E
Elisabethh
Läste en intressant artikel som tog upp ett viktigt ämne, bör alla hovar se ut som mustanghovar trots att de inte lever på sådan mark eller under sådana förhållanden?
Den handlade om Shackleford hästen som lever på en ö i north Carolina. De lever alltså på stränder med sand, våtmark, och lera och spenderar ofta flera timmar om dagen i saltvatten. De rör sig inte över stora ytor såsom mustangerna och de får ingen mänsklig hovvård. Studier på hästarna har visat att de hållt sunda hovar hela livet, biologerna som övervakar hästarna säger att hovproblem och hälta är ytterst ovanligt. Tyvärr kan jag inte infoga bilderna på hovarna här men de ser helt annorlunda ut än de man ser på mustangernas. De har mycket hovvägg , utflutna hovar, smalare strålar, understuckna trakter.
Marken hästarna lever på är mjuk vilket gör att den ger efter för hovens tyngd och därför blir inte den övervuxna hoven något problem. Sulan har ändå kontakt med underlaget och bär vikt. Den långa hovväggen hjälper hästen att ta sig fram i leran. Strålen behöver inte vara lika stor och utvecklad eftersom den inte behöver dämpa mot hårt underlag.
Hovarna fortsätter dock inte att bli längre och längre utan hoven bryts av när den når en kritisk punkt och på såvis verkar sig själv. Däremot så går inte hoven av på ett jämt vis utan först en stor bit och sedan kan det gå av en bit till lite senare. hoven verkar alltså inte sig i "balans".
Slutligen menar de i artikeln att hoven är i ständig interