Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

[Skogstrollet]

Jag är gravid i v.22 och jag märker att detta påverkar min mentala hälsa på oväntade sätt. Jag är plötsligt rädd för att dö eller bli attackerad. Jag ser faror överallt. Står jag i duschen så blir jag orolig om jag kommit på att ytterdörren är olåst.

"Vad gör jag om det kliver in en våldsman? Jag har ingen telefon här... Ska jag hoppa ut genom fönstret? Men tänk om han hugger tag i en av hunderna och plågar den tills jag kommer ut? Kan jag låta bli att gå ut då? Jag kan kasta parfym i ansiktet på honom och sedan knäa honom hårt i skrevet. Men vad gör jag om han är beväpnad? Jag låtsas hoppa ut genom fönstret! Sen springer jag ut, hämtar telefonen, hundarna och gammelkatten och låser in mig igen och ringer efter hjälp! Men tänk om de är två....? Tänk om de är ute efter bebisen??"

Ja ni fattar, paranoia deluxe. Ovanpå detta har jag fått dåliga nyheter, min älskade mormor har fått diagnosen alzheimer (är jag inte ovanligt glömsk numera...?) och en kusin har dött i bröstcancer bara 35år gammal och efterlämnat två barn (är det inte en knöl jag känner där...?).

Jag ORKAR inte....!! Vad ska jag göra?

Jag har aldrig varit rädd för döden förut. När det händer så händer det. Men det som skrämmer mig mest nu är sjukdomar och överfall.

Är det här normalt? Hur kommer man över det? Sitter med ett tryck över bröstet ikväll.

 

[Elize]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Vad som är normalt i en graviditet är nog omöjligt att svara på. Alla är vi olika och reagerar på graviditeten olika. Men jag förstår ditt tänk, eller jag förstår hur du känner så jag skulle vilja säga att jag ser detta som normalt. Helt plötsligt är man inte längre ensam, det finns ngn mer att tänka på än en själv. Min mamma har i alla år sagt till mej "vänta du tills du får barn. Då blir du harig som oss andra kvinnor". Jag har skrattat åt henne, men inte nu, inte nu när jag är gravid i v 21.
Ser faror lura överallt. Går som en penIonär så fort jag ser en isfläck på gatan, går omvägar om jag ser ngn person som ser skum ut, är livrädd för att halka i badkRet och inte komma upp så numer låser jag aldrig dörren till badrummet vilket jag alltid gjorde innan oavsett om jag var själv hemm eller inte.

Hur man kommer över det? Ja du, om jag ska tro mamma, vilket jag gör, så är det nu den "hariga" tiden i livet börjar
Om jag ser till mej själv och hur jag fungerar så sätter jag helt enkelt gränser. ""Nej nu får du ge dej människa, skärpning"" tänker jag nog minst en gng varje dag
Som sagt, alla är vi olika och reagerar olika. Jag tror lite såhär att nu under graviditeten och strax efter födseln så ställer våra kroppar in sej på att inte bara tänka på sej själv. Det blir lite överväldigande i kombination med allt annat så då blir det lite "överslag i systemet" Jag tror alla pussel-bitar kommer ramla på plats, vi lugna ner oss en aning, osv osv tids nog

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Väldigt skönt att höra att inte är ensam om det i alla fall, tack. Ja för mig är det en enorm omställning, jag har alltid fått tagit hand om mig själv och fick bli känslomässigt självständigt ganska snabbt. Att nu ha ett litet barn... Kära nån säger jag bara. Ska JAG ha ansvaret för det pyret.

 

[Swat]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Jag säger bara hormoner, hormoner, hormoner!

Det finns nog en mening med att man under graviditeten "tänker om" när det gäller säkerhet, prioriteringar och kanske även att man går igenom lite "utifall att" scenarion.

Som jag ser det så är det viktiga att du inser att dina "farlighets tankar" innerst inne är lite överdrivna.
Att du kan stanna upp och tänka "Nu överdriver jag nog en smula trots allt!".

Sedan blir man glömsk under graviditeten...och efter... Eller "man" skall jag inte skriva. JAG lever fortfarande med huvudent under armen!

Tyvärr upplever jag att jag är mer "känslig" numera och att saker som annars skulle gå mer omärkt förbi kan göra mej både nedstämd och ledsen.

