Hej!
Jag vet inte om den här tråden hamnar rätt, men jag känner att jag måste skriva av mig lite.
Igår hände det som inte fick hända. Min häst, eller ja han var inte min utan jag var medryttare på honom men jag hade honom väldigt mycket och han kändes som om han var till hälften var min skadade sig i hagen och fick somna in kl 11.00 igår.
Ägarens mamma ringde mig och berättade vad som hade hänt och sa att jag tyvärr inte skulle hinna dit. Jag bröt ihop och idag klarade jag inte av att gå till jobbet.
Hästen var 23 år gammal och hade tidigare i veckan varit lite ojämn i traven och i höger galopp, vilket inte var jättekonstigt eftersom han kunde bli stel och tygelhalt då och då. Vi trodde att han kanske blivit kall och stel i hagen eftersom han går på bete nu. I lördags skrittade jag en runda och han kändes som vanligt. Lite stötig i traven men min pojkvän som var med och tittade kunde inte så någon hälta. Hur som, vi tog det lugnt men han var pigg och framåt som vanligt. Tydligen hade det sedan under natten hänt något i hagen och han hade fått en skada högt upp i ett utav benen. Mer än så vet jag ännu inte eftersom ägarens mamma också var så ledsen att hon knappt kunde prata. Just nu klandrar jag mig själv något oerhört trots att jag vet att det inte hjälper. Kan inte låta bli att undra om jag kunde gjort något annorlunda, varit mer uppmärksam etc....
Vet inte vad jag vill med den här tråden, mest skriva av mig och höra om någon annan har liknande erfarenhet. Jag har inte förlorat någon häst tidigare och visste inte att man kan må så här dåligt.
Skojje mitt hjärta du fattas mig! Hoppas att du galopperar fritt nu över gröna ängar.
Jag vet inte om den här tråden hamnar rätt, men jag känner att jag måste skriva av mig lite.
Igår hände det som inte fick hända. Min häst, eller ja han var inte min utan jag var medryttare på honom men jag hade honom väldigt mycket och han kändes som om han var till hälften var min skadade sig i hagen och fick somna in kl 11.00 igår.
Ägarens mamma ringde mig och berättade vad som hade hänt och sa att jag tyvärr inte skulle hinna dit. Jag bröt ihop och idag klarade jag inte av att gå till jobbet.
Hästen var 23 år gammal och hade tidigare i veckan varit lite ojämn i traven och i höger galopp, vilket inte var jättekonstigt eftersom han kunde bli stel och tygelhalt då och då. Vi trodde att han kanske blivit kall och stel i hagen eftersom han går på bete nu. I lördags skrittade jag en runda och han kändes som vanligt. Lite stötig i traven men min pojkvän som var med och tittade kunde inte så någon hälta. Hur som, vi tog det lugnt men han var pigg och framåt som vanligt. Tydligen hade det sedan under natten hänt något i hagen och han hade fått en skada högt upp i ett utav benen. Mer än så vet jag ännu inte eftersom ägarens mamma också var så ledsen att hon knappt kunde prata. Just nu klandrar jag mig själv något oerhört trots att jag vet att det inte hjälper. Kan inte låta bli att undra om jag kunde gjort något annorlunda, varit mer uppmärksam etc....
Vet inte vad jag vill med den här tråden, mest skriva av mig och höra om någon annan har liknande erfarenhet. Jag har inte förlorat någon häst tidigare och visste inte att man kan må så här dåligt.
Skojje mitt hjärta du fattas mig! Hoppas att du galopperar fritt nu över gröna ängar.
