Man behöver både ett kritiskt tänkande i vidare mening och källkritik i den snävare meningen av metodkunskap för att ransaka enskilda texter/uttalanden. För vardagstillämpningar/grundskolenivå kan de gott talas om som ett sammanhållet koncept.Källkritik för forskare ja, på deras område. Nu pratar vi väl mer om det här "kritiskt tänkande lära sig i skolan" för gemene man varianten, dvs källkritik är nog fel ord som jag tog, men jag är iofs inte ensam om det heller.
Och det är tydligen mycket svårt om man inte vet ett jota om ämnet att försöka tillämpa helt utan förkunskaper.
https://www.tandfonline.com/doi/ful...2nnTwBjf1BTkBJBgfkbVjahwzPIISDoDHKv9KFbocHFQ&
Man behöver dessutom viss grundläggande faktakunskap för att kunna ha ett hum om vad som är rimliga påståenden och slutsatser. Allmänbildning till vardags, och för mer avancerade tillämpningar fackkunskap inom det aktuella området. Pratar vi högre vetenskaplig nivå så blir även metodkunskaper etc. inom området av betydelse..
Så du har aldeles rätt i att hur bra resultat man kan få av sin källkritik i praktisk tillämpning är beroende av att man har även andra kunskaper.
Exempelvis "silver- och platt jord-diskussionerna" är bra exempel på när argumentationer ges formen av motiverad kritik. Men där det har gått snett både med grundkunskaperna i ämnet och förståelsen av hur kritik-tänkandet ska fungera i tillämpning. Om man ifrågasätter paradigm eller grundläggande principer/företeelser behöver man argumentera annorlunda än om man granskar enskilda studier/resultat/påståenden/källor.
Om man själv har en begränsad kunskapsnivå så behöver man tillföra information från andra som är mer insatta och en väldigt viktig kompetens är då att kunna avgöra vilka man ska sätta sin tilltro till för att hämta den ifrån. Inte bara att dissa ner alla motståndarens argument.
Källkritiken är i grunden inte ett argumentationsverktyg, utan ett kunskapsverktyg.