B
Bonbina
Så nu var det erkänt för mig själv och för världen att jag inte klarar av min häst,det känns hemskt att säga det eftersom det är nått som
alltid har känts självklart för mig att skaffar man en häst så ska man
klara av den.
Har alltid gått och snackat skit om alla ryttarna som bara far och
flänger på sin häst utan att kunna rida dom,nu är jag en sån själv.
Gårdagens ridtur var droppen jag tänker aldrig mer rida henne,
aldrig mer rida nån annan häst heller.
Har varit rädd och orolig varje gång jag ska rida nu i ca 2mån det
spelar ingenroll vilken häst det är.
Nu ska iaf min lilla prinsessa fara bort snabbt hoppas jag på,vill inte dra ut nått på det hela vill bara få det överstökat .
Hon ska åka till nån som ska försöka rida till henne,och sen så får jag väl se om jag vill ha tillbaka henne efter vintern men jag vet inte...
Just nu känns det som att det bästa är att hon får komma till nån som kan rida henne och sedan att hon får stanna där.
Varken jag eller hon mår bra som det är nu,jag förstår mig bara inte på min lilla ängel.Hon bockar och sparkar och stegrar och far hon har fått 100% kontroll och det vet hon mycket väl hon är inte dum den där hästen....
Igår gick jag med henne hem ca 4km efter att hon först fått utbrott i en stenbacke och stegrad och farit och jag hängde bara efter i tyglarna,sedan så fortsatte hon att bocka eller stegra i vartannat steg på hemvägen.
Ja jag vet att man inte ska sitta av men vad skulle jag göra?
Har nog aldrig varit så ledsen som då,bröt ihop som fan när jag gick hem.
Jag älskar ju den där jävla hästen så mycket,det var aldrig min mening att saker och ting skulle bli såhär.
Även fast hon är en satmara ibland så har vi så många fina minnen,speciellt från den tiden då jag kunde rida henne....
I våras hade vi så jävla kul när vi jämt var ute och busade runt barbacka i skogen,vad har hänt?Då gick ju allt hur bra som hellst..
http://img.photobucket.com/albums/v210/Lerpingvin/galopp1.jpg
http://img.photobucket.com/albums/v210/Lerpingvin/hopp.jpg
alltid har känts självklart för mig att skaffar man en häst så ska man
klara av den.
Har alltid gått och snackat skit om alla ryttarna som bara far och
flänger på sin häst utan att kunna rida dom,nu är jag en sån själv.
Gårdagens ridtur var droppen jag tänker aldrig mer rida henne,
aldrig mer rida nån annan häst heller.
Har varit rädd och orolig varje gång jag ska rida nu i ca 2mån det
spelar ingenroll vilken häst det är.
Nu ska iaf min lilla prinsessa fara bort snabbt hoppas jag på,vill inte dra ut nått på det hela vill bara få det överstökat .
Hon ska åka till nån som ska försöka rida till henne,och sen så får jag väl se om jag vill ha tillbaka henne efter vintern men jag vet inte...
Just nu känns det som att det bästa är att hon får komma till nån som kan rida henne och sedan att hon får stanna där.
Varken jag eller hon mår bra som det är nu,jag förstår mig bara inte på min lilla ängel.Hon bockar och sparkar och stegrar och far hon har fått 100% kontroll och det vet hon mycket väl hon är inte dum den där hästen....
Igår gick jag med henne hem ca 4km efter att hon först fått utbrott i en stenbacke och stegrad och farit och jag hängde bara efter i tyglarna,sedan så fortsatte hon att bocka eller stegra i vartannat steg på hemvägen.
Ja jag vet att man inte ska sitta av men vad skulle jag göra?
Har nog aldrig varit så ledsen som då,bröt ihop som fan när jag gick hem.
Jag älskar ju den där jävla hästen så mycket,det var aldrig min mening att saker och ting skulle bli såhär.
Även fast hon är en satmara ibland så har vi så många fina minnen,speciellt från den tiden då jag kunde rida henne....
I våras hade vi så jävla kul när vi jämt var ute och busade runt barbacka i skogen,vad har hänt?Då gick ju allt hur bra som hellst..
http://img.photobucket.com/albums/v210/Lerpingvin/galopp1.jpg
http://img.photobucket.com/albums/v210/Lerpingvin/hopp.jpg