Om dina rädslor påverkar dej i ditt dagliga liv så tycker jag att du skall kontakta din BM eller Aurora BM om du har en sådan. Min Aurora BM var/är värd sin vikt i guld många gånger om även om mina "rädslor" var annorlunda än dina.

Kram, kram
Swat

 

[Elize]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Känner preci likadant!! Ska JAG ha detta enorma ansvar, LILLA LILLA jag som knappt är vuxen själv!!! (är 25 år...).... Hur ska det gå hur ska det gå?! Och lilla sambon han fyller bara 29 i slutet av året....
Haha, innan det tog sej var det inga sådan här tankar som fladdrade runt inte! Då var det bara små rosa-skimrande moln och hjärtan oh drömmar om en liten bebbe som fladdrade runt!

För mej har det varit så att jag ogillat att ta egna beslut osv... Visst har jag fixat allt oh skött mej själv länge, men jämfört med andra tycker jag själv att jag var osäker och rädd för nya saker i större utsträckning, mkt längre tid än mina jämnåriga. Så lite däri ligger min rädsla inför allt det nya, allt ansvar osv. MEN, vi är ju facktist två om det lilla knytet Tänker som så att värre oh tokigare folk än mej har blivit föräldrar oh klaratav det galant, så varför skulle inte vi klara det

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Fast sen slår man ju upp en tidning eller ser nyheterna och inser att den här skiten jag har mardrömmar om faktiskt händer. Vad gör man då...? Jag brukar kunna stoppa tankarna inser att det bara är tankar, men den där känslan av otrygghet är aldrig långt borta.

Jag ska prata med BM, vi har redan pratat om möjligheten att få psykologkontakt. Ska nog tacka ja till det... Någon timme eller två vore skönt.

 

[Kattennizze]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Du är inte ensam! Jag har blivit mycket skörare och mera hudlös sen jag fick barn! Jag blir galen på vapenexporten, kärnkraften, tja, allt hemskt som finns. Ska min son växa upp i den här hemska världen??? För mig har detta bara egentligen varit positivt på ett sätt, men man ska inte må dåligt av det. Jag fick jättebra hjälp av BVC efter förlossningen med att hantera alla katastrofscenarier, och andningslarmet hjälpte en hel del mot ångesten över PSD. Mitt råd är att söka hjälp och prata om all oro, det hjälpte mig jättebra. Och som sagt, för mig har det faktiskt varit postivit, jag tycker att jag blivit en bättre människa av det.

 

[keilir]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Jag hade en sådan period när dottern var runt 1 månad (nu 4,5 mån). Kan fortfarande känna den känslan ibland men då var den som starkast. Jag var jätterädd för att dö, inte för att jag är oumbärlig för min dotter (fast väldigt viktig ) eller för att inte någon annan skulle kunna ta hand om henne utan för att jag, om jag dör inte skulle få uppleva hennes uppväxt. Känslan handlar inte om att jag inte betror min omgivning, hon skulle ha underbara människor runt sig ändå om jag inte fanns utan just för min egen del. Tänk att inte få uppleva hennes första steg, första dagen i skolan osv.

Som sagt, tror att det är normalt att känna så här någon gång/period men blir det för svårt så skulle jag nog tycka att du kanske ska prata med någon.

 

[bestatjejen]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

KL

Vad jag känner igen mig i vad ni skriver.
När min son var ca året så blev drabbades jag av svår ångest av allt som kan hända mig och min son. Jag fantiserade om allt ifrån att jag blev dödsjuk till alla möjliga katastrofer som kan hända. Naturligtsvis målade jag upp alla tänkbara senarior runt min son och att han blev sjuk också. Minsta lilla svullna lymfkörtel var cancer liksom. Som tur är kunde jag resonera runt min son och är verkligen ingen hönsmamma, vägrade bli en sån.

Ångesten kom i början på förra sommaren och var så stark att jag inte kunde fungera normalt. Det här runt sjukdommar och katastrofer upptog hela mitt dygn. Jag ägnade timmar åt att försöka hitta knölar och andra symptom på allvarliga sjukdomar. Jag mår idag ganska bra, men kan fortfarande bli hiskligt rädd eller få ångest men har lärt mig skapligt att hantera den. Min VC läkare fångade upp mig och gav mig hjälp genom kurator och senare nu också KBT.

