G
Gottfrid
Jag har gjort ett fel i dag, som jag nästan skäms för att tala om. Men så tänkte jag att det kanske kunde vara till hjälp för någon annan, som hamnar i samma situation som jag och Gottfrid i dag.
Jag var på ett fält och tränade med honom, jag tränar avsuttet och allt går jätte bra.
Jag börjar att känna mig ganska stolt över både honom och mig, och då framför allt eftersom att det numera går att jobba honom någon annan stans än i hagen. Och han och jag har fått en kommunikation.
Jodå….enda tills i dag. Jag märker att han börja att bli upprörd över något, och jag förstår att det kommer någon och går i skogen och han ser inte vad det är.
Han visar på alla sätt ett han tycker att det är oerhört jobbigt att inte veta vad det är.
Han börjar dansa omkring mig, kastar sig en gång men stannar kvar hos mig.
Och det jag skall göra då är att ta honom till mig, och försöka vara den tryggaste, tryggaste som han kan vara hos. Jag gör alltid så, och det fungerar alltid.
Men i dag fick jag hjärnsläpp, och började jobba honom på lång lina och försökte att få honom att fokusera på mig. Jag gjorde många vändningar och försökte på alla vis få honom att lyssna på mig.
Och de gånger han kom in till mig får att få stöd, så drev jag ut honom igen.
Och han jagade upp dig mer och mer…..men jag fortsatte med det jag höll på med.
Och givetvis så flydde han fältet….fortare än kvickt.
Nu slutade just det lyckligt för han stack inte så långt och det var bara att gå fram och ta honom, och han var lugn och fin…..ville nästan krypa upp i knät på mig.
Men hur i hela friden kan man vara så jäkla…ursäkta….dum i huvudet??????
Och speciellt när jag vet hur han fungerar!!!!!!
Det var alltså inte okunskap….bara ren förb…idioti
.
Ja ni förstår att jag är arg på mig själv.
Jag var på ett fält och tränade med honom, jag tränar avsuttet och allt går jätte bra.
Jag börjar att känna mig ganska stolt över både honom och mig, och då framför allt eftersom att det numera går att jobba honom någon annan stans än i hagen. Och han och jag har fått en kommunikation.
Jodå….enda tills i dag. Jag märker att han börja att bli upprörd över något, och jag förstår att det kommer någon och går i skogen och han ser inte vad det är.
Han visar på alla sätt ett han tycker att det är oerhört jobbigt att inte veta vad det är.
Han börjar dansa omkring mig, kastar sig en gång men stannar kvar hos mig.
Och det jag skall göra då är att ta honom till mig, och försöka vara den tryggaste, tryggaste som han kan vara hos. Jag gör alltid så, och det fungerar alltid.
Men i dag fick jag hjärnsläpp, och började jobba honom på lång lina och försökte att få honom att fokusera på mig. Jag gjorde många vändningar och försökte på alla vis få honom att lyssna på mig.
Och de gånger han kom in till mig får att få stöd, så drev jag ut honom igen.
Och han jagade upp dig mer och mer…..men jag fortsatte med det jag höll på med.
Och givetvis så flydde han fältet….fortare än kvickt.
Nu slutade just det lyckligt för han stack inte så långt och det var bara att gå fram och ta honom, och han var lugn och fin…..ville nästan krypa upp i knät på mig.
Men hur i hela friden kan man vara så jäkla…ursäkta….dum i huvudet??????
Och speciellt när jag vet hur han fungerar!!!!!!
Det var alltså inte okunskap….bara ren förb…idioti
Ja ni förstår att jag är arg på mig själv.