Jag är så himla bra... *L*

[GaurdianAngel]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Visst, men det mesta går ju att lösa om man bara tränar eller får hjälp.

Och speciellt när man ser hur fel en del hundägare agerar tillsammans med sin hund. De kan ömka, förstärka ett felbeteende m.m det är då man gärna går fram och hjälper dem.

 

[lady_vip]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Jag håller med dig till en viss del, alla har vi våra bekymmer med djuren, men lägger man inte ner nån energi kan man ju aldrig lösa/förmildra dem.

Vissa har inte en enda aning om vad de sysslar med... Ser så många hundar på bruks där ägarna är helt ute och cyklar, och dessutom ofta är självlärda profeter. Förstår inte varför de ska hund då, om de redan kan allt men ändå har en hund som är totalt värdelös, för sådana finns tyvärr (dock är det ÄGARENS fel)...

De läser lite, men de glömmer koppla ihop det. Dessutom lyckas de ofta skaffa sig något svårt och svårlöst...

//E

 

[Tippan]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Men ibland kan man faktiskt inte koordinera!! Alltså jag är oerhört klumpig... All lydnad mina hundar har har de lärt sig själva. Men jag tycker för det inte att jag borde förbjudas att ha hund bara för att jag inte är den ultimata hundägaren.

 

[karlsson]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Alltså jag är oerhört klumpig... All lydnad mina hundar har har de lärt sig själva.

Det där lät bara så kul. *asgarv*

Är du verkligen sååå värdelös som det låter?

 

[karlsson]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Men ska man inte vara värd att ha hund för att man gör fel och inte uppnår strikt lydnad på hunden?

(nu pratar jag inte om sådana hundägare som behandlar hunden illa, eller hundar med rent farliga beteenden - det är en annan sak)

Alla är vi olika helt enkelt. Du kanske är duktig och begåvad, medan någon annan är sämre. En hund med problem som hamnar hos den "sämre" ägaren fortsätter med problembeteendet medan du kanske lyckas jättebra. Betyder det att den ägaren automatiskt inte borde ha rätt att ha kvar hunden? *kliar mig i huvudet*

Jag ser inte allt i svart eller vitt, och tycker att det är lite okänsligt att uttrycka sig som om alla hundägare med problemhundar är dåliga och inte borde ha hund. Du har aldrig skrivit så men jag tolkade ditt inlägg litegrann sådant, och det känns respektlöst mot alla kämpande hundägare (som för övrigt också säkert finns på detta forum).

 

[Kilauea]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Ja, jag menar alla dessa som går med sin dragande, skällande hund dag ut och dag in. De måste ju vara jättetråkigt att ha en sådan. Var finns nöjet?

Jag skulle faktiskt inte orka ha en hund som måste gå kopplad jämt/ofta. Det skulle bara bli en belastning istället för glädje. Koppla på och koppla av. Nä, en lydig hund som kan gå lös och fungerar överallt är det enda som gäller.

Ja, det är jättetråkigt med en sådan hund. Känner igen mig med lagotton - hon har ju jättesvårt (ibland) att lära sig det där att gå fint i koppel och finns det harspår, ja då finns inte en suck att hon kan gå lös - hon stänger av totalt och det spelar ingen roll vad jag gör.
Skäller gör hon dock inte - tack och lov.

Jag har det jättekämpigt med henne emellanåt och känner mig som en sån usel hundägare som inte kan få ordning på min hund, labben är ju sån där som alltid kan gå lös utan problem och det är så jag vill ha det.
Men nu får jag acceptera att jag har en hund med jaktinstinkt och tänka på var jag släpper henne lös - finns det inga harspår fungerar allt toppen !!!

 

[Tippan]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Nja nästan tror jag. Jag känner 1 som är sämre. Mycket sämre Det är iaf tur att jag har de hundar som jag har, hade blivit katastrof utan deras samarbetsvilja

 

[lady_vip]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Men jag har aldrig skrivit att bara för att man inte har strikt lydnad på sin hund ska man inte ha hund...

Däremot, skiter man fullständigt i alla bekymmer, står ut med att dag efter dag ha detta monster, varför har man då hund? Det blir ju ingen glädje i det hela då? Om man varje gång man ska ut med hunden suckar och känner oron i maggropen, trot det inte tar tag i bekymret, varför..?

Jag är inte på nåt sätt duktig och begåvade mer än nån annan, men anser mig själv ha en del kunskap.

Anledningen till att jag är nogrann med mina hundar är för att jag har växt upp med ett sådant här monster, som har rymt istort sett varje dag i sitt liv, åt katter på löpande band, släpade lillsyrran flera hundra meter när hon satt fast i kopplet (syrran var dessutom naken, typ 7 år och en supervarm sommar, så tänk dig den lilla kroppen efter det), blev superskygg om hon skulle ut i social miljö osv...

Så jag vet precis hur det känns att ha en sådan hund, men man KAN lösa/mildra det, vill man inte det, varför då ha hunden?

//E

 

[Meibla]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Däremot, skiter man fullständigt i alla bekymmer, står ut med att dag efter dag ha detta monster, varför har man då hund? Det blir ju ingen glädje i det hela då? Om man varje gång man ska ut med hunden suckar och känner oron i maggropen, trot det inte tar tag i bekymret, varför..?

Jag måste erkänna att jag är en av dom som suckar ibland när jag ska ut med min hund. Vissa dagar är han en riktig plåga att gå ut med, drar i kopplet och skäller som en tok på andra hundar. Och jag har faktiskt inte tagit tag i det problemet. Varför? Jo, dels för att jag är glad över att öht kunna gå ut med honom i närheten av andra människor utan att han gör utfall mot allt och alla, och sen ser jag inte hans dragande som ett jätteproblem jämfört hans andra "problem" som just nu går i första hand.

Och jag vill jättegärna ta tag i problemet, frågan har bara vart, vilket problem ska jag ta först? Om jag väljer mellan en hund som går bra i koppel och som gör utfall mot människor, eller en hund som funkar socialt med dom flesta människor och som drar lite i kopplet?
Jag valde det sista.
Och kan ju säga att efter att han började acceptera andra människor igen, så har hundägandet blivit mkt mkt roligare. Så lite dragande i kopplet gör knappast det tråkigare.

 

[lady_vip]

Sv: Jag är så himla bra... *L*

Men du har ju tagit tag i dina bekymmer, så ser jag det iaf, för dig är ju ett drag i kopplet det lilla.

Du tog tag i hans sociala problem, att han sen drar i kopplet är ju en bagatell. Dragandet i kopplet var ju bara ett exempel.

Hade du däremot satt dig ner, sagt, "äh, jag skiter i att han gör utfall mot folk", då hade du nog inte stått på min lista över lämpliga hundägare.

Tycker faktiskt du är jätteduktig som har jobbat så med mulles problem, jag har följt trådarna !!

//E
//E