Jag har alltid varit så stark och det här var så starka känslor som jag hade svårt att acceptera att jag inte klarade av att hantera.
Jag var liksom många andra livrädd att inte få uppleva det bästa som hänt mig, min son. Att inte få vara med hela hans uppväxt skrämmer ihjäl mig fortfarande.

Att bli mamma väcker helt klart känslor man inte trodde att man kunde uppleva. Det du upplever är vanligt, men ack så jobbigt. Tveka inte att ta hjälp. Du är inte värd att gå runt och må dåligt!!

 

[Mirifax]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Hmm.. jag var lika dan.. vi gick till och med till banken och skrev testamente jag hade manisk koll på allt och var tvungen att ha allt i ordning ifall någonting skulle hända. Nu har det släppt och sonen är 4,5 mån. Nu är jag mest rädd att någon ska ta honom när jag är och handlar och vakar som en hök över vagnen..

 

[Skogstrollet]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Jag har redan gett sambon instruktioner om vad han ska göra med "mina" djur om jag dör...

Igår frågade jag honom "om jag dör - klarar du dig då...?
Fick ett tvärsäkert "javisst" tillbaka. Tröstande? Nä fan heller jag blev skitstött...! Du ska bryta ihop din kallhjärtande ""...!

Rationell och förnuftig - absolut...

Förut har jag inte varit rädd för döden, man lever så länge man gör och när det är dags att lämna in så gör man det. Det har gjort att jag inte varit rädd när hästen jag suttit på skenat t.ex, då har jag kunnat slappna av, släppa paniken och få kontroll över situationen och efteråt konstaterat det var inte dags idag helt enkelt.
Nu törs jag inte gå i närheten av en häst. Rida? No way.

 

[Bollen]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Jag är gravid i v.22 och jag märker att detta påverkar min mentala hälsa på oväntade sätt. Jag är plötsligt rädd för att dö eller bli attackerad. Jag ser faror överallt. Står jag i duschen så blir jag orolig om jag kommit på att ytterdörren är olåst.

"Vad gör jag om det kliver in en våldsman? Jag har ingen telefon här... Ska jag hoppa ut genom fönstret? Men tänk om han hugger tag i en av hunderna och plågar den tills jag kommer ut? Kan jag låta bli att gå ut då? Jag kan kasta parfym i ansiktet på honom och sedan knäa honom hårt i skrevet. Men vad gör jag om han är beväpnad? Jag låtsas hoppa ut genom fönstret! Sen springer jag ut, hämtar telefonen, hundarna och gammelkatten och låser in mig igen och ringer efter hjälp! Men tänk om de är två....? Tänk om de är ute efter bebisen??"

Ja ni fattar, paranoia deluxe.

Jag har aldrig varit rädd för döden förut. När det händer så händer det. Men det som skrämmer mig mest nu är sjukdomar och överfall.

Är det här normalt? Hur kommer man över det? Sitter med ett tryck över bröstet ikväll.

Välkommen till min vardag! När jag hade 2 dagar kvar till BF så hände mordet på Engla.....
Jag lever i en ständig flyktplan, allt från om någon kommer och tar mina barn till om huset börjar brinna. Det är skitjobbigt, men jag vet inte hur jag ska ta tag i det.
Inatt hade jag en mardröm om hur jag skulle ner i källaren med barnen och där var en våldtäktsman, jag vaknade kallsvettig och var tvungen att bukesurfa lite för att kunna somna om

Jag har alltid varit mörkrädd och tycker inte om att vara själv hemma.

 

[Sar]

Sv: Jag är rädd för att dö eller råka ut för något.

Jag fixar inte att läsa nyheter när jag har bebisar. Jag väljer hellre att avstå eftersom jag blir så fruktansvärt ledsen när jag läser om barn som far illa att jag hellre låter bli. Och sedan får jag göra en ordentlig "inläsning" innan jag går tillbaka till jobb.

I perioder har jag drömt mkt mardrömmar, jag drömde förra månaden att min ena tjej drunknade i en gödselbrunn (jag föll också i och fick nästan tag på hennes handled), nästa natt drömde jag att bebin föll ur babysittern och studsade nerför en trappa. Fruktansvärt.

För mig blir det i alla fall lite bättre ju äldre barnen blir men jag tror att man blir mer medveten om sin egen och andras (främst barnens) dödlighet när man blir förälder. Bara att härda ut!!!