har själv förlorat mina älsklingar under årens lopp. Alla har stått mig nära, men endel stått mig närmre och det känns som om en kroppdel försvinner när de dör . Man tappar fotfäste en stund i livet och det tar ett tag innan man hittar tillbaka, men du kommer att göra det så småningom jag lovar. Men du kommer alltid att bära henne i ditt hjärta, är jag säker på. Just nu när hon är sjuk och du vet varåt det bär, så är det oerhört tufft.

Det är jobbigt allt sammans och jag lider verkligen med dig ska du veta. En oerhörd tuff tid.
En jätte stor varm kram får du från mig!

Du ska veta att det du skrev här betyder oerhört mycket för mig!!
Att få ord i total förståelse, det värmer enormt! Jag har fått
så många knasiga kommentarer på olika forum, saker folk skrivit
för att dom vill mig väl. Men det har blivit så fel, ibland nästan
sårande saker. Så din text betyder jättemycket och det känns
att du bryr dig! STORT TACK för det! Många tacksamma kramar
från mig!

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Men när hon inte mår så bra längre och börjar kanske få ont och så, hjälp henne över låte henne inte lida sig igenom. Jag har låtit några av mina älsklingar somna hemma i min famn, men döden var en plåga för dem och jag har nu lovat att aldrig låta ett djur dö på det sättet mer. Även om endel har sagt att det är de som är det naturliga, så vill jag inte låta en älskad vän lida innan döden befriar dem från plågan.

Det har jag redan lovat henne och mig, hon ska aldrig behöva
lida. Det är mitt löfte till min älskade flicka!!!

 

[Philosophia]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Fy vad sorgligt! Jag började skriva något om min hund som har haft juvercancer i fyra år men ju mer jag skrev desto ledsnare blev jag, så jag raderade det. Min hund är opererad men får ständigt nybildningar, dessutom höll jag på att förlora henne för två år sedan när hon blev illa biten så det har varit många pärser.

Jag förstår jobbigt det känns och hur ledsen du är. Hoppas att du får en ljus tid med din älskade vän den stund som är kvar. Jag försöker att leva i nuet med min hund, men som du skriver så är det svårt men för hundens skull får man försöka att göra det. Jag är oändligt tacksam för varje stund vi har tillsammans.

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Fy vad sorgligt! Jag började skriva något om min hund som har haft juvercancer i fyra år men ju mer jag skrev desto ledsnare blev jag, så jag raderade det. Min hund är opererad men får ständigt nybildningar, dessutom höll jag på att förlora henne för två år sedan när hon blev illa biten så det har varit många pärser.

Jag förstår jobbigt det känns och hur ledsen du är. Hoppas att du får en ljus tid med din älskade vän den stund som är kvar. Jag försöker att leva i nuet med min hund, men som du skriver så är det svårt men för hundens skull får man försöka att göra det. Jag är oändligt tacksam för varje stund vi har tillsammans.

Vad ledsen jag blir för din skull Kan tänka mig att det varit
och är kämpigt när det kommer tillbaka. Men samtidigt skönt
att ha fått fyra år, det är lång tid. Men samtidigt svåra tider
med oro, så det är inte helt lätt, det förstår jag! *kramar*

Självklart försöker man leva i nuet, men det går inte 24h om
dygnet, tyvärr. Jag önskar att vi människor kunde vara mer
som hundarna och bara vara här och nu. Men vi är ju
tänkande och kännande människor, då är det svårt. men jag
försöker sågott jag kan.

 

[Fiffi1]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Hej tack för Ditt svar!
Jag förstår precis din sorg över att din katt fått diagnosen
Skickar många tröstekramar till Dig!!

Min hund får också kortison. Hon svarade jättebra på
behandlingen inom bara några dagar, och klarade av dom
första sänkningarna av kortisondosen. Men när vi kom till
en viss nivå började lymfkörtlarna svälla igen Så det var
bara att öka på, men på den höga dosen mådde hon inte
helt bra så vi försökte försiktigt sänka lite lite. Då mådde
hon mycket bättre och klarade sig några veckor, sedan
börja det svullna igen

Det känns förjävligt. Och med
cancer vet man aldrig, det är det som är så jobbigt,
vissa kan klara sig med hjälp av kortison upp till ett år,
andra t.om längre. Medan vissa bara klarar sig några veckor,
månader, andra svarar inte på kortisonet alls.

