Sv: Jag tror jag har tappat hundintresset...
En del har undrat så jag tänkte uppdatera och berätta hur det gått. Qito var ju utlämnad på prov till tjejen som köpte hans kullbror. Hon ville gärna ha en hund till att träna med då hennes hund är av det lite mjukare slaget. Hon och Qito klickade direkt och han skötte sig bra men kom tyvärr inte överens med hennes hund, de rök ihop och det blev bara värre. Det var lugnt så länge "matte" höll uppsikt men de gick inte att lita på dem. Slutade med ett vet.besök för den andra hunden (skadad hornhinna). Han är återställd idag men vi insåg att det inte skulle funka.
Någon ny som är intresserad har vi inte idag.
Så nu är Qito hemma igen, kom hem förra helgen. Jag såg inte fram emot att få hem honom men nu när han är här så har jag liksom vaknat till lite ur dvalan jag var i känns det som. En månads Qito-ledighet var jätteskön och nu känns det nästan som om jag fått tillbaka lite ork. Jag vet dock inte om det är permanent eller om det är för att det gäller en begränsad period. Har tagit kontakt med en vallhundstränare här i området och ska boka in ett träningstillfälle. Jag tycker alltid att jag fått bättre hjälp av jakthundstränare till mina goldens än att gå kurs på bk, så jag hoppas att det ska bli givande. Dessutom, om jag omplacerar honom utan att testa på vallning först så skulle jag nog ångra mig, och något roligt vill jag ha att se fram emot.
Som det känns nu är det inte bråttom, jag tror att när det perfekta nya hemmet dyker upp så kommer beslutet kännas enkelt. Fram tills dess ska jag mjölka allt jag kan av att ha honom hemma igen.
Även om Qito är krävande så märkte jag att min inspiration ändå ligger hos honom. Direkt i bilen på väg hem så började jag fundera på kurser jag vill gå, hitta en mh-plats, träna vidare på lydnaden osv. Frågan är om "jag vill" går att få ihop med "jag kan".
Nä nu är jag nästan bara förvirrad och det känns jobbigt att tvivla på ett redan taget beslut.