Jag sviker honom......

[Ledsen_arg]

För 4 år sedan köpte jag en häst. Snäll och vänlig, aldrig gjort någon något. Allt skulle bli så bra. Jobb var det med honom, det visste jag, han var inte riden så mycket. Dagen kom och han kom hem till mig. Allt var bra.... i början. Sen uppstod det problem. Hans "sanna sida" kom fram, men fortfarande jättesnäll och vänlig. Ridningen blev till ingenting, han var livrädd för bilar, flydde för allt, livrädd bara för att du höjde rösten lite i stallet. Jag kämpade. Inget blev bättre. Jag hade hjälp, men inget blev bättre. Han började slita sig då man ledde honom, flydde i ren panik ibland, för minsta lilla sak. Han var stark, det visste han, och utnyttjade. Men fortfarande en snäll och vänlig själ som aldrig skulle drömma om att skada någon. Han kunde aldrig vara ensam, inte i stallet, inte i hagen. Han rev boxen, sprang rätt igenom alla staket. Inget blev bättre med tiden....
Jag har haft hästar i över 15 års tid, aldrig "misslyckats" med någon. Men nu började jag känna mig misslyckad. Intresset dalade mer och mer. Jag orkade inte, jag ville inte... Allt blev så fel. Min andra häst fick också lida för det. Jag kunde aldrig göra något med honom på grund av den andra hästen, som inte kunde vara ensam överhuvudtaget.
Jag fick honom iallafall så bra så att vi kan fungera tillsammans nu, ha en någorlunda fungerande vardag, där han kommer med till och från stallet, till och från hagen, men inte mycket annat. Allt blev så fel, och jag förstår inte varför.... Han är så snäll, så vänlig, och ser alltid på en med vädjande blick, en liten kram vill han ha, en klapp, en puss på mulen. Han är så snäll....
Nu har det gått 4 år. Jag har inte suttit på någon av mina hästar på över 2 år. Nu ska han säljas. Det känns bra.... på ett sätt. Men på ett annat sätt är jag så ledsen, så arg och besviken. Inte på hästen, men på mig själv. Att jag ger upp om honom. Att jag tvingar honom att flytta till en ny flock, nya människor, nytt ställe, allt nytt. Jag vet att han får ett bra hem, med bra ägare, som har kunskap för att ta hand om honom på ett bra sätt. Jag vet att han får det bra. Men ändå gråter jag varje dag. Han åker snart, allt är klart. Då ska jag rida min andra häst, äntligen..... då han har åkt iväg. Men jag gråter ändå.
Gör jag rätt, eller gör jag fel?

 

[Grazing]

Ibland blir det fel, varken hästen eller ägaren mår bra i sådana fall. Det är dock sunt att förstå att hästen faktiskt kanske har det bättre hos någon annan, man passar inte ihop med alla hästar tyvärr.

 

[rtf]

Ibland blir det fel, varken hästen eller ägaren mår bra i sådana fall. Det är dock sunt att förstå att hästen faktiskt kanske har det bättre hos någon annan, man passar inte ihop med alla hästar tyvärr.

Word!

Tyvärr klickar man inte med alla hästar, även om man önskar och vill det. Då är det bättre för hästen att den får komma till någon som den klickar med. Det är äkta kärlek.

Så sluta gråt!

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker du gör rätt. Den hästen du beskriver är ingen lycklig häst. Bättre att han får chansen till en bra tillvaro hos någon annan.

 

[stjarnhimmel]

Tänk inte att du sviker honom utan tänk tvärtom att du ger honom en gåva genom en flytt till ett ställe där det kan bli bra.
Du har ju kämpat i flera år och jag tycker inte du ska se det som ett misslyckande. Du gör det som antagligen är det bästa både för dig och honom.

 

[mackan]

Jag tycker du begår ett stort misstag om du tänker att du sviker hästen . De är hästar , de lever i nuet och tänker inte på svek etc öht .
Jag tycker det låter som både du och hästen kunde haft det bättre för längesen bägge två om ni gått skilda vägar . Sälj hästen som du tänkt och lev vidare . Det kommer hästen också göra och troligtvis blir det bättre för bägge parter .

 

[Wembley]

Låter ganska likt mig. Bestämde efter mycket funderande mig för att sälja min häst. Har haft henne i drygt 4 år. En speciell häst på många sätt, vi kom långt, men inte hela vägen tyvärr. Ett problem var att jag ville kunna rida ut själv och hon var alldeles för osäker i det, ett annat problem var att hon är lätt i framdelen och hästar som stegrar gör mig osäker p g a en incident när jag var tonåring. Märkte också att hästen fungerade bättre ihop med andra än mig själv Så för hästens och min egen skull fick det bli skilda vägar. I helgen åkte hon, jag grät i bilen på vägen ner till stallet när jag skulle möta köparen. Men det känns bra, jag vet att hon får ett fantastiskt hem med en köpare som tycker väldigt mycket om henne och som vill jobba vidare med henne. Så nej, ha inte dåligt samvete. Var stolt över att du tog ett vuxet beslut att göra en förändring till bådas bästa! Obs! Jag har haft häst i 35 år och fortsätter nu hästlivet med en unghäst.

