Jag vill diskutera stångriding.

Status
Stängd för vidare inlägg.

Susan

Trådstartare
Hmm. Jag är lyckats ta mig in på Sus nick. Jag är inte Sus. Vem är jag? Vad ska jag skriva? Hur ska det gå för sus rykte? Kan någon komma på vem jag är?

Jag är en hacker, shit pommes. Hur lyckades jag med detta???

Okej. nu är vi här iaf.

Så.

Har ni nåt vettigt att säga om stångridning? Hur gör ni? Varför? Var när hur sas.

Feel free to explore the subject.
:banana:

:bump:

Obs.
Sus sitter här bredvid, med munkavle och fastbunden. Så hon kan inte säga nåt. De e bar o kör! ehehehe:devil:
 
Sv: Jag vill diskutera stångriding.

yea!!!!

Kom igen nu! Säg nåt så jag kan svara i sus's namn! Passa på!!! ;)
 
Sv: Jag vill diskutera stångriding.

Tant Svea använder den blanka stången vid följande tillfällen:

- När hon ett par gånger om året får för sig att leka iberisk kosseryttare/champion i working equitation och alltså har behov av att rida på en hand (nu blev jag plötsligt inspirerad att åka och köpa en lång fet rundstav att ha som garrocha). Eller när hon har lust att rida lite på enhandsfattning bara för känslans skull eller som utbildningskontroll.

- När hon arbetar vid handen från marken. Detta gör tant Svea oftast med kapson, men ibland kan stången vara bra för att (ja faktiskt) länga överlinjen. I det här fallet handlar det om tillfällen när bakdelen redan är väl undersatt, som i galoppiruetter och piaff. Och passage. Där finns det framåt-uppåtsökning så att det räcker och blir över, och formen tål att man plingar till med stången för att få den perfekt.

Till vardags rider tant Svea på den gamla typen av stångbett som har öglor för bridongtygel och stångtygel, och ledad spärrad tungfrihet. Samma typ av bett som ODG:s red på. Tant Svea anväder bridongtygeln och låter stångtygeln häga med slack ((slack alltså, inte glappkontakt). Det har hänt att tant Sveas häst har tappat sin kinnkedja eftersom den i stort sett aldrig sträcks när hon rider. Största delen av tiden funkar alltså bettet som ett tränsbett. Tant Svea har emellanåt använt stångtygeln för att försöka forma till framdelen lite när hennes häst t ex i piruetterna har satt sig såpass att formen framtill inte riktigt hänger med. Hon är dock inte helt nöjd med resultatet, för det tenderar att få hästen att känna sig lite låst och tappa bjudningen, så numera har hon is i magen och vågar skita i formen framtill, den kommer av si själv när hästen har fattat vad som händer i kroppen när den sätter sig bak. Ibland funderar tant Svea på varför hon inte plockar bort stångtygeln och knipsar av skänklarna, men å andra sidan är de bra att ha när hon ser ett oemotståndligt hinder och blir leksugen, eller vill kolla om bytesserierna funkar även på enhandsfattning, eller något sånt.
 
Sv: Jag vill diskutera stångriding.

Hörrdu, hackern!

Plocka genast av Susan munkaveln så kan hon upplysa dig om att stångridning har diskuterats i åtskilliga trådar här på Klassisk Ridkonst. Hon kan säker också visa dig hur man använder sökfunktionen.

Immer
Moderator på Klassisk Ridkonst
 
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp