Jag miste henne..

[Linduzz]

Sv: Jag miste henne..

Åh nej, vad tragisk. Det är ju sånt som inte får hända..

Har aldrig varit med om det själv..

*tröstkramar*

 

[hillevie]

Sv: Jag miste henne..

usch, lider med dig

jag har aldrig själv sysslat med avel, jag är uppväxt med en mor som ofta "tjatade" om hur det gick när hennes märr skulle föla (långt innan jag fanns) där fick dom inte ut fölet, utan veterinären ställde frågan om hon ville rädda stoet eller fölet-det blev då stoet hon ville "rädda". vetrinären plockade då ut fölet bit för bit sedan la hon alla avelsplaner på hyllan (stoet klarade sig)

jag har jobbat på en större anläggning där dom hade ett högdräktigt sto som av någon (outgrundlig) anledning reste sig och slog runt i boxen. hon va död innan veterinären hann ut och fölet likaså, tydligen hade hon skadat bäckenet (kommer inte ihåg om det va brutet/krossat) och fått allvarliga innre blödningar, det tog ingen lång stund alls innan hon va död.

 

[astronaut]

Sv: Jag miste henne..

Usch lider verkligen med dig, låter oerhört tråkigt *tröstkramar*

I stallet där medryttarhästen står skulle en annan häst bli mamma nu i april/maj men hon lyckade på ngt sätt bryta bäckenet (tror jag det var) en natt och fick tas bort

 

[NaTTa]

Sv: Jag miste henne..

vad sorligt

 

[Ribbson]

Sv: Jag miste henne..

Tänk att det finns sååå många goa ,rara människor därute...Tack för alla vänlig ord, det värmer mer än ni kanske tror....Kramas tillbaka till er alla med låååånga armar...

 

[Ribbson]

Sv: Jag miste henne..

Hej. stackars dig igen. Det här är nu ingen pekpinne utan bara ett råd i all välmening. Sist jag hade föl så satte jag upp plank till fölboxen för att avskärma från dom övriga hästarna. Tyvärr så blir du ju inte hjälpt av mitt inlägg här. men det kanske kan få någon annan att med lite fix, förebygga en tragisk olycka.:smirk:

Tack....Alla råd behövs nu om jag nånsin ska våga mig på detta igen...

 

[Piraja]

Sv: Jag miste henne..

Kommer fler kramar här!!! Så fruktansvärt...syrrans häst fick en rejäl spark på bakbenet förra året av fjordingen, kunde gått av men höll ihop (stoet är dräktigt och ska föla när som helst). Hon har inga problem att röra sig i hagen (ute dygnet runt på stora områden) men markerar lite i trav ännu så det är tveksamt om hon kan bli ridhäst igen...

 

[Kirre]

Sv: Jag miste henne..

Hua, vad fruktansvärt. Står själv med ett dräktigt sto och då ska man inte läsa sånt här men man kan ju inte låta blir. Lider oerhört med er. Både sto och föl.

 

[moiran]

Sv: Jag miste henne..

Lider med dig. Det är så fruktansvärt tråkigt när det händer. Vi gick igenom något liknande i vintras, då vårt ena dräktiga sto på något sätt lyckades bryta bäckenbenet under natten. Vi vet inte om hon råkat rulla fast eller vad som hänt. Än mer jobbigt är att det inte finns någon avkomma efter detta otroligt trevliga sto, fölet i magen skulle bli hennes första, och även pappan (Laptop) dog ju förra året så det kändes verkligen toktungt på alla sätt och vis.

 

[Vavsla]

Sv: Jag miste henne..

Jo, dessa hormoner är inte att leka med. Det som gör mig mest fundersam är varför lårbenet gick rakt av?! Hästar sparkar ju i väggen dagligen...

Troligen ren och skär otur. Ibland händer sådant och det är så hårt för den som drabbas men det enda man kan göra är att gråta klart och försöka gå vidare och på´t igen, även om det känns hopplöst just då. Att fundera och undra vrider nog bara om kniven, men att ta det med sig i bagaget som ett smärtsamt minne går nog inte att undvika. Man går alltid starkare ur en kris än in i den,bara man överlever... Lycka till, du måste väl ändå ha förbrukat din procentuella del av otursstatistiken nu.

 

[Ribbson]

Sv: Jag miste henne..

Troligen ren och skär otur. Ibland händer sådant och det är så hårt för den som drabbas men det enda man kan göra är att gråta klart och försöka gå vidare och på´t igen, även om det känns hopplöst just då. Att fundera och undra vrider nog bara om kniven, men att ta det med sig i bagaget som ett smärtsamt minne går nog inte att undvika. Man går alltid starkare ur en kris än in i den,bara man överlever... Lycka till, du måste väl ändå ha förbrukat din procentuella del av otursstatistiken nu.

Jo, det som inte dödar , härdar... :smirk: Man tar ju en risk då man pysslar med dessa stora djur. Funderar varje gång på om det inte vore bättre med guldfiskar och frimärken.... Hoppas dock att det är som du skriver , att jag nu förbrukat min del av otur. Mitt andra halvblod bröt sitt bäcken för 6 år sedan. Överlevde dock och är en utmärkt promenad häst i dag. Stort tålamod , bra veterinärer och akupunktur + massage har tagit oss dit vi är i dag...
En psykolog sa en gång till mig att de mest positiva och levnadsglada människor han visste var just Hästmänniskor....
Så, vi spottar i nävarna, kammar till frisyren och kör på igen.
För allt dessa vackra djur ger oss årets alla dagar gör att man orkar och vill fortsätta......
Tack igen för allt vänligt allihopa!!

 

[Prisma]

Sv: Jag miste henne..

Din inställning verkar ha blivit bättre nu, tror inte att jag skulle klarat det så fort, men så är jag blödig också..
Lider iaf med dig, och hoppas att allt blir så bra som det är möjligt nu.

 

[Ribbson]

Sv: Jag miste henne..

Din inställning verkar ha blivit bättre nu, tror inte att jag skulle klarat det så fort, men så är jag blödig också..
Lider iaf med dig, och hoppas att allt blir så bra som det är möjligt nu.

Jag gråter fortfarande men jag måste ju försöka ändra inställning till det hela....Jag vill ju fortsätta med det här, hästar kan jag inte leva utan....

 

[bigganl]

Sv: Jag miste henne..

Oj stackare. Vilken fruktansvärd händelse. Jag lider med dig. Inte mycket man kan säga till tröst. Du får massor av kramar från mig.

 

[Vavsla]

Sv: Jag miste henne..

Jo, det som inte dödar , härdar... :smirk: Man tar ju en risk då man pysslar med dessa stora djur. Funderar varje gång på om det inte vore bättre med guldfiskar och frimärken.... Hoppas dock att det är som du skriver , att jag nu förbrukat min del av otur. Mitt andra halvblod bröt sitt bäcken för 6 år sedan. Överlevde dock och är en utmärkt promenad häst i dag. Stort tålamod , bra veterinärer och akupunktur + massage har tagit oss dit vi är i dag...
En psykolog sa en gång till mig att de mest positiva och levnadsglada människor han visste var just Hästmänniskor....
Så, vi spottar i nävarna, kammar till frisyren och kör på igen.
För allt dessa vackra djur ger oss årets alla dagar gör att man orkar och vill fortsätta......
Tack igen för allt vänligt allihopa!!

Jo jag har också varit inne på det där med frimärken ibland men när det är riktigt nattsvart så skulle man väl enligt sig själv t.o.m. antagligen kunna få guldfiskar att drunkna... Men som du säger, håller man på med hästar har man en otrolig förmåga att komma igen och kunna ta tillvara det goda i tillvaron igen. Det där med när det är som mörkast vettu...

 

[Masse]

Sv: Jag miste henne..

Visst är det tragiskt när något sådant här händer ch jag lider verkligen med dig.
Men jag kan berätta hur en bekant till mig löste sin situation vid ett liknade tillfälle. Hon hade varit så inställd på sitt första egna föl den sommaren det hände att hon köpte ett ofött föl av mig. Visserligen det också en chansning men man kan ju köpa ett som ät fött också. Mitt sto fölade hemma så att hon slapp vara med på den biten igen. Sedan när fölet blev tillräkligt gammalt att bli tranporterat fick hon låna stoet med fölet av mig fram till avvänjningen.

 

[fallon]

Sv: Jag miste henne..

Så absolut fruktansvärt. Jar är mycket ledsen för din skull. Kram