Nikkis
Trådstartare
Jag ska äntligen bli med hund - igen! 
Efter min älskade schäferhanes Nero's bortgång där han sommaren 2012 fick somna in endast 5 år gammal pga analfistlar gjorde mig för första gången hundlös under hela mitt liv.
Jag skulle ljuga om jag sa att hans död inte tagit extremt hårt på mig, faktum är att jag ville lägga av med allt vad hund hette och jag kan än idag inte acceptera hans död. Den hunden var min själsfrände.
Men en låååång historia kort, sensommaren/hösten 2013 så kom viljan och längtan tillbaka efter en hund, då sattes verksamheten igång.
Efter många funderingar om vad jag egentligen ville med mitt hundägande igen, träna för tävling eller motsatsen? Ena dagen ville jag det förstnämnda för att andra dagen vilja någonting annat och så höll det på ett tag.
Efter att ha kommit underfund med vad jag egentligen ville så började ras efter ras gås igenom, lite besök hos uppfödare gjordes och bort sållningen var ett faktum även om vi, jag och min sambo, hade ett gott öga för en viss ras som vi fastnat lite extra för.
Det slutade med att det fick bli en sådan, nämligen en Miniatyr bullterrier!
Om två veckor så flyttar lilla Vega hem till oss. Vi besökte valparna 45 mil bort och som vi följt sedan födseln och haft en tät kontakt med uppfödaren, för drygt två veckor sedan. Vi bestämde då oss för tösatjejen som blir vår nya familjemedlem som jag nu längtar så OTROLIGT mycket efter att jag (husse också givetvis) på riktigt snart går upp i atomer!
Fråga mig inte hur jag ska stå ut, för nu känns livet plötsligt som en enda väntan. Har såklart redan börjat hamstra inför hennes ankomst, någonting måste jag trots allt underhålla mig med.
Vega ca 4,5 veckor på bilderna.
Hon är utan tvekan helt fantastiskt vacker och så ätbar!
Jäkla mupp
Väldigt farlig också
Men mig skrämmer hon inte för pusskalas ska det bli för resten av hennes liv.
Efter min älskade schäferhanes Nero's bortgång där han sommaren 2012 fick somna in endast 5 år gammal pga analfistlar gjorde mig för första gången hundlös under hela mitt liv.
Jag skulle ljuga om jag sa att hans död inte tagit extremt hårt på mig, faktum är att jag ville lägga av med allt vad hund hette och jag kan än idag inte acceptera hans död. Den hunden var min själsfrände.
Men en låååång historia kort, sensommaren/hösten 2013 så kom viljan och längtan tillbaka efter en hund, då sattes verksamheten igång.
Efter många funderingar om vad jag egentligen ville med mitt hundägande igen, träna för tävling eller motsatsen? Ena dagen ville jag det förstnämnda för att andra dagen vilja någonting annat och så höll det på ett tag.
Efter att ha kommit underfund med vad jag egentligen ville så började ras efter ras gås igenom, lite besök hos uppfödare gjordes och bort sållningen var ett faktum även om vi, jag och min sambo, hade ett gott öga för en viss ras som vi fastnat lite extra för.
Det slutade med att det fick bli en sådan, nämligen en Miniatyr bullterrier!
Om två veckor så flyttar lilla Vega hem till oss. Vi besökte valparna 45 mil bort och som vi följt sedan födseln och haft en tät kontakt med uppfödaren, för drygt två veckor sedan. Vi bestämde då oss för tösatjejen som blir vår nya familjemedlem som jag nu längtar så OTROLIGT mycket efter att jag (husse också givetvis) på riktigt snart går upp i atomer!
Fråga mig inte hur jag ska stå ut, för nu känns livet plötsligt som en enda väntan. Har såklart redan börjat hamstra inför hennes ankomst, någonting måste jag trots allt underhålla mig med.
Vega ca 4,5 veckor på bilderna.
Hon är utan tvekan helt fantastiskt vacker och så ätbar!
Jäkla mupp
Väldigt farlig också
Men mig skrämmer hon inte för pusskalas ska det bli för resten av hennes liv.
Senast ändrad:
