Jag behöver ventilera mig lite

Pippi73

Trådstartare
och jag vill nog höra andras åsikter.
Sitter i ett dilemma där jag inte vet vad jag ska göra.
Tar det så kortfattat som möjligt från början.
I mars i år skadade sig min ena hund ordentligt. Ett bakben fick sig en rejäl smäll, spricka i knät och en del av tassen krossad.
Sedan dess är tassen opererad två gånger, bla är en del av den amputerad.
Hon har haft rejält ont i benet och ätit stora mängder Rimadyl.
Har haft ett bra samarbete med veterinär och ett bra rehabprogram vi följt.
Nu är det augusti och hon har fortfarande ont :(
Hunden ifråga är en arbetande border collie.
All denna påtvingade vila har satt sina spår i psyket. Ändå aktiverar jag henne med en massa saker som hon kan göra i stilla läge.
Som det ser ut nu så är det väldigt osäkert om hon någonsin blir så bra i benet att hon kan jobba igen :(
Så, vad i hela ska jag göra?
Amputera hela benet och hoppas att det blir bra? Jag är dock väldigt anti mot detta.
Ha kvar henne som det är nu? Hon är ju bara 4, har många år kvar och hoppas på att hon kan acclimatisera sig till ett liv som sällskapshund. Fast frågan där är ju att vi inte vet hur pass mycket bättree hon kan bli. Klarar hon psykiskt av att leva restrerande år som koppelhund? Hon blir idag väldigt stressad av att jag åker iväg och jobbar med den andra bc´n :(.

Vad skulle ni göra?
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Min första tanke går inte till om hon fixar ett liv som sällskapshund. Utan snarare om hon verkligen ska ha ont hela sitt liv. Om hon aldrig kommer bli bra, kommer hon ha kvar det onda då?
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Spinner vidare, om hon nu kan bli smärtfri så kanske hon skulle må bättre som ensamhund någonstans så hon slipper bli stressad av att inte få följa med o arbeta.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Ja, ni har båda ställt samma frågor jag ställt mig själv.
Helst av allt vill jag ju fortfarande hoppas på att hon kommer bli helt smärtfri. Men, det vet vi inte idag. Min vet kan inte svara på det utan det kan bara tiden visa.
Det är ju prio 1, att få henne smärtfri, för blir hon inte smärtfri, ja , då funderar vi på avlivning för hennes skull.
Ponera att hon nu blir smärtfri efter fortsatt rehab. ( det kan ju vara så att en del av smärtan sitter muskulärt, det är ändå en högpresterande hund som från en dag till nästa blev påtvingad ett stilla liv i nu ett halvår, hon har ju tappat muskler) Då är frågan, självklart vill jag ha kvar min älskade hund, men om hon inte kan ställa om i huvudet från arbete till att bara vara ensam så mår hon kanske bäst av omplacering. Då kommer nästa fråga, hur i hela hittar jag rätt person till en hund som har enorma behov av aktivitet men som pga sin skada troligtvis inte kommer att kunna få röra på sig i den omfattning hon behöver?
Det här halvåret har ju redan satt spår i psyket, bla har hon börjat skälla på precis allt, dessutom gjorde hon ett utfall mot en passerande bil!! Vilket aldrig tidigare hänt.
Allra helst ser jag ju att vi hittar en bra balansgång här hemma.
ush, det här är skitsvårt och väldigt, väldigt jobbigt :-(
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Om man ser det hela ur "hundvinkel", en arbetsnarkoman som inte får jobba, oavsett var hon hamnar så kommer hon antagligen att vara "arbetssökande" resten av livet.

Jag skulle, som du antagligen gör, lägga ner all kraft på rehab. Blir inte hunden arbetsför, då tycker jag att det hela är över.
Du verkar ha en bra kommunikation med din veterinär, säkert kan ni gemensamnt komma fram till det bästa för hunden. Finns det en möjlighet att få henne frisk, så ta den chansen. Men att du bestämmer dig för att antingen så jobbar hon, eller så gör hon det inte.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Beklagar din sits:( Min arbetshund skadade sig också i våras men med något ljusare utsikter än din. Jag satte omedelbart igång med att utbilda honom inom speciaksök- ett jobb som han kan utföra även under rehabtiden och som nästan gör honom lika nöjd som vallningen. På så vis har han en meningsfull sysselsättning även om han inte kommer kunna valla på samma belastningsnivå igen. :(
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Usch så tråkigt :( Jag var i en liknande sits för inte alls så länge sen! Även då kom frågan om avlivning upp. Han hade skadat tassen när han klättrade över ett staket och vid hoppet ner så fastnade han och sen drog sig loss med våld... Han fick artros i tårna och mjukdelsskador i lår och nederdel av rygg. Alltså inte lika illa som med din hund, men det jag tänkte komma fram till är att han ändå fick vara passiv i hela 8 månader, och först nu ca 10 månader senare så verkar han vara helt bra. Men fram tills för ca 2-3 veckor sen så såg jag honom halta till ibland. Enligt fysioterapeuten och en veterinär så skulle han aldrig bli helt bra och aldrig kunna springa (en vinthund, därför jag började fundera på avlivning). Men senast nu i tisdags var han på sin första whippet-race-träning, och dagen innan på vinthundsträff med massa spring och bus, men inte ett tecken efteråt på någon smärta eller hälta! För mig var detta ett mirakel, att för ca 3 månader sen överväga avlivning till att han nu springer race!

