Jag tror jag har tappat hundintresset...

[Skogstrollet]

...när jag blev mamma. Jag som prompt skulle ha hund nr 2 innan bebis kom eftersom det skulle bli svårare att få ihop det efteråt. Och så tappar jag all lust att träna eller ens leva med hund??

Och jag har fått bättre ordning på unghunden nu med hjälp från uppfödaren () så det är inte det att hundarna i sig är jobbiga heller. De går bra ihop med bebis.

Jag är väldigt förvånad över mig själv, en aning chockad (nu när jag varit ärlig mot mig själv) och vet inte riktigt vad jag ska göra.

 

[Basilika]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Det är lite av samma sak med hund som med bebis, dvs något att ta hand om och lägga mycket tid på. Men trösta dig med (iaf är det så för mig) att ju större barnen blir desto större blir hundintresset igen.
Hunden skriker aldrig, är aldrig sur, slänger inte lortiga kläder omkring sig, ränner inte på stan så man blir orolig osv

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Hundarna skäller och gruffar, brottas vilt i hela huser, lämnar leriga tassavtryck överallt och rymmer när de är lösa...

 

[Miao]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Jag tycker att det viktigaste här är att du är ärlig mot dig själv om dina hundars välmående. Känner du att det inte finns nått intresse överhvudtaget om hundarna, så tycker jag att det schysstaste är att se sig om för möjligheterna att omplacera hundarna till någon som har tid och intresse för dem, att sysselsätta dem, aktivera dem och ge dem den tid de behöver.

Inget ont mot dig (jag tycker att det är jättebra att du är ärlig mot dig själv, det är många andra som bara skulle låta hundarna falla i glömska när det kommer barn i familjen ), men personligen tycker jag inte det är schysst att sätta hunden/hundarna på stand-by under obestämd tid och hoppas att ens intresse kommer tillbaka.

Givetvis finns det hundar som skulle acceptera och klara detta om de inte är några allt för krävande individer, men känner man att man hittat annat fokus i livet så anser jag att man måste se till att hundarna får den uppmärksamhet de behöver. Och det kanske är i en helt annan familj?

Svårt beslut, vilket som. Jag hoppas att det löser sig till det allra bästa, både för dig och för hundarna...

 

[skuggi]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Men bebis är väl rätt ny?

Nu har jag aldrig fått barn själv, men vill minnas att jag har läst att kroppen styr om en hel del saker i kroppen under den första tiden när bebis är liten, för att man både ska stå ut() och VILJA ta hand om och beskydda bebisen.

De här hormonerna kan jag tänka mig säkert kan vara orsaken till ditt minskade hundintresse, och det är väl inte så konstigt. Naturen lär ju vilja att du prioriterar din egna avkomma

Skulle tro att det "går över" när bebis blir större, tills dess får du väl vara ärlig och se om det går att lämna över mer ansvar på husse och se hur det utvecklar sig. Jag tror inte hundarna dör om du inte är lika kär i dem just nu, sedan får du väl utvärdera hur det fungerar framöver.

 

[Carolininen]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Förstår vad du menar! Vi skaffade också hund nr 2 när jag blev gravid.
Intresset finns kvar men det finns ingen ork över till engagemang. Precis som du tycker jag plötsligt att det är jättejobbigt hur mycket de smutsar ner.
Meen jag har bestämt mig för att det är helt ok att hundarna står lite på stand-by. De går hemma med mig och myser. Jag aktieverar dem så mycket jag orkar och hinner och faktiskt har de inte visat några symtom på att lida av det. Tvärtemot verkar njuffen trivas bättre än nånsin.
Nu vet jag inte vad du har för ras iof men mina kräver ju inte massvis med aktivering.
Man har ju sina hundar i väldigt många år och förhållandena kan ju inte vara ideala jämt. Jag tror att engagemanget återkommer när man landat lite i att vara förälder.
Lycka till!

 

[Hellas]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Håller med! Jag tror att det här är vanligt och inte alls konstigt. Det är ju en enorm omställning att få barn och hela organismen fokuserar på det.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Svarar alla!

