Det främsta är nog att besattheten kvarstår. När jag är i en sådan situation så kan jag inte fokusera på någonting annat förrän jag har fått utlopp för vad det nu är jag har fått för mig. Så ofta vill jag få det gjort så fort som möjligt för att bli av med tankarna som bara rusar. Om det då dyker upp saker i vägen och det inte går som jag vill så får jag ångest. Det brukar oftast visa sig genom att andningen blir väldigt svår och tung, ett tungt tryck över bröstet och jag får ta långa och stora andetag för att kunna få syre. Jag kommer ihåg att när jag var liten så beskrev folk astma genom att det är som att andas genom ett sugrör. Det är lite samma sak när jag får problem med ångesten. Går det steget längre så kan jag få andnöd och kippa efter andan i stället, får hjärtklappning, blir skakig, ibland i samband med att jag börjar gråta. I vissa fall har även händer och fötter börjat domna bort. Men andningen är det största problemet och det kan hålla i sig i timmar.
Om jag däremot agerar efter mina impulser så rusar tankarna i 180 och jag tappar helt kontrollen över mitt agerande. Får lätt känslan av att jag börjar bli helt galen
Det är bra att ni frågar, då kan jag skriva ner allt och ta med till min läkare sen
