- Svar: 2
- Visningar: 913
Min uppväxt var brokig, sällan som vi alla i familjen befann oss på samma kontinent. Vid 14/15 förpassades jag till Sverige, Grännaskolan. Jag gick på nunneskolor, där man fick hoppa en klass om man var bäst i klassen, det gjorde jag två ggr.
Flera vilsna år följde, folkhögskola blev min räddning.
Jag lärde mig svenska i takt med att min son växte o sambon fick mig intresserad av DNs o SvDs helgkryss.
Det var först när jag gick i psykoterapi som jag insåg att jag var anorektiker, mor min köpte att jag bantade när hon hittade amfetamin i min garderob.
Flera vilsna år följde, folkhögskola blev min räddning.
Jag lärde mig svenska i takt med att min son växte o sambon fick mig intresserad av DNs o SvDs helgkryss.
Det var först när jag gick i psykoterapi som jag insåg att jag var anorektiker, mor min köpte att jag bantade när hon hittade amfetamin i min garderob.