Jag närde en liten förhoppning om att 2016 möjligtvis skulle kunna bli det år som jag skulle kunna friskförklara mig från min stressohälsa. Jag har ändå lärt mig att sova ordentligt igen och smärtan i kroppen har minskat. Men... Det verkar finnas en stor stötesten kvar. Och det är mitt förhållande till tid... ...eller vad fan det nu är. Jag känner mig stressad, jagad, som att jag hela tiden ligger efter, som att jag inte hinner med det jag ska, eller orkar, eller ja – jag förstår faktiskt inte vad det är!
I veckan som gick så var jag ganska uppbokad, det var nånting varje kväll som jag skulle iväg på. Utöver det så var det ganska mycket på jobbet, arbetsuppgifterna hopade sig. Och oavsett om det är roliga saker jag gör så är det som om hjärnan går i baklås i nåt stressläge när det blir mycket och när alla saker som ska göras står i kö och pockar på att bli gjorda och jag bara springer från en aktivitet till nästa... Jag känner mig jagad och förlorar förmågan till överblick över situationen. Lägger jättemycket tid på bara att försöka reda ut vad det är som ska göras när.
I går lördag så sov jag hela dagen i stort sett, förutom hundpromenader. Jag gick upp ur sängen bara för att landa i soffan och somna om. Och det var så förbannat skönt!! Jag längtar hela tiden så enormt efter att bara sitta och stirra, driva runt, göra ingenting och inte behöva planera nånting eller hålla reda på nånting...
Imorse tänkte jag att ”NU har jag väl vilat så att jag har samlat på mig lite energi och kan göra saker igen”.... Så jag vek och sorterade tvätt i tvättstugan, la i några nya tvättar, gick ut på långpromenad med hunden, kom hem och insåg att duschkabinen måste skuras men öppnade garderobsdörren och bestämde mig för att det var viktigare att laga en hel hög med trasiga byxor som hade växt till sig så pass att jag knappt hade några användbara byxor kvar...
Nu är jag inte någon begåvning på syslöjd, men jag har en symaskin och vet någorlunda hur den ska användas. Så sagt och gjort - jag pysslade och fixade och sydde och klippte och nålade och gjorde fel och sprättade upp och gjorde om och gjorde rätt – ja det gick i det stora hela ganska bra faktiskt tillslut. Och det var till och med riktigt roligt ett tag. Men det var många byxor som köade till att bli lagade och timmarna gick och jag fick koncentrera mig hårt, och plötsligt så kände jag bara pang bom att orken tröt totalt, jag hade fått tvärnog och började känna mig svettig och groggy och trött och irriterad.
Helst av allt hade jag bara velat lägga ner allt då och sätta mig och stirra och inte göra mer den dagen.
MEN...
Middagen behövde lagas, hunden behövde gå ut, den påbörjade tvätten behövde tas omhand, jag hade lovat min mamma att hjälpa henne med datorsupport på kvällen, jag behövde svara på något mail i en planeringsgrupp som jag är med i i mitt ideella föreningsengagemang (som jag tidigare skrev om att jag skulle sluta med men hade dåligt samvete över, så har jag slutat? – näe...), jag behövde även yttra mig i ett ärende i bryggföreningens styrelse, plus att jag känner att jag borde engagera mig i kursarbetsgruppen jag har skapat på Facebook för den kurs jag går, samt att jag såklart borde läsa lite på kursen OCH så måste jag hinna yoga en stund...
Jag blev jättearg och irriterad och kände mig bara grinig över allt som hela jävla tiden köar till att bli gjort och kräver min uppmärksamhet och pockar på mitt engagemang. Det känns ändlöst, som att jag aldrig får någon riktig överblick och hela tiden ligger lite efter.
Jag har aldrig tillräckligt med tid!!
Och jag fattar inte vad det är för fel jag gör! Som hela tiden känner mig så stressad och jagad...
Jag vill känna mig lugn och harmonisk! Jag vill få balans i livet!
Jag har funderat på om det är så att jag engagerar mig i för mycket, vill för mycket och gör för mycket?... Men det är ju så himla mycket i livet som är spännande och roligt! Och ska man inte göra roliga grejer?... För att fylla på sin energi? Och jag upplever egentligen inte att jag engagerar mig i för mycket. Men å andra sidan har jag nog ingen koll på vad som är ”lagom” och ”för mycket” i det här fallet...
Hur många aktiviteter per vecka är OK att boka upp sig på? Och om jag inte bokar upp mig på något så uppnår jag ändå inte riktigt känslan av vila, eftersom det är mycket hemma som pockar på att göras och tiden aldrig räcker till...
Och jag har försökt att inte boka upp mig så mycket. Men tyckte inte att det gav något resultat...
Och förresten - att laga byxor är väl inget jobbigt engagemang direkt? Ska man inte kunna ägna några timmar åt att laga byxor utan att bli helt jävla slut?!?
Jag fattar inte.
Jag har en känsla av att allt jag längtar efter är bara att sitta och stirra rakt fram och göra ingenting, helst i flera dagar i sträck, utan minsta tidspress eller ständigt väntade kö av uppgifter.
