Jag är en fegis...

[Differans]

Jag är en riktig fegis, har ett 6 årigt varmblod sedan ca ett halvår tillbaka. Har ridit sedan jag var barn, dock inte regelbundet på de sista femton åren (är ca 40). Nu bara fegar jag, pållen min är otroligt snäll och tålmodig kan dock bli lite het ibland men jag vågar oftast bara rida i skritt. Till saken hör också att jag kör mina hästar och där har jag inga som helst problem med varken trav eller galopp. Varför är jag så förb*nnat feg så fort jag kommer upp på ryggen på en häst? Jag får nästan övertala mej själv att rida ibland. Någon som har lite tips?

 

[ganto]

Sv: Jag är en fegis...

Jag är precis likadan efter en avkastning. Jag är 49 år. Älskar min häst men kan inte för mitt liv ta mej upp i sadeln, däremot pysslar jag och hanterar henne.
Nån sa att man ska träna mentalt och tänka sej att man hämtar hästen, rider henne osv osv. Så att man är förberedd i huvudet. Men jag vet inte, jag skjuter upp det hela tiden. Man ska i alla fall ta den tid man behöver och inte ge efter om nån tjatar på en. Det finns inget värre.

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Skönt att höra att man inte är ensam. Jag älskar också min häst och pysslar, tömkör och longerar massor. Ibland undrar jag varför jag skaffade honom trots att han är min ögonsten, han kunde ju ha det bättre hos någon som inte är så feg.
Jag har faktiskt ridit honom en halvtimme i skritt idag och allt gick bra men knäna skakar både före och efter.
Låt oss stötta och peppa varandra, jag skulle verkligen behöva det!
/Carina

 

[palle]

Sv: Jag är en fegis...

Jag kände precis likadant när det var dags att börja rida igen efter vårens operation...

Första ridturen var ca 20 minuter i mycket långsam skritt...

Och jag var riktigt knäsvag när vi kom tillbaka, tur att sambon var med..jag hade aldrig fixat att cykla den där kilometern hem efteråt...

/säger palle som är 50-talist....

 

[Polly_Mulle]

Sv: Jag är en fegis...

Min mamma är likadan som dig. Hon hanterar vinlda unghästar från marken utan att röra en min, lastningar, longerar, promenerar, borstar, allt! Men ridningen är hon rädd för. Ibland får hon tagit sig upp på ryggen och hon kan RIDA, bra sits och rider helt okej, men hon är så rädd att hästen ska sticka med henne så att hon åker av...
Hon har vart av och brutit ett ben i vuxen åler (6-7 år sedan) men inte för att hästen stack... Det var en ridskolehäst som stannade vid ett hinder och sedan hoppade från stillastående, hon landade på fötterna...
Mitt enda tips är att rida när du är motiverad, var stolt över att du rider. Sak samma om du bara skrittar i en paddock, du RIDER. Kom ihåg känslan när du övervinner rädlan, det måste finnas någon glädje där? Kom ihåg den. Nästa gång du är motiverad, plocka fram de sakerna, plocka fram känslan av att lyckas och pressa dig aldrig längre än att du tycker att det är KUL! Trav och galopp kommer när du är mogen för det, stressa inte, du har gott om tid på dig!

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Tack!!!
Vill också berätta att om jag inte hade köpt min häst så skulle han varit slaktad nu.

 

[Eldkvasten]

Sv: Jag är en fegis...

Jag är en riktig fegis, har ett 6 årigt varmblod sedan ca ett halvår tillbaka. Har ridit sedan jag var barn, dock inte regelbundet på de sista femton åren (är ca 40). Nu bara fegar jag, pållen min är otroligt snäll och tålmodig kan dock bli lite het ibland men jag vågar oftast bara rida i skritt. Till saken hör också att jag kör mina hästar och där har jag inga som helst problem med varken trav eller galopp. Varför är jag så förb*nnat feg så fort jag kommer upp på ryggen på en häst? Jag får nästan övertala mej själv att rida ibland. Någon som har lite tips?

Rid rid rid! Jag lovar att det släpper! Var feg efter att varit hästlös efter att jag fick ungarna, trots att jag ridit hela livet! Man kommer till en gräns, sen släpper det konstigt nog. Min gräns nåddes efter en riktig galopp ( så snabbt hon kunde gå) Nu kan vi erövra hela världen! haha!

 

[mizz]

Sv: Jag är en fegis...

Bara för det gör så -ligt ont att slå sig när man ramlar av, när man blivit gammal. Fråga mig.

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Helt enig med dej!

 

[mizz]

Sv: Jag är en fegis...