 

[Lager]

Låter ju mest som en uppstressad häst som inte funkar i sin omgivning. Vad är det som gör att den knappt kan hanteras mer än ledas fram och tillbaka?

Sälj om du nu hittat en människa som vill köpa.

 

[Gimlan]

Köpte min drömhäst för nästan fyra år sen, min påläggskalv, ett sto som hade allt. Hon hade tom rätt färg.

Efter tre år, för nästan ett år sen sålde jag. Hon var underbar på massa sätt, talangfull, otroligt lättriden, trygg - men jag tyckte aldrig om henne.

Hennes enda fel var att hon var aningen vek, men det funkade inte ihop med mig som kamperat ihop med min järnlady i en massa år.

Jag fattade beslutet en torsdag i slutet av januari förra året och det var bara skönt! En ren lättnad. Jag har inte saknat henne en enda dag.

 

[Ledsen_arg]

Jaaa..... ni har nog rätt alla. Bästa för hästen (det vet jag) och bästa för mig. Nu kommer han till ett hem med en ägare som orkar/vill hålla på med honom. Själv, då jag tänker efter, så har jag gett upp med honom för länge sedan. Hans osäkra och oberäkneliga sätt har gjort att jag själv också har blivit väldigt osäker med honom. Vågar inte lita på honom mer. Jag vet att han ALDRIG skulle skada mig på något sätt, men jag vet ALDRIG när han sticker, blir rädd för något etc. Att rida honom är helt ute ur bilden för mig. Aldrig jag skulle våga sätta mig upp på honom igen, tyvärr.... Och att hålla på med markarbete orkar/vill jag bara inte. Intresset för honom är borta, tyvärr....
Nu kan jag koncentrera mig på min andra häst istället. Börja rida honom igen, få upp hans kondition och bara ha det bra med honom. För vi synkar till 110%.
Men det känns nog ändå, i hjärtat, då jag tänker på att han åker i helgen. Söndag morgon är sista morgonen med honom, då kommer han aldrig mer att stå i mitt stall, aldrig mer i min hage..... Visst, jag har fått klartecken från köparen att det är bara att komma och hälsa på precis när jag vill. Kör jag förbi någon dag så är det bara att svänga in, oavsett om hon är hemma eller inte. Jo, jag ska kanske hälsa på någon gång. Inte för att se så han har det bra, för det vet jag att han kommer att få till 100%, men för att bara få se honom. Älskar hästen till döds trots att vi inte kommer överens med varandra.

 

[Lavinia]

Hej!

Jag förstår att det känns jobbigt, men tänk på det såhär istället- någonstans där ute finns det en ägare/ryttare till denna häst där han kommer trivas och må bra och ha en mening och ett syfte. Han kommer må superbra där och du kommer må superbra i ditt liv, där hästen inte är och nu kan du ju tydligen åka och hälsa på honom också. Det kommer kännas jobbigt, men när du ser hur bra han får det kommer det kännas bättre och bättre.

/Lavinia

 

[mackan]

Jaaa..... ni har nog rätt alla. Bästa för hästen (det vet jag) och bästa för mig. Nu kommer han till ett hem med en ägare som orkar/vill hålla på med honom. Själv, då jag tänker efter, så har jag gett upp med honom för länge sedan. Hans osäkra och oberäkneliga sätt har gjort att jag själv också har blivit väldigt osäker med honom. Vågar inte lita på honom mer. Jag vet att han ALDRIG skulle skada mig på något sätt, men jag vet ALDRIG när han sticker, blir rädd för något etc. Att rida honom är helt ute ur bilden för mig. Aldrig jag skulle våga sätta mig upp på honom igen, tyvärr.... Och att hålla på med markarbete orkar/vill jag bara inte. Intresset för honom är borta, tyvärr....
Nu kan jag koncentrera mig på min andra häst istället. Börja rida honom igen, få upp hans kondition och bara ha det bra med honom. För vi synkar till 110%.
Men det känns nog ändå, i hjärtat, då jag tänker på att han åker i helgen. Söndag morgon är sista morgonen med honom, då kommer han aldrig mer att stå i mitt stall, aldrig mer i min hage..... Visst, jag har fått klartecken från köparen att det är bara att komma och hälsa på precis när jag vill. Kör jag förbi någon dag så är det bara att svänga in, oavsett om hon är hemma eller inte. Jo, jag ska kanske hälsa på någon gång. Inte för att se så han har det bra, för det vet jag att han kommer att få till 100%, men för att bara få se honom. Älskar hästen till döds trots att vi inte kommer överens med varandra.

