- Svar: 21
- Visningar: 2 141
Jag fasar verkligen inför vintern! De sista åren har jag mått så oerhört dåligt på vintern att jag inte ens klarat det mest basala och jag känner redan hur jag mår sämre och sämre (jag vet att det riskerar att bli en självuppfyllande profetia men jag har inte verktyg att hantera det själv och jag får ingen terapi trots att jag har tjatat på psykiatrin i flera år om det). Jag är så rädd att jag inte ska klara att sköta om hundarna. Förra vintern var det verkligen med nöd och näppe jag kunde sköta dem och jag tycker inte att de fick var de förtjänar med aktivering och promenader även om de fick så de klarade sig. Jag har ingen som kan hjälpa mig med dem heller. Jag kan säkert hitta någon jag kan betala för promenad några gånger i veckan men jag vet inte om jag vågar släppa iväg dem med en främmande människa. Kanske går det att fixa fler tider med boendestödet men jag vill liksom inte ta resurser från de som verkligen behöver det heller.
Men som det känns nu och har känts senaste veckorna så kommer vintern troligen bli ett helvete som jag inte ens vet om jag överlever så det kanske till och med är det bästa att ”planera” för att det blir så och börja skriva ned allt som gäller för hundarna så det finns. Min familj vet tex att Poppy är allergisk men de har ingen aning om mot vad och det kan ju sluta rätt illa om hon får fel mat. Likaså i vad för sorts hem hundarna hade passat bäst. Marsvinen har jag en vän som jag vet kommer att ordna allt för dem på bästa sätt om något skulle hända.
Men som det känns nu och har känts senaste veckorna så kommer vintern troligen bli ett helvete som jag inte ens vet om jag överlever så det kanske till och med är det bästa att ”planera” för att det blir så och börja skriva ned allt som gäller för hundarna så det finns. Min familj vet tex att Poppy är allergisk men de har ingen aning om mot vad och det kan ju sluta rätt illa om hon får fel mat. Likaså i vad för sorts hem hundarna hade passat bäst. Marsvinen har jag en vän som jag vet kommer att ordna allt för dem på bästa sätt om något skulle hända.
Jag hoppas verkligen det också!
Eller jo, han fixade ihop några blodprover och svaret på dem fick jag redan samma dag men trots att njurvärdena fortfarande är för låga och ferritin (järndepåerna?) är mer än fem gånger högre än högsta referensvärde så har jag inte hört ett pip. Fattar inte hur järnet kan vara så högt för jag har inte ätit mer järn än jag fått ordinerat tidigare. Men jag kom på innan idag att pappa nämnde något om att han fick ”för mycket blod” men det är svårt att veta hur mycket det stämmer för han gick in och ur flera psykoser sista åren