Min hund står på så höga doser nu att det inte går att
höja mer, för då skulle hon få sådana biverkningar av
själva kortisonet så då skulle hon ändå inte må bra

Tycker verkligen synd om dig.
På min katt så kan jag öka dosen kraftigt när jag ser att körtlarna ökat i storlek, sedan kör jag så ett tag, när jag sedan minskar dosen tar jag det sakta med en vecka mellan "dos" minskningarna. Vi fick diagnosen för ett år sedan och körtlarna har ökat ca tre ggr men går tillbaka med ökad dos.

Dagen före julafton i fjol när jag kom hem från jobbet så var hon så uppsvälld på ena sidan vid hakan att jag trodde hon blivit påkörd. Det var efter stängningsdags på vet.kliniken så det var bara att ringa distriktvetten som hade jour, men det var bara körteln som hade svällt till enorm storlek och hon hade så ont. Sen dess har jag stenhård koll om de ökar de minsta lilla i storlek. Idag mår hon jättebra och ser inte ut att må nå dåligt av det, men samtidigt vet man ju, man har det i bakhuvudet hela tiden. Hon är en fruktansvärt hårdhudad katt så jag ser när hon verkligen har ont och mår dåligt.

Som det känns idag kommer lillkatten att vara med oss i många år till, och jag tyckte veterinären sade att hon lever många år till med medicinen men kanske inte ett helt kattliv.
Hur har din vet. sagt då?

 

[Kalinsi]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Fiffi,
när vi fick lymfkörtelcancern konstaterad trodde dom först att
det rörde sig om en av dom mer aggresiva sorterna då så många
lymfkörtlar svällt upp så snabbt. Och dom trodde att hon hade
max några veckor kvar.
Men efter att dom opererat ut
en körtel och analyserat den så sade dom att det antagligen inte
var det mest aggresiva, dock var det svårt för dom att hitta ett
helt rätt svar. Men dom menade att "utsikterna" var bättre än
vid första besöket iallaf.

Ingen kan säga hur länge en hund med lymfkörtelcancer kan
klara sig. Vi går hos en Vet som har erfarenhet av flera fall
och det är väldigt olika. Hon förklarade att med vanliga celler
så vet man i vilken hastighet dom växer, ökar, men med cancer
kan man aldrig veta.

Ja vi kan också öka på kortisonet rejält om lymfkörtlarna
sväller. Och vi har fått göra det 2-3ggr. Men det är en svår
balansgång då nr 1 hela tiden är att hunden ska må bra.
Och ligger hon på för hög dos mår hon istället inte bra av
kortisonet. Vi kört också veckovis med sänkningen då vi sänkt,
ibland har det varit 2 veckor på en dos osv

Det finns som jag skrev hundar som inte alls svarar på
kortisonbehandlingen. Sedan finns det dom som överlevt några
månader, till ett år och mer udda fall där hundar överlevt
flera år.

Jag känner mig ledsen då vi insett att vi inte kan sänka ner
speciellt mycket då ökar lymforna på igen Och vi kan inte
gå uppåt i dos nu då hon redan ligger väldigt högt och jag
ser på henne att hon inte mår bra på högre dos än det vi
har nu.

Jag förstår att du är lycklig över hur bra din katt har svarat
på kortisonet och att hon redan klarat sig länge och
antagligen kommer fortsätta att må bra och få hänga med!

 

[Tora]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Jag antar att cellgiftsbehandling inte fungerar på denna sortens cancer?

Mvh

Tora

 

[Fiffi1]

Sv: Jag vill leva i nuet - men det är svårt

Det är nog väldigt olika på hundar och katter i just det här, enligt vetten var katten ett sånt djur som aldrig(?) fick biverkningar och kunde gå på kortison ett helt liv utan att få några förändringar.

Vår katt är bara i början på sitt tror jag, när de tog prover på henne kunde de bara se cellförändringar på provet. Det gick inte att se att det var cancer för det var för tidigt men cellförändringar i lymfkörtlarna är oftast cancer. Hon är fortfarande i det stadiet att det går och bromsa, och vad jag kan minnas har hon haft sina knölar i låren sen hon var liten. Tror att jag passade på att fråga om dem på en rutinkontroll som vi gjorde då.

Har haft en hund som fick cancer i levern och sedan spred sig i magen (bla till bukspottkörteln) och man ser när de inte vill längre Vi fick tio underbara år ihop och det var fruktansvärt jobbigt i början när vi tagit bort honom men man lär sig leva med det och sedan tar man fram allt det roliga tillsammans, man minns det bästa och kan sitta och fnissa åt tokigheter osv. Det svåra bleknar men det goda stannar kvar. Idag är det mer än 10 år sedan han försvann och mycket av sakerna när jag tänker på det känns som i går .

Många kramar till dig