Tror det mesta handlar om dina egna hangups . Du kommer få perspektiv när hästen åkt.

 

[tuaphua]

Jaaa..... ni har nog rätt alla. Bästa för hästen (det vet jag) och bästa för mig. Nu kommer han till ett hem med en ägare som orkar/vill hålla på med honom. Själv, då jag tänker efter, så har jag gett upp med honom för länge sedan. Hans osäkra och oberäkneliga sätt har gjort att jag själv också har blivit väldigt osäker med honom. Vågar inte lita på honom mer. Jag vet att han ALDRIG skulle skada mig på något sätt, men jag vet ALDRIG när han sticker, blir rädd för något etc. Att rida honom är helt ute ur bilden för mig. Aldrig jag skulle våga sätta mig upp på honom igen, tyvärr.... Och att hålla på med markarbete orkar/vill jag bara inte. Intresset för honom är borta, tyvärr....
Nu kan jag koncentrera mig på min andra häst istället. Börja rida honom igen, få upp hans kondition och bara ha det bra med honom. För vi synkar till 110%.
Men det känns nog ändå, i hjärtat, då jag tänker på att han åker i helgen. Söndag morgon är sista morgonen med honom, då kommer han aldrig mer att stå i mitt stall, aldrig mer i min hage..... Visst, jag har fått klartecken från köparen att det är bara att komma och hälsa på precis när jag vill. Kör jag förbi någon dag så är det bara att svänga in, oavsett om hon är hemma eller inte. Jo, jag ska kanske hälsa på någon gång. Inte för att se så han har det bra, för det vet jag att han kommer att få till 100%, men för att bara få se honom. Älskar hästen till döds trots att vi inte kommer överens med varandra.

Det är ganska ofta som det inte blir annorlunda när folk haft hästar som de inte riktigt vill/vågar/kan rida på och haft så under lång tid. Det är jättelätt att man liksom aldrig kommer sig för att ta tag i det oavsett om man är trygg i det eller ej.
Och har man inte lyckats på så lång tid måste man ofta lära om rejält. Det kan kräva enormt mycket mod utöver en helvetes massa driv och vilja.
Det drivet måste finnas om man ska ta tag i en sån här sak. Och riktigt så stort driv har inte de flesta hobbyryttare. Man har ju häst för att det ska vara kul!
De vanliga små motgångarna som vi alla har grejar de flesta.
Men just det där att verkligen ta tag i ett sånt mastodontproblem som det faktiskt blir om hästen med samma ägare/samma person som rider/sköter ska funka och inte bara en proffsfix som gör att de funkar med någon annan som gör på annat vis är det få som har driv till.
Precis som få har driv att klättra mount Everest, åka vm längdskidor etc.

Så att du som normal person inte grejar det är inte ovanligt eller konstigt.

Jag tycker du fattar ett mycket bra beslut som släpper vidare hästen när du inser att ni inte kommer någonstans och att du inte tycker det är givande.
Hästar bryr sig inte och saknar och har sig som oss. Det är inte att svika en häst för att man säljer den. Speciellt inte om det är till ett hem som kanske tom blir bättre för individen än det man själv just nu kan erbjuda.
Det är tvärtom att ge hästen en fin gåva. Du ger den en bättre tillvaro mot att du själv kanske får sörja en period.

Det här blir bäst för er båda!

 

[Wembley]

Skulle vilja tillägga att har det kommit till den punkten att man blivit så rädd att man inte vågar rida sin häst då har liksom glädjen försvunnit och hästen kommer att känna av rädslan. Det är oerhört svårt att jobba bort. En rädsla kräver också ett stort driv att komma över även om ett hästbyte sker.

 

[deepestwish]

Jag tycker att du gör helt rätt! Jag befinner mig i en nästintill identisk situation. Skillnaden är att min ponny farlig mot människor.

För en månad sedan bestämde jag mig för att ta bort henne och köpa en lättare häst. Den nya hästen kom för två dagar sedan och min gamla ponny försvinner imorgon. Jag känner att jag sviker henne genom att byta ut henne mot en roligare häst, att hon ska dö för att jag vill ha en annan. Man kommer inte undan skuldkänslorna i början, men när man har smällt allt inser man att man gjorde det rätta, att man hade svikit hästen om man hade haft den kvar.

Kram

 

[SantaLussia73]

Jag tycker absolut att du har gjort rätt! Ibland klickar det bara inte mellan vissa hästar och människor på alla bitar, och jag har varit med om så många hästar som avlivats på grund av detta. Och då efter betydligt kortare tid att ge hästen (och sig själv) en chans. Du har, vad jag förstår på texten, gett honom så mycket just du har kunnat, att du säljer honom bevisar bara att du fortfarande tror att han har en chans. Väldigt jobbig situation, och jag lider med dig. Men vad du har gjort för hästen är så mycket man kan göra, tycker jag!