Djurjouren
Trådstartare
Igår red jag fort på en av mina pållar inne på Jägers.
Jag är dressyrtant, jag tycker att skritt är en trevlig gångart, att jogga är på en travare skumpigt och jobbigt, galopp är nått man gjorde när man var yngre typ.. (snackar på obekväma travare nu, ridhästar gör jag allt möjligt med, inte så obekväma).
Iallafall, häststackaren utrustades med pelhambett och gummityglar och graman, inet för att han ska böjja nacken utan för att jag skulle kunna bända ner honom om han stack.
Jag har nämnligen prövat galopera honom på galoppbanan precis när jag fick honom för kanske 1,5 år sen eller så och även min dåvarande praktikant.......Det var inget kul, han körde ut sin hals, bet fast i bettet och bara sprang, ingen broms, ingen galopp, väldans obehagligt för en dressyrtant.
Under uppvärmningen så hoppade han baklänges i sidvärts utan att ta hänsyn till såna banala grejor som sulkysar, galopörer, människor, blomkrukor etc...
Dessutom så gick han inte varken att styra för ben eller bett...
Han är världens snällaste utanför banan...
Dessutom har jag grymt ont i ryggen efter sista ryggskottet, bör absolut inet rida och defenitivt inte fort men hästen mår inet bra av att köras fort, han hetsar upp sig så så att ridas fort borde vara bättre.
Iallafall, lastar hästen och leder in honom på stallområdet, skakar som jag vet inte vad. Hittar en bänk och klänger mig upp på hästen, av nån anledning bli rman otroligt klumpig av ryggskott.....
Det är en klar underdrift att säga att jag gjorde honom spänd och nervös.....
Vi skrittade runt stallarna och joggade lite på lilla banan medan jag konstant spanade galopphästar för vad skulle hända om de började hoppa runt, skulle min oxå göra så då?
Min häst som till början var väldigt spänd och stel tar helt enkelt komandot över situationen genom att när jag rycker till för nått jag tror att han tänker göra så börjar han andas djupt och jag lovar att om han hade kunnat så hade han klappat mig på axeln och sagt såjja....
Jag hade varken behövt pelham eller gramaner för han lunkar på som han gör hemma
Efter uppvärmningen vågade jag mig ut till galoppbanan. Jag tar för givet att min kloka häst vet vad han ska göra där, han såg ju galopparna som gick där så jag bara ställer mig upp på darrande ben och säger galopp.
Det tar några steg i lugnt trav och 4 försök på hans helt egna hand (jag bara sitter och väntar)innan han fattar galopp och jag känner hur glad hela han blir och hur han verkligen av hela sitt hjärta vill bocka bara för att det är så kul men jag antar att mina krampaktigt spända ben talar om för honom att det inte är läge
Sen galoperar han i snigeltempo på lös tygel hela varvet, stannar när banan är slut och sträcker ut halsen och skrittar av sig runt stallarna på lång tygel, väldigt nöjd och väldigt lös i kroppen känns han noterar jag nu när spänningarna börjar släppa.
När vi skrittat av hoppar jag av och när han ser att jag är nere i tryggt förvar på marken så blir han ståtlig, nervös hoppande tävlingstravare som dansar omkring men utan att sträcka linan eller hoppa på mig, han gör det fint bredvid mig.
Det var som att det spratt i hans kropp, han bara måste bete sig lite inne på Jägers, det hör till liksom.
Inser att det är dags för Linda dressyrtant att leta upp sig en "ridaforttjej".......Var hittar man såna tro...
Vi snackar Linda som när hon jobbade med travare red fort med alla som ingen annan vågade rida........ och dessutom tyckte att det var kul....
Faan vad jag har blivit feg..Men det är väl positivt att man inser det i varje fall
Men jag blri bara mer och mer fascinerad över hur kloka hästar kan vara, jag älskar min lilla söta pålle
Jag är dressyrtant, jag tycker att skritt är en trevlig gångart, att jogga är på en travare skumpigt och jobbigt, galopp är nått man gjorde när man var yngre typ.. (snackar på obekväma travare nu, ridhästar gör jag allt möjligt med, inte så obekväma).
Iallafall, häststackaren utrustades med pelhambett och gummityglar och graman, inet för att han ska böjja nacken utan för att jag skulle kunna bända ner honom om han stack.
Jag har nämnligen prövat galopera honom på galoppbanan precis när jag fick honom för kanske 1,5 år sen eller så och även min dåvarande praktikant.......Det var inget kul, han körde ut sin hals, bet fast i bettet och bara sprang, ingen broms, ingen galopp, väldans obehagligt för en dressyrtant.
Under uppvärmningen så hoppade han baklänges i sidvärts utan att ta hänsyn till såna banala grejor som sulkysar, galopörer, människor, blomkrukor etc...
Dessutom så gick han inte varken att styra för ben eller bett...
Han är världens snällaste utanför banan...
Dessutom har jag grymt ont i ryggen efter sista ryggskottet, bör absolut inet rida och defenitivt inte fort men hästen mår inet bra av att köras fort, han hetsar upp sig så så att ridas fort borde vara bättre.
Iallafall, lastar hästen och leder in honom på stallområdet, skakar som jag vet inte vad. Hittar en bänk och klänger mig upp på hästen, av nån anledning bli rman otroligt klumpig av ryggskott.....
Det är en klar underdrift att säga att jag gjorde honom spänd och nervös.....
Vi skrittade runt stallarna och joggade lite på lilla banan medan jag konstant spanade galopphästar för vad skulle hända om de började hoppa runt, skulle min oxå göra så då?
Min häst som till början var väldigt spänd och stel tar helt enkelt komandot över situationen genom att när jag rycker till för nått jag tror att han tänker göra så börjar han andas djupt och jag lovar att om han hade kunnat så hade han klappat mig på axeln och sagt såjja....
Jag hade varken behövt pelham eller gramaner för han lunkar på som han gör hemma
Efter uppvärmningen vågade jag mig ut till galoppbanan. Jag tar för givet att min kloka häst vet vad han ska göra där, han såg ju galopparna som gick där så jag bara ställer mig upp på darrande ben och säger galopp.
Det tar några steg i lugnt trav och 4 försök på hans helt egna hand (jag bara sitter och väntar)innan han fattar galopp och jag känner hur glad hela han blir och hur han verkligen av hela sitt hjärta vill bocka bara för att det är så kul men jag antar att mina krampaktigt spända ben talar om för honom att det inte är läge
Sen galoperar han i snigeltempo på lös tygel hela varvet, stannar när banan är slut och sträcker ut halsen och skrittar av sig runt stallarna på lång tygel, väldigt nöjd och väldigt lös i kroppen känns han noterar jag nu när spänningarna börjar släppa.
När vi skrittat av hoppar jag av och när han ser att jag är nere i tryggt förvar på marken så blir han ståtlig, nervös hoppande tävlingstravare
som dansar omkring men utan att sträcka linan eller hoppa på mig, han gör det fint bredvid mig. Det var som att det spratt i hans kropp, han bara måste bete sig lite inne på Jägers, det hör till liksom.
Inser att det är dags för Linda dressyrtant att leta upp sig en "ridaforttjej".......Var hittar man såna tro...
Vi snackar Linda som när hon jobbade med travare red fort med alla som ingen annan vågade rida........
och dessutom tyckte att det var kul....Faan vad jag har blivit feg..Men det är väl positivt att man inser det i varje fall
Men jag blri bara mer och mer fascinerad över hur kloka hästar kan vara, jag älskar min lilla söta pålle
)
