Jag vill bli frisk nu

Jag känner mig otålig över sakernas tillstånd. Jag vill inte ha det så här. Men hur sjutton ska jag bli gladare och mer energisk? I en lite ljusare stund kan jag tänka att jag nog kanske ska börja ta hopplektioner igen. Sen faller tanken platt till marken. Jag känner mig mest uppgiven. Fast jag försöker och försöker. Något borde jag väl tycka är kul?

Ett problem är ju min isolering, att jag inte träffar folk. Den här månaden har jag pratat med 4 personer. Dessa är min frisör, psykologen, sotaren och så pratade jag några minuter med en granne jag mötte ute. Det är allt. Samtidigt som jag behöver träffa folk så har jag visst obehag av det. Man skulle nästan kunna säga att jag utvecklat någon slags social fobi. Jag orkar liksom inte med mer av skit jag redan råkat ut för. Kanske har jag väldigt tunn hud.

Men jag har i alla fall beslutat att ordna med en Buketräff om en månad. Även om det känns utanför komfortzonen nu så antar jag att det ger sig när man väl sitter där och snackar med folk. Några av dem som sagt sig vilja komma har jag ju träffat förut, så det blir ju inte bara okända människor. Och skulle jag inte palla att sitta uppe hela kvällen och socialisera så får jag väl gå och lägga mig. Jag tror folk kommer ha trevligt oavsett om jag är där eller inte.

 

[Gimlan]

Fast nu vill du ju saker, jätteskilllnad mot tidigare! Du är på väg.

 

[Magiana]

Fast nu vill du ju saker, jätteskilllnad mot tidigare! Du är på väg.

Det är nog snarare att jag inte vill vara där jag är. Livet suger. Men jag har försökt få ordning på tillvaron under nästan hela tiden, ända sedan augusti. Det är bara vid ett par tillfällen jag varit på väg att sluta kämpa.

 

[Gimlan]

Det är nog snarare att jag inte vill vara där jag är. Livet suger. Men jag har försökt få ordning på tillvaron under nästan hela tiden, ända sedan augusti. Det är bara vid ett par tillfällen jag varit på väg att sluta kämpa.

Ja, mem det är en bra grej att du känner så. Du ÄR på väg.

 

[Kilauea]

Det tar tid att återhämta sig ur depression/utmattningsdepression. Du har kommit långt som orkar planera att göra saker. Låt det ta sin tid, stressar du och går fram för fort är det stor risk du blir sämre igen.

 

[Magiana]

Det tar tid att återhämta sig ur depression/utmattningsdepression. Du har kommit långt som orkar planera att göra saker. Låt det ta sin tid, stressar du och går fram för fort är det stor risk du blir sämre igen.

Jo, jag har insett det. Det har snart gått 6 månader sedan jag började märka att jag mådde dåligt. Vägen framåt går så obeskrivligt långsamt trots att jag gör vad jag kan för att må bättre. Det finns fortfarande dagar då jag inte kommer upp ur sängen förrän jag är tvungen p.g.a. t.ex. kissnödighet. Rent generellt är jag inte alls motiverad att kliva upp på morgonen. Men när jag väl gjort det så försöker jag göra något av dagen i alla fall, utan att lägga en massa press på mig. Jag har exempelvis som mål att jag ska röra på mig varje dag. Oftast blir det en promenad, ibland blir det ridning och en gång var jag till badhuset och simmade. Idag har jag tyvärr varit fullständigt skittrött så det har inte blivit någon motion alls. Jag sov dåligt i natt, vaknade vid halv fyra och kunde inte somna om på några timmar.

 

[Hyacinth]

Något som är socialt, humörshöjande och ger energi kan kanske vara att sjunga i kör?
Jag kan inte ta en ton utan att löven trillar från träden men jag sjöng i kör för typ 12 år sedan och det var trots det himla roligt. Men jag tycker att dina inlägg generellt känns positivare!

 

[Magiana]

Något som är socialt, humörshöjande och ger energi kan kanske vara att sjunga i kör?
Jag kan inte ta en ton utan att löven trillar från träden men jag sjöng i kör för typ 12 år sedan och det var trots det himla roligt. Men jag tycker att dina inlägg generellt känns positivare!

Jag har tänkt tanken att gå en danskurs men inte kommit till skott. Jag tänker också att har jag tid och ork så behöver jag prioritera häst och trädgård. Fast både häst och trädgård är ensamma aktiviteter.

 

[Hyacinth]

Jag har tänkt tanken att gå en danskurs men inte kommit till skott. Jag tänker också att har jag tid och ork så behöver jag prioritera häst och trädgård. Fast både häst och trädgård är ensamma aktiviteter.