Hur ska jag göra för att kombinera den längtan med vardagen? Är det ens möjligt att uppnå ett sånt läge?? Vad är det jag behöver? Hur ska jag göra för att uppnå en känsla av balans och harmoni??
I veckan som gick så var jag ganska uppbokad, det var nånting varje kväll som jag skulle iväg på. Utöver det så var det ganska mycket på jobbet, arbetsuppgifterna hopade sig. Och oavsett om det är roliga saker jag gör så är det som om hjärnan går i baklås i nåt stressläge när det blir mycket och när alla saker som ska göras står i kö och pockar på att bli gjorda och jag bara springer från en aktivitet till nästa... Jag känner mig jagad och förlorar förmågan till överblick över situationen. Lägger jättemycket tid på bara att försöka reda ut vad det är som ska göras när.
I går lördag så sov jag hela dagen i stort sett, förutom hundpromenader. Jag gick upp ur sängen bara för att landa i soffan och somna om. Och det var så förbannat skönt!! Jag längtar hela tiden så enormt efter att bara sitta och stirra, driva runt, göra ingenting och inte behöva planera nånting eller hålla reda på nånting...
Imorse tänkte jag att ”NU har jag väl vilat så att jag har samlat på mig lite energi och kan göra saker igen”.... Så jag vek och sorterade tvätt i tvättstugan, la i några nya tvättar, gick ut på långpromenad med hunden, kom hem och insåg att duschkabinen måste skuras men öppnade garderobsdörren och bestämde mig för att det var viktigare att laga en hel hög med trasiga byxor som hade växt till sig så pass att jag knappt hade några användbara byxor kvar...
Nu är jag inte någon begåvning på syslöjd, men jag har en symaskin och vet någorlunda hur den ska användas. Så sagt och gjort - jag pysslade och fixade och sydde och klippte och nålade och gjorde fel och sprättade upp och gjorde om och gjorde rätt – ja det gick i det stora hela ganska bra faktiskt tillslut. Och det var till och med riktigt roligt ett tag. Men det var många byxor som köade till att bli lagade och timmarna gick och jag fick koncentrera mig hårt, och plötsligt så kände jag bara pang bom att orken tröt totalt, jag hade fått tvärnog och började känna mig svettig och groggy och trött och irriterad.
Helst av allt hade jag bara velat lägga ner allt då och sätta mig och stirra och inte göra mer den dagen.
MEN...
Middagen behövde lagas, hunden behövde gå ut, den påbörjade tvätten behövde tas omhand, jag hade lovat min mamma att hjälpa henne med datorsupport på kvällen, jag behövde svara på något mail i en planeringsgrupp som jag är med i i mitt ideella föreningsengagemang (som jag tidigare skrev om att jag skulle sluta med men hade dåligt samvete över, så har jag slutat? – näe...), jag behövde även yttra mig i ett ärende i bryggföreningens styrelse, plus att jag känner att jag borde engagera mig i kursarbetsgruppen jag har skapat på Facebook för den kurs jag går, samt att jag såklart borde läsa lite på kursen OCH så måste jag hinna yoga en stund...
Jag blev jättearg och irriterad och kände mig bara grinig över allt som hela jävla tiden köar till att bli gjort och kräver min uppmärksamhet och pockar på mitt engagemang. Det känns ändlöst, som att jag aldrig får någon riktig överblick och hela tiden ligger lite efter.
Jag har aldrig tillräckligt med tid!!
Och jag fattar inte vad det är för fel jag gör! Som hela tiden känner mig så stressad och jagad...
Jag vill känna mig lugn och harmonisk! Jag vill få balans i livet!
Jag har funderat på om det är så att jag engagerar mig i för mycket, vill för mycket och gör för mycket?... Men det är ju så himla mycket i livet som är spännande och roligt! Och ska man inte göra roliga grejer?... För att fylla på sin energi? Och jag upplever egentligen inte att jag engagerar mig i för mycket. Men å andra sidan har jag nog ingen koll på vad som är ”lagom” och ”för mycket” i det här fallet...
Hur många aktiviteter per vecka är OK att boka upp sig på? Och om jag inte bokar upp mig på något så uppnår jag ändå inte riktigt känslan av vila, eftersom det är mycket hemma som pockar på att göras och tiden aldrig räcker till...Och jag har försökt att inte boka upp mig så mycket. Men tyckte inte att det gav något resultat...
Och förresten - att laga byxor är väl inget jobbigt engagemang direkt? Ska man inte kunna ägna några timmar åt att laga byxor utan att bli helt jävla slut?!?
Jag fattar inte.
Jag har en känsla av att allt jag längtar efter är bara att sitta och stirra rakt fram och göra ingenting, helst i flera dagar i sträck, utan minsta tidspress eller ständigt väntade kö av uppgifter.
Hur ska jag göra för att kombinera den längtan med vardagen? Är det ens möjligt att uppnå ett sånt läge?? Vad är det jag behöver? Hur ska jag göra för att uppnå en känsla av balans och harmoni??
