Kalaspinglan
Trådstartare
Stort grattis till mej!!!!
Jag är så glad över att jag aldrig skrikit och gapat och tjatat på min hund. För idag när jag verkligen verkligen verkligen behövde det där lilla extra, så behövde jag inte ta i för kung och fosterland.
Jag var ute och gick med honom i motionsspåret här hemma (belyst och bra, där jag bor finns liksom inga gatulampor). Hade honom lös, men under uppsikt, eftersom jag var den enda som parkerat bilen på parkeringen.
Efter ett tag kommer ganska snabbt bakifrån en tant med en lös hund joggandes. Min hund blev förståss jätteglad över att det kom en potentiell buskompis springandes, men jag var väl inte lika överförtjust eftersom hunden siktade in sig på oss. Jag sa i vanlig samtalsvolym "Shumba, hit", men han hade slagit dövörat till. Så jag harkar mig och säger med djup och lite högre röst "Shumba, HIT" och då kommer han, med skamsen uppsyn väl medveten om att han varit busig. Jag berömde honom högljutt och busigt, och vi fortsatte som ingenting hade hänt. Jag hörde att tanten ropa på sin hund, jag tror det inte var några problem för henne heller.
Men jag är så glad att jag inte, som så många andra, behöver skrika och tjoa och gorma på sin hund för att de ska lyssna. Om jag harklar mig så vet han att "shit.. nu menar matte allvar".
Jag är så glad över att jag aldrig skrikit och gapat och tjatat på min hund. För idag när jag verkligen verkligen verkligen behövde det där lilla extra, så behövde jag inte ta i för kung och fosterland.
Jag var ute och gick med honom i motionsspåret här hemma (belyst och bra, där jag bor finns liksom inga gatulampor). Hade honom lös, men under uppsikt, eftersom jag var den enda som parkerat bilen på parkeringen.
Efter ett tag kommer ganska snabbt bakifrån en tant med en lös hund joggandes. Min hund blev förståss jätteglad över att det kom en potentiell buskompis springandes, men jag var väl inte lika överförtjust eftersom hunden siktade in sig på oss. Jag sa i vanlig samtalsvolym "Shumba, hit", men han hade slagit dövörat till. Så jag harkar mig och säger med djup och lite högre röst "Shumba, HIT" och då kommer han, med skamsen uppsyn väl medveten om att han varit busig. Jag berömde honom högljutt och busigt, och vi fortsatte som ingenting hade hänt. Jag hörde att tanten ropa på sin hund, jag tror det inte var några problem för henne heller.
Men jag är så glad att jag inte, som så många andra, behöver skrika och tjoa och gorma på sin hund för att de ska lyssna. Om jag harklar mig så vet han att "shit.. nu menar matte allvar".