Sv: Jag får sån ångerst på kvällarna.....
Min började sova hela nätter när han var drygt två månader. Men när han var fyra och en halv månad började han plötsligt vakna igen. Sen blev det bättre igen, men då blev han förkyld och vaknade för att han hostade eller inte fick luft för att näsan var täppt. Nu är han förkyld igen och vaknar ofta.
Vad gör du när hon vaknar? Min skrutt är inne i charm-åldern. När han vaknar händer det ibland att han ler eller skrattar mot mig, för att få igång mig. Om jag då börjar le tillbaka blir han genast flera nivåer vaknare. Det gäller att stålsätta sig och inte charmas.
Jag försöker vara jättetråkig när lillen vaknar. Jag tar upp honom och hänger honom på axeln, men säger inget. Mörkt och tyst i rummet. (Även om det är frestande att sätta sig vid datorn när man ändå är vaken.) Oftast somnar han om snabbt på min axel, och jag kan lägga ner honom igen.
När vi hade en tuff period bestämde jag mig för att gilla läget och njuta istället för att tänka på allt jag hade kunnat göra istället för att sitta vaken mitt i natten med en bebis i famnen. Jag slutade räkna timmar. Man klarar mycket mindre sömn än vad man tror! Istället fokuserade jag på lillen, hur han doftar, hans andetag, hur hans kropp känns. Om han skrek var det svårare, eftersom skriket stressar mig. Men då tänkte jag ungefär så här: "Visst, han är ledsen, men han är i sin mammas famn, och jag utstrålar lugn. Bättre kan man inte ha det när man är ledsen."
Ge dig själv massor av beröm för att du orkar kämpa på! Se till att pappan berömmer oxå! Och sov på dagen när lillan sover! Min skönaste sovstund nuförtiden är mitt på dagen då lilleman och jag samsover i några timmar.