Jag kom att tänka på ett annat samband som iofs gränsar till det som redan nämnts. Att båda grupperna gör anspråk på att vara de enda som är realister och har "öppna ögon", i den ganska uttalade meningen att majoriteten stoppar huvudet i sanden och/eller utgör en naiv och vilseledd fårskock. Man socialiserar främst med åsiktsfränder, i kanske ännu högre grad än folk i allmänhet gör, och bekräftar varandras världsbild utan att riskera att störas av diskussion eller fakta. Det stämmer väl överens med självbilden som överlägsen sanningsuttolkare och kunskapsbärare. Jag har några bekanta som det stämmer skrämmande väl på.
Möjligen, funderar jag, kan det bottna i ett tunnelseende och en medvetet eller omedvetet beskuren syn på sin omvärld och på faktorer som riskerar att utmana ens föreställningar. Man väljer sina egna sanningar. Och när jag tänker efter så har de bekanta jag syftade på det gemensamma att de (såvitt jag vet och kan bedöma) har påtagligt smal eller begränsad världsbild. De bygger s a s sina uppfattningar på jämförelsevis litet, och selekterad, indata.