Så mitt råd är som Blandrastiks, satsa på rehab och framförallt ge det mer tid!! Känner du sen att du gjort allt du kunnat och du märker att hunden inte blir bättre, då är det nog faktiskt bäst för henne att få somna in, med tanke på att hon är en arbetshund :(

Önskar er iaf all lycka till!!! Håller tummarna för att hon kommer bli bra!!
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Sex månaders rehab och hunden har fortfarande ont. Plus att prognosen är osäker och det är en arbetande hund vi talar om. Jag hade avlivat. Det har gått nog lång tid och utan en positiv prognos om framtida arbetsförmåga så hade jag inte fortsatt. Livet som sällskapshund är inget liv för en arbetsnarkoman.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Sex månaders rehab och hunden har fortfarande ont. Plus att prognosen är osäker och det är en arbetande hund vi talar om. Jag hade avlivat. Det har gått nog lång tid och utan en positiv prognos om framtida arbetsförmåga så hade jag inte fortsatt. Livet som sällskapshund är inget liv för en arbetsnarkoman.

:bow:
Helt sant!

För mig är det inte bara hur goda chanser hunden har att bli frisk som påverkar vilket val jag gör, det är också tiden det tar att rehabilitera och lidandet under rehabiliteringen.

Jag hade nog avlivat. Kortsiktigt lidande är extremt mycket bättre än långsiktigt lidande. Och jag tycker att smärta plus inaktivitet och den medföljande stressen är ett långsiktigt lidande.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

:bow:
Helt sant!

För mig är det inte bara hur goda chanser hunden har att bli frisk som påverkar vilket val jag gör, det är också tiden det tar att rehabilitera och lidandet under rehabiliteringen.

Jag hade nog avlivat. Kortsiktigt lidande är extremt mycket bättre än långsiktigt lidande. Och jag tycker att smärta plus inaktivitet och den medföljande stressen är ett långsiktigt lidande.

*tummen upp*! Det må verka hårt, men jag tycker att det är det mest humana att göra i den situationen. Om du VISSTE att hunden skulle kunna jobba aktivt igen, fine, då kanske det skulle funka att gå igenom rehab osv. Men när allt är så osäkert, nej jag tycker inte det är värt det. För hundens skull!
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Halvt kl

men jag undrar då varför hunden opererades två gånger samt fick genomgå en mindre amputation av tassen i första taget?? Varför ställde TS sig inte dessa frågor innan de beslutade om operation? Vad sa veterinären innan operation? TS, hur tänkte du dig att hunden skulle leva efter op? Antagligen inte som arbetande hund.. men ändå lät den genomgå allt som en (läs 2!) op innebar!
Men nu är det ändå gjort.. Så i TS fall hade jag gett det hela en chans till, för det går att avliva när man känner att inget hopp återstår. Men det går ju tyvärr inte att återuppliva en avlivad hund... (Självklart tycker jag inte att man ska hålla liv i en hund som lider och som 100% aldrig kommer leva smärtfritt och ha ett värdigt liv).
Vet att många nu kommer ha invändningar mot mitt svar... Men alla gör sina egna val och känner sin egna hund bäst. Jag fick precis samma råd i min tråd om att det mest humana är att avliva min whippet som aldrig skulle få springa....så kan ni ens föreställa er hur det kändes när min hund friskförklarades några månader efteråt!? Hade jag lyssnat på många i tråden...så hade Cashmir varit död idag

TS, hur du än väljer att göra så är jag säker på att du gör det du anser är bäst för hunden och inte skulle låta henne lida i onödan.
Önskar er verkligen all lycka till!
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Även om din hund är av en aktiv ras, så är det milsvid skillnad från belastningen det innebär att valla.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Jag har inte skrivit någonstans att TS hund ska/kommer få valla igen. Därför jag även skrev att antagligen tänkte inte TS heller att hunden kommer få göra det igen trots att h*n valde att operera. Undrade därför även VARFÖR TS valde att operera?! Tänkte h*n att hunden kan få annan aktivering att nöja sig med, som t.ex. det du själv skrev att din BC fått göra istället för vallning, så tyckte jag att h*n fortfarande kan ge det en chans och satsa på rehab ett tag till. Blir det inte bättre så tyckte väl även jag att avlivning är bästa alternativet?!
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Fast ska man tävla LC eller WR måste det väl också vara oerhört belastande? Även om vallningen också är väldigt fysiskt krävande. Hur sköter man förresten om arbetande vallhundar för att de ska hålla så länge som möjligt?

