Nej det är du inte, olyckor händer.
Jag har arbetat med en häst som var precis så där (ok, troligast inte precis eftersom de är individer men du förstår min mening).
Denna hade också varit huvudskydd och slagit i huvudet i bommen som gick ovanför boxdörren.
Och nu fick inte hästägaren ut hästen från boxen, ens om hon lämnade boxdörren öppen.
Om jag inte minns fel hade den fått stå inne ett par dagar, tills hon via vår gemensamma hovslagare hade fått höra talas om mig.
Jag fick alltså jobba med hästen i ett relativt trångt utrymme.
Jag gjorde följande:
Hästen visade sig snabbt inte vara rädd för min repgrimma, eftersom den kopplade samman smärta med grimma, det var ju då den slagit i huvudet...
Så repgrimman, som ser helt annorlunda ut, och som sätts på genom att lägga "remmen" över nacken, inte dra över öronen.
Den var lätt huvudskygg så jag fick ta det långsamt.
Jag började med att bara stå inne i boxen, eftersom hästen när jag kom in direkt antog att jag skulle börja "bråka" med en grimma.
När hästen började slappna av började jag närma mig vänligt, försiktigt (smyg Inte) men bestämt.
När jag var nog nära att klappa (nästan kloss i kloss) vände jag min sida till hästen och sträckte lungt ut armen och lät den nudda sidan på hästen.
Därifrån avancerade jag till att vända mig mot hästen, öka rörelserna i att stryka och trycket bakom. Jag höll mig fortfarande på kroppen och undvek hals/huvud.
När hästen var avslappnad och tyckte det var trevligt började jag klia mot huvudet.
Jag använda approach and retreat taktiken som går ut på: ett Två steg frammåt, ett steg tillbaka, pausa och slappna av. Två steg frammåt (ett till där du var nyss, och så ett till), klia, och ett steg tillbaka, pause.
Exempel:
Stå vid hästens hals, börja klia, från manken upp mot öronen (över hela halsen, inte bara mankammen), se vart hans bevämhetsgräns ligger. Hitta den och ta den som utgångspunkt.
Bekvämhetspunkten är där hästen börjar visa ovilja mot att bli kliad, ju närmare öronen du kommer, ju närmare denna punkt kommer du att komma.
Bekvämhetspunkten kommer att flyttas närmare och närmare öronen. Var beredd på att detta kommer ta en kvart, en timma, en dag, en vecka eller en månad... allt är beroende på hästen och dig.
Från bekvämhetspunkten, klia lite lite frammåt (hur mycket? beror på hästen, läs av den noga).
Klia på detta nya ställe nån sekund, lungt, avslappnat och tillfreds, se till att hästen inte stressar upp sig.
Ta ett steg tillbaka med handen och återvänd till bekvämhetspunkten. Ta en kort tankepause (läs mer om det på min hemsida om du inte vet vad det är, orkar inte skriva ner det nu).
Efter pausen, börja från bekvämhetspunkten, ta Två steg frammåt, passera förra stället du kliade på, i lagom dos, klia, slappna av, sucka själv, mys andas långa andetag, ta ett steg tillbaka, till dit du strök förra gången, men inte ända till förra bekvämhetspunkten (startpunkten).
Du har nu en ny bekvämhetspunkt.
Förtsätt på detta sätt tills du kommer till öronen.
Låt detta ta tid. Tid är det allra viktigaste!
Stress skappar bara stress, spänningar och ångest!
När du väl är vid öronen kommer det lite mer svåra. Att vänja hästen vid att bli rörd vid öronen.
Här brukar det vara lite mer känsligt.
Ta det försiktigt, och avancera med mjuka strykningar.
Vid eftergifter är hästens "belöning" att du helt enkelt låter den tänka efter i lugn och ro, det kan ta ända upp till 30 sekunder, eller mer). Det behövs inte godis eller mutor.
Allt är frågan om att tänja hästens fobiska gränser.
När det kommer till just huvudskygghet så anser jag att man skall undvika all stress och panik.
Jag fick ut den besvärliga hästen på en halvtimma, men då fanns verkligen önskan hos hästen att vilja komma ut, grimman var inte problemet, det var att gå ut genom boxdörren.
Har även arbetat med huvudskygga hästar och dessa brukar jag ta många hanteringstillfällen med.
Att tillägga om din hästs huvudskygghet är att det per automatik inte behöver innebära att något har hänt denna häst.
En kompis till mig har ett sto som gett två avkommor med huvudskygghet, ägarens andra hästa rhar ingen som helst tendenser till huvudskygghet (ingen anledning för ägaren slår inte hästarna) och stoet själv är inte huvudskygg.
Det kan vara så att det händer något vid fölningen, eftersom dessa hästar var huvudskygga redan som föl.
Svårt att veta vad som ger dessa huvudskygga hästar.
Hoppas du får nytta av dessa tankar och att det går bra med pållen.
Ge inte upp, allt är inte förstört.
Denna text tog över 20 min att skriva ner. För er som undrar varför det så sälland skrivs ner svar om hur man i praktiken gör...