Pappas och hans kompisars version av "Gör en Bläckis"....
Några av pappas kompisar hittade en 30-tals veteranbil i en lada i slutet av 80-talet. Bilen var i rätt nedgånget skick, men kompisarna bestämde sig för att göra i ordning den. Så de renoverade den från grunden, men givetvis på ett tidstypiskt sätt och med tidstypiska metoder! De fick till den riktigt bra, och på kortare tid än väntat!
I mars -92 kunde den grundregistreras, och i början av maj -95 togs den slutligen i trafik. Som sagt fick de till den riktigt bra, förutom på en punkt: Fönsterna/glasskivorna i baksätet. På vindrutorna och sidorna fram satte de in vanligt fönsterglas för bästa möjliga sikt och säkerhet, men bakvindrutan och bak-sidorna ville de har mer tidstypiska glas, så de beställde mer "vintage-gjorda" glasskivor. Problemet var bara att de i starkt ljus, i vissa vinklar inifrån, reflekterade i svagt ljusblått, men det bortförklarades hela tiden med att de just var någon form av vintageglas, inget konstigt med det.
Hösten 2015 fick så pappa ta över bilen, och de där bakrutorna har stört honom hela tiden. Även om det där svagt ljusblåa skenet inte alls har synts ofta, har det ändå stört honom, och han har hela tiden pratat om att byta ut alla bakskivorna mot vanligt fönsterglas precis som fram, om inte annat för att få det enhetligt.
Så häromveckan var jag och pappa ute och åkte med sagda bil. Efter att ha ätit lunch på ett mysigt café skulle jag hoppa in i bilen. Tyckte att det var något skit som fastnat i ena hörnet på insidan av ena bakrutan och sa det till pappa. Han svarade med att jag som har längre naglar än honom väl bara kunde skrapa bort det, inget att göra någon stor sak av. Sagt och gjort. Det lossnade en tunn, blå plastbit - av en plastfilm! Så jag fick tag på en kant till - och vips! Var inte det fönstret ljusblått inifrån längre - i något ljus eller i någon vinkel!
Upprepade proceduren på resterande fönster bak också förövrigt.
Plastfilmen hade alltså suttit där i typ 30 år (!) utan att någon ens tänkt tanken!