Om jag visste att intresset är tillbaka SNART, typ inom ett halvår, vore det ok att sätta hundarna på standby. Men jag har en unghund på ett år som det egentligen skulle behövas jobbas mycket med, halkade efter från början då graviditeten tog rätt myckey på mig. Men jag vet ju inte om intresset kommer tillbaks, sen vill vi ha ett barn till och med tabke på min ålder kan det inte vänta hur länge som helst heller. Bebis är fyra mån nu.

Jag trodde helt ärligt att hundarna skulle bli mitt andninghål, den tiden på fdygnet då jag fick vara bara mig själv en stund. Så känns det inte alls.
Det är en jaktgolden och en lancashire heeler (den unga). De kräver lite för att vara nöjda, nu gapar jag hela dagarna på dem att lugna sig inne. Nattetid måste vi sära på dem.

 

[Grana]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Hade jag inte haft så många hundar, så skulle den lille fått komma hit ett tag så du fick känna efter (lille hunden alltså )

Kanske du kan få nån som vill ha dina hundar ett tag, så du får prova att vara utan?

Tycker inte alls det är konstigt att du känner som du gör. Man prioriterar olika saker i livet och nu när du fått barn kanske du känner att det är den lille du vill lägga all energi och ork på.

 

[Philosophia]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Om jag visste att intresset är tillbaka SNART, typ inom ett halvår, vore det ok att sätta hundarna på standby.

Fast jag tycker inte att du ska sätta hundarna på standby. Däremot kan du med gott samvete sätta intresset på standby. Hundarna behöver ju sitt, men det betyder inte att du måste vara jätteengagerad och gå hundkursen A, B och C och tycka att vardagsaktiveringen känns kul och meningsfull. Men en viss nivå måste ju upprätthållas för hundarnas skull.

Kanske du kan hitta någon duktig och intresserad hundungdom som vill ta sig någon av dina hundar? Inte på heltid, men att träna några timmar i veckan? Ibland är det det dåliga samvetet som är den största intressedödaren och vet man att hundarna är nöjda och får sitt så kan det ge lite själslig ro.

Jag är tämligen övertygad om att hundintresset kommer att komma tillbaka. Sedan får du väl ta och utvärdera om det fortfarande är något som inte känns bra med hunderiet. Kanske det är flocksammansättningen som inte fungerar och som gör att det inte känns lika roligt som förr?

 

[lady_vip]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Hur gammal är Loka nu?

Philosophias råd var bra tyckte jag, hitta en engagerad ungdom som vill träna hund!

Om du känner en stress över deras välbefinnande, kan du inte se om den lille kan omplaceras/ha aktiv dagmatte? Att behöva ha dem separerade nattetid verkar inte alls kul...

 

[Swat]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Var sak i livet har sin tid! Tillåt dej att stanna upp och njuta av att vara mamma om det är det du vill göra.

Placera om hundarna!
Om eller när intresset kommer tillbaka så kan du alltid skaffa nya hundar!

Ingen av er mår bra om du behåller hundarna "bara för att".
Du blir irrtiterad, får dåligt samvete, tycker det är jobbigt.
Hundarna får inte den tid/stimulans de är vana, de hittar på egna aktiviteter och "busar" osv.

/Swat

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Fast jag tycker inte att du ska sätta hundarna på standby. Däremot kan du med gott samvete sätta intresset på standby. Hundarna behöver ju sitt, men det betyder inte att du måste vara jätteengagerad och gå hundkursen A, B och C och tycka att vardagsaktiveringen känns kul och meningsfull. Men en viss nivå måste ju upprätthållas för hundarnas skull.

Det är det jag menar med att sätta hundarna på standby.

Tack Grana, jag uppskattar tanken. Jag lämnade bort unghunden till uppfödaren för en tid sedan och han var där en vecka. Kom hem som en ny hund och vi fick jättebrahjälp med vardagslydnaden. Så han är ju ingen problemhund längre, bara en vanlig krävande unghund.

Dagmatte eller hundintresserad ungdom är svårt att hitta, jag bor väldigt off numera. Unghunden har jag köpt på "halvfoder" så jag känner ju lite press också att komma nån vart med honom och är lite motvillig att lämna över det till någon annan.

De är separerade nattetid eftersom de annars röjer järnet och buset leder i nio fall av tio till tjafs. Loka är 6 år, börjar bli grå.

Jag skulle vilja lämna bort Loka en period för att känna efter hur det skulle kännas att bara ha Qito hemma, för skulle någon fråga mig "vilken ska bort" så är det Qito jag helst behåller...

