Jag har cancer

Jag behöver bara skriva av mig lite.

Igår fick jag beskedet som jag på ett sätt vetat om redan sedan Lucia när jag undersöktes första gången. Jag har cancer. Jag är 31 år, nybliven mamma och har bröstcancer.

Jag trodde att jag var förberedd på beskedet. Jag hade redan sett diagnosen på 1177 och redan innan lagt ihop ett och ett, men att öppna dörrarna till hela den här apparaten har varit jobbig. Allas reaktioner när jag har berättat har varit överväldigande. Så mycket stöd och omtanke, men samtidigt många upprörda känslor.

Tårarna har runnit mer eller mindre konstant sedan igår. Det blev inte mycket sömn inatt. Jag har fått sömntabletter som jag ska prova ikväll och hoppas på att få sova. Ångesten, tårarna, tankarna är hemska när det är tyst.

Dottern. 8 månader, och min största skräck just nu är att inte överleva. Då kommer hon aldrig minnas mig. Jag får energi av hennes skratt, hennes bus och hennes leende. Allt känns så overkligt. Kommer jag missa mycket av hennes uppväxt och utveckling på grund av den här helvetessjukdomen? Kommer jag orka ta hand om henne?

Det är läskigt att inte veta hur allt kommer bli. På måndag är det uppstartsmöte på Onkologen. Cellgifter är anhalt 1. Om allt går enligt plan så blir det operation och strålning om kanske ett halvår.

Nyåret känns som allt annat än gott. 2022 kommer bli mitt jobbigaste år hittills.

 

[Crossline]

Jag är så ledsen för er skull

 

[Magnum]

Så fruktansvärt, det är så orättvist

 

[WS6]

Fina @Marty! All styrka och kärlek till dig!

 

[AraSlei]

skickar all styrka jag kan uppbåda!

 

[lingonben]

 

[Sirap]

 

[Luff]

❤

 

[Krålus]

heartheart

Saknar ord.

 

[Cattis_E]

Vad säger man när världen har gått sönder? Hur reser man sig upp när benen inte längre bär? Hur ser man sitt barn i ögonen med vetskapen om att risken är stor att man aldrig får se henne växa upp?

Sista veckorna har inneburit många nätter på sjukhus, mycket ovisshet, smärta och tårar. Vätskan i lungan, som de tömde ur, kom tillbaka ganska snabbt. De tror inte bara att det är en slump. Den lilla knölen vid bröstet visade sig vara cancer. Trots allt som kroppen utsatts för så har cancern överlevt. Inte vara överlevt under behandlingarna, utan vuxit och lyckats sprida sig. De har förutom knölen kunnat konstatera cancer i en lymfkörtel. Andra lymfkörtlar är misstänkta och lungan starkt misstänkt. Från att en dag tro att jag var behandlingsklar från min cancer står jag istället med en dödsdom i mina händer. Spridd bröstcancer räknas som obotbar. Prognosen är dock oviss. Innan de lyckas hitta en behandling som fungerar kan de inte säga något alls. Jag vet inte om jag lever i 3 månader eller 30 år.

Nu handlar det om att vinna tid. Jag kan antagligen aldrig bli frisk men cancern måste slås ner till varje pris. Idag fick vi till slut de sista provsvaren vi väntade på. Jag kan få den senaste typen av immunterapi tillsammans med cellgifter jag inte fått tidigare. Immunterapin fanns inte när jag gick igenom min första behandling förra året. Nu är den standard för min typ av cancer. Kanske hade den räddat mig då. Nu hoppas vi att den hjälper mig nu istället.

Att karusellen åter snurrar så fort så att jag mår illa är otroligt jobbigt. Håret kommer åter tappas. Dessutom finns det en stor skillnad denna gång. Min kropp har redan utsatts för många tuffa behandlingar, inte minst senaste veckorna med blodpropp och totalt 4 lungdrän. Vi startar i uppförsbacke, och backen känns otroligt brant. Ändå kan jag inte sluta gå. Det är bara ta ett steg i taget och låta karusellen snurra fortare och fortare.

Jag förbereder mig på det värsta, men försöker försiktigt hoppas på det bästa. Jag vill inte dö. Inte nu, och inte på länge. Det är otroligt tufft för sambon, och jag kan känna en skuld i att eventuellt lämna honom ensam med ett litet barn. Jag kan känna skuld mot henne som kanske förlorar sin mamma och som hon är för liten för att minnas. Den här sjukdomen är så grym och oberäknerlig. Jag skulle ju vara en av alla som överlever. Nästan alla överlever ju bröstcancer. Det är ju knappt cancer, har vissa uttryckt. De har så bra behandlingar idag. Just nu känns det inte tillräckligt. Min cancer verkar vara starkare än mycket annat.

Låt behandlingen vara snäll mot mig men hemskt elak mot de elaka cellerna i min kropp.

Åh nej!
Hittar inga ord som räcker till, men jag skickar en STOR kram.

 

[Blyger]

 

[Bri]

 

[Praeterea]

Fy så hemskt, all styrka till dig och din familj

 

[Gabby_Ossi]

Livet är så sjukt orättvist mot dig Marty Hoppas hoppas att det på något sätt ändå kan komma en vändning...

 

[Sonic76]

Så ledsamt att höra.
All styrka till dig

 

[Wingates]

Åh nej, vilket jävla skitbesked.
Jag hoppas verkligen universum kan vara på din sida nu

 

[Wille]

Så otroligt jobbigt besked. Jag önskar av hela mitt hjärta att allt kommer att gå bra för dig. Kram

 

[Brie]

Fan.

 

[TinyWiny]

Så fruktansvärt orättvist! Önskar så att du får lite skjuts på livet nu och att den där cancern bara tar och brinner upp. Hoppas verkligen att den nya behandlingen kan hjälpa dig och jag hoppas att du någonstans kan våga hoppas på att nya behandlingar kommer hela tiden och att en av dem kommer göra dig frisk. För visst ska du, din sambo och eran dotter få fortsätta livets resa tillsammans! Allt annat är fullkomligt otänkbart!


Massa varma kramar till dig och de dina. Önskar att bara goda saker kan falla på er nu.

 

[clusia]

Även jag har följt tråden i tysthet. Det finns inga ord som är nog i den situationen ni är i. Ni har all min kärlek.

 

[Exit]

Så ledsamma nyheter @Marty . Måste vara obeskrivligt jobbigt för dig och familjen. Håller alla tummar och tår för att behandlingarna snabbt kommer igång med bra effekt! Sänder också all styrka till dig för att orka kämpa vidare ett steg i taget❤. Ge inte upp!