Åh, tackar

Problemet är ju att man ska själv slappna av så hästen slappnar av, men hur lätt är det.

Men om man löser det med att nöta varje dag eller bara rida när man känner suget och hästen känns lugn, det är nog upp till var och en.

Mitt tips blir: inhägna en liten plätt/använda ridbanan och göra skrittövningar, dressyrprogram typ L: D, gymkhanaliknande övningar, hinderbana dvs slalom och bommar på marken eller andra roliga saker. Fantasin sätter gränser. Känna att hästen börjar lyssna på dig och dina förhållningar.

 

[tazza]

Sv: Jag är en fegis...

Nästa gång du vågar dig upp, koncentrera dig på din andning och försök hitta flytet och balansen tillsammans med hästen. Njut at den känslan.

Jag var likadan som du när jag skaffande min häst i somras efter tjugo hästlösa år. Sketrädd. Men min pålla går inte långsamt, så jag fick bara vänja mig. Nu försöker jag rida barbacka och är lika nervös igen helt darrig i benen, men det går bättre och bättre!
Dessutom åkte jag faktiskt av i somras och slog mig inte alls, och det kändes lite bättre efter det. Ungefär som om man hoppar i iskallt vatten

Du kanske skulle låna min häst, lite "cold turkey" kan väl aldrig skada...

 

[Mirre]

Sv: Jag är en fegis...

har känt precis likadant.
Men det går att komma över! jag lovar!
Rid bara korta stunder i början, och sluta när det går som bäst, ha någon med som kan hjälpa till om det behövs (det är en extra trygghet att ha någon där) rid för tränare, då får man massa anant att tänka på och glömmer bort att vara rädd

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Vill helst vara ensam när jag rider eftersom jag har personer i min bekantskapskrets som verkligen skulle njuta av att klaga på min "ridkonst" och mitt sätt att hantera hästen. Mitt förhållande till min häst och till ridning är för ömtåligt ännu.
Jag har annars funderat på att börja rida på ridskola för att kanske få lite mer självförtroende.

 

[Fjunet]

Sv: Jag är en fegis...

Är också en rädd ryttare.

Gå gärna med för att prata med andra ridrädda: http://groups.yahoo.com/group/raddaryttaresring/

 

[ganto]

Sv: Jag är en fegis...

Nu har jag varit och ryktat och gosat med min häst. Hon var så kelig och go. Känns precis som om jag skulle vilja rida i morgon. Men när morgondagen kommer har jag väl ångrat mej.
Men jag hör av mej om jag vågade. För vågar jag då vågar du.

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Jag vågade igår Lite stolt!

 

[ganto]

Sv: Jag är en fegis...

Berätta vad du gjorde och hur det gick. Vad kom det sej att du vågade. Hur bestämde du dej

 

[Differans]

Sv: Jag är en fegis...

Min sambo frågade lite försynt om inte jag skulle ta och rida idag och jag ville inte medge att jag var sk*trädd eftersom hästen stack för mej sist jag red honom (ramlade inte av). Så jag tog med darrande knän in min underbara pålle, sadlade och satt upp. Vi har gårdsplan stor nog att rida lite "dressyr" på så jag ägnade nästan en halv timme åt att träna volter, rakriktning mm, endast i skritt. Allt gick jättebra och jag vågade nästan slappna av när min lille prins talade om att "det här är faktiskt tråkigt, matte" och tog några rejäla skutt. Gissa om jag satt av fort men dock frivilligt. Efteråt retade det mej för han får ju inte lära sej att det är OK att skrämma ner mej från hans rygg.
Hade sen en riktig mysstund med honom innan jag hämtade mina shettisar från hagen och gav alla kvällsmat.
Var faktiskt lite stolt med blandat med irritation över att pållen vann. Vi får väl se när nästa rond inträffar och hur den avlöper.
Så, lycka till med era ridturer! Jag tänker på er!
Peppkramar!

 

[Monlightgirl]

Sv: Jag är en fegis...

Vill du verkligen göra en insatts för din ridning och bota din rädsla.. se om du har någon "centrerad ridning" instruktör i din närhet. Ger ca 1000 gånger mer än vanlig "ridskoleridning"

 

[Åsa]

Sv: Jag är en fegis...

Hejsan!! Jag har hört att det ska hjälpa att sjunga när man är nervös... min chef sa det till mig när jag hade haft en olycka med en häst på jobbet... annars kan du prova att skritta ut med en prat glad person, som får dig på andra tankar!! Jag lyckades att komma över min nervositet, men det tar ett tag.
Lycka till!!