Behålla den aktiva och roliga hunden och hoppas att det förenklade livet ska ge mer energi till honom. Det JAG vill.
Eller behålla den lugna och... ja faktiskt lite tråkiga hunden och inse att det inte blir roligare än så. Det bästa för FAMILJEN.
Eller båda...?

 

[lady_vip]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Behåll den du vill. Du har ingen i din närhet som kan tänkas ta över Loka? Någon som vill ha en "promenadhund"? Jag kommer placera min äldsta hos mina föräldrar efter jul, de är ålderdomshem, för hon pallar inte riktigt med de andras tempo längre. Du har ingen liknande lösning hos vänner eller bekanta? Okomplicerade hundar brukar ju få fans.

 

[vallhund]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Så ledsamt att läsa, har tänkt på er o hur det gått med bebbe o allt.
En 6 årig tik skulle nog Leon uppsakatta att raca runt med, frågan är hur hon skulle klara våra rutiner, eller snarare brist på rutiner.
Min hundgård kan avskiljas till två vid löp, inne är det värre, har inte haft tik sedan burlagen trädde i kraft o har inte kvar buren.

Hon skulle ju vara nästgårds o du skulle få tid att känna efter.

mvh

 

[lady_vip]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Jag har för mig att hon är kastrerad, eller så finns/fanns iaf planer på det.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Loka löper bara en gång om året, på våren, därför har jag länge planerat kastrera henne men varje gång det skulle bli av så har något kommit mellan så det är inte gjort än. Vi har alltid levt rutinlöst så det är nog inga problem, däremot tror jag inte hon trivs i hundgård men en kort tid skulle nog funka. Tack för erbjudandet! Jag väntar på svar från en vän som passat Loka förut, kan/vill inte hon så hör jag av mig till dig. :-) Så kan vi träffas och se hur Leon och Loka kommer överens.

 

[vallhund]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Ja återkom om du vill gå vidare min hundgård är ca 70 kvm + altanen på ca 20, jag förvarar inte hundarna där, de går ut o in via hundlucka som de vill.
Hos nattmatte är det snarare ett hägn, ca 1,5 ha med egen liten friggebod.
Vb får de vara inne, som t ex när Leon hade sederats vid HD röntgen o när han hade en skadad tass.

För att förtydliga för de som ev undrar så använde jag bara buren när jag inte hade en av dem i släptåg, dvs inte jämt, utan bara när jag sov eller liknande.
Lagen till trots så har jag inga problem med en sådan lösning.

mvh

 

[Sickan]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Jag tycker detta är typiskt att bli förälder första gången - man har ingen aaaaaning om vad man ger sig in på. Man kan inte föreställa sig hur det är att plötsligt vara förälder hur väl man än tycker man förberett sig. Många gånger blir man förvånad över sig själv, att det man trott sig inte kunna leva utan blir inte alls viktigt längre. Hur många hästägare har inte gjort den erfarenheten?
Ordna för hundarna på bästa sätt för dem och njut av ert barn. Vad man än säger så kan man skaffa ny hund senare i livet men barn kan inte vänta hur länge som helst. Att ha hund/häst/katt eller vad det än kan vara ska vara roligt och givande annars blir det bara ett irritationsmoment.

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...

Nu har det gått lite tid och jag har hunnit fundera på saken flera varv till och känt efter. Har inte lämnat bort Loka tillfälligt eftersom det bara har blivit allt tydligare att om någon hund "ryker" så är det Qito.

Som om det inte räckte att jag måste övervaka hans umgänge med Loka och hans interaktion med katterna (fyra) så har han numera också börjat visa obehag runt bebis när bebis blir mer rörligt och börjar veva med armarna. Han har markerat en gång och mullrar ofta och flyger undan som om bebis är ett monster. Nu är inte jag den som hysteriskt börjar utgå ifrån att det betyder att det bara är en tidsfråga innan bebis ansikte är söndertuggat men det blev liksom sista droppen... Jag kan bara slappna av när han är instängd, men det är inget sätt att ha hund.
Mycket av det här skulle jag kunna lösa men jag ORKAR inte mer...

Samlar mod att ringa uppfödaren men drar ut på det en dag i taget och blir bara mer deppig. Det var inte så här jag ville att det skulle bli.