Du kanske ska prioritera en social aktivitet istället?

 

[mandalaki]

Jag förstär att du är otålig men jag tror att många av oss som läser ser en klar förändring.

 

[EmmaBovary]

Själv föredrar jag att rida ensam, men med tanke på ditt sociala behov kanske det kan vara intressant att se över möjligheten att hitta någon att rida med? Står medryttarhästen i ett stort eller litet stall? Och ridhuset du åker till ibland (har jag för mig att du gör åtminstone) kan det finnas någon där som vill ha sällskap?

 

[bettysmatte]

Att du är ensam kan jag faktiskt förstå. Nästan 100% av mina sociala kontakter dagligen sker genom jobbet. Jag är inte heller någon som har lätt för att knyta kontakter på annat sätt, men genom jobbet blir det ju naturligt att man umgås och pratar.

 

[Magiana]

Du kanske ska prioritera en social aktivitet istället?

En gång i veckan kanske. Men jag inser att det här med att vara social inte är särskilt enkelt för mig. Sen blir jag ganska trött av det också. Så det är ett visst motstånd som måste övervinnas.

Jag förstär att du är otålig men jag tror att många av oss som läser ser en klar förändring.

Jag tror att jag är mer frustrerad nu, vilket väl tyder på mer energi. Tidigare var jag mer apatisk.

Själv föredrar jag att rida ensam, men med tanke på ditt sociala behov kanske det kan vara intressant att se över möjligheten att hitta någon att rida med? Står medryttarhästen i ett stort eller litet stall? Och ridhuset du åker till ibland (har jag för mig att du gör åtminstone) kan det finnas någon där som vill ha sällskap?

Medryttarhästen står i ett pyttestall. Där står bara han och en till, som båda ägs av samma person. Hon och jag är sällan i stallet samtidigt för poängen är att jag ska avlasta henne så hon slipper vara i stallet jämt.

I samma byggnad finns ytterligare en stalldel, där en person har två hästar. Jag har frågat om vi kan rida ihop för några månader sedan. Det sa hon ja till men det har ännu inte hänt. Hon föredrar att rida ensam dessutom.

Det är ridavstånd till ridskolan och där är det ibland andra i ridhuset när jag är där, vilket jag mest tycker är besvärligt. En vet jag förnamnet på för hon stod i samma stall som Senioren förut, men har skadad unghäst så hon är inte möjlig som ridsällskap. Resten känner jag inte.

Ett alternativ att träffa folk är ju också om jag börjar hoppträna igen.

 

[svea]

Finns det något du kan göra där du träffar folk men inte binder upp dig? T ex att göra ett handtag på Kupan eller liknande nån gång ibland och kanske ta en fika om det passar? Jag tänker att det kan vara ett ganska kravlöst sätt att träffa folk på, och komma in lite i gemenskapen när man är nyinflyttad.

 

[Magiana]

Finns det något du kan göra där du träffar folk men inte binder upp dig? T ex att göra ett handtag på Kupan eller liknande nån gång ibland och kanske ta en fika om det passar? Jag tänker att det kan vara ett ganska kravlöst sätt att träffa folk på, och komma in lite i gemenskapen när man är nyinflyttad.

Jag vet faktiskt inte. Vad Kupan är vet jag inte. Jag kan nog inte komma på något så här direkt.

 

[svea]

Jag vet faktiskt inte. Vad Kupan är vet jag inte. Jag kan nog inte komma på något så här direkt.

Röda korsets second hand-butiker. Drivs till stor del av volontärer, många arbetstränar där också. Den sortens ställe där man kan hänga lite för att pröva vingarna.

 

[svea]

När jag mådde som sämst i mitt liv började jag i kyrkokören. Vi sjöng och fikade. Det hjälpte mig att hålla näsan över vattenytan, och att hitta lite gemenskap i ett samhälle där jag kände mig som ett UFO. Kupan kan nog fylla en liknande funktion.

 

[Magiana]

Jag får väl se om jag kan passa in någonstans.

 

[svea]

Det kan du säkert. Och även om man söker sig till ett sammanhang där man inte känner att man passar in 100% så kan man få ut något av att vara där, så länge folk är snälla.

 

[Magiana]

Det kan du säkert. Och även om man söker sig till ett sammanhang där man inte känner att man passar in 100% så kan man få ut något av att vara där, så länge folk är snälla.

Jag hoppas det. Men jag märker att jag ibland undviker mina grannar för att jag inte orkar prata, trots att de är snälla. Så det här med att socialisera med folk är ett tveeggat svärd för mig. Att sitta ensam funkar inte samtidigt som sociala kontakter tar energi. Men jag måste ju liksom anstränga mig lite om det ska bli någon förändring.