Misiaczek: TS beskriver ju att hunden har gått igenom 2 operationer, att hon ätit smärtstillande, följer rehabprogram men hon verkar ändå ha ont och må dåligt?!
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Misiaczek: TS beskriver ju att hunden har gått igenom 2 operationer, att hon ätit smärtstillande, följer rehabprogram men hon verkar ändå ha ont och må dåligt?!

Jo precis, men det jag regerade på var att jag inte tyckte det gått särskilt lång tid sen alltihop, och tyckte bara att TS kanske kunde ge det mer tid.
Och då gav jag bara min hund som exempel att han ett par månader innan han friskförklarades haltade, sprang på 3 ben i "galopp" och skrek till av smärta när fysioterapeuten masserade nederdelen av ryggen.
Då hade det gått 8 månader sen hans skada. Nu har det gått 10 snart och först nu verkar han inte visa någon smärta.

Men återigen, jag jämför inte alls TS hunds skada med min hunds skada....utan jag bara tyckte det kunde vara värt att ge det lite mer tid. Sen hur TS tänkt att hunden skulle få leva efter op är en annan femma. På TS plats hade jag faktiskt avlivat innan tanken om op kom upp om jag nu hade haft en sån arbetande hund.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Sex månaders rehab och hunden har fortfarande ont. Plus att prognosen är osäker och det är en arbetande hund vi talar om. Jag hade avlivat. Det har gått nog lång tid och utan en positiv prognos om framtida arbetsförmåga så hade jag inte fortsatt. Livet som sällskapshund är inget liv för en arbetsnarkoman.

Precis vad jag tänkte när jag läste TS inlägg. :(
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

En amputerad tå är inga problem för en vallhund(beroende på vilken tå det rör sig om). Jag vet flera hårt arbetande nöthundar som man tagit bort tår på.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Full fart framåt är påfrestande, men inte på långa vägar lika påfrestande som mängder av tvära kast i hög fart, och detta många många timmar i sträck.

Hur man sköter en vallhund? Som man sköter om alla andra hårdpresterande hundar...
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

En amputerad tå är inga problem för en vallhund(beroende på vilken tå det rör sig om). Jag vet flera hårt arbetande nöthundar som man tagit bort tår på.

Jo fast nu står det inte att det är EN tå h*n amputerat utan "en del av tassen"..vilket kanske betyder bara en tå, men kanske mer..
Dessutom skrev TS själv ifall man skulle amputera bort hela benet, därför tog jag för givet att TS inte tänkt att hunden kommer kunna valla i fortsättningen.
 
Sv: Jag behöver ventilera mig lite

Läste igen TS andra inlägg, och det står ju faktiskt att hunden KAN bli smärtfri men att tiden får utvisa det enligt vet.

Så jag står fortf fast vid mitt råd, ge det lite mer tid och fortsätt med rehab! Smärtan kan komma av felbelastning och KAN försvinna med tiden.
Blir dock hunden inte helt smärtfri och bra så skulle jag inte amputera benet eller "låta henne va som hon är" utan då skulle jag avliva.
 

Liknande trådar

Relationer Jag skulle behöva lite råd. Jag är sedan ca 20 år tillbaka tillsammans med en man. Vi blev sambos för 7 år sedan och har två barn med...
2
Svar
24
· Visningar
6 066
Skola & Jobb Jag har ett dilemma på jobbet som börjar bli väldigt påfrestande för mitt mående. Har två kollegor som jag inte kommer överens med, vi...
2 3
Svar
44
· Visningar
4 611
Senast: Keb71
·
Hundhälsa Min gamle Lapske har tårna på framtassarna hoppat ur led på till och från i olika situationer under ca 3 års tid, han är idag 9 år. Det...
2
Svar
27
· Visningar
6 673
Senast: Disen
·
Övr. Hund Förvarnar för en väldigt lång "skriva av sig-tråd".. Vet knappt vad jag ska börja med.. Eller ja, kanske "början" vore bra... Efter...
2
Svar
35
· Visningar
5 634
Senast: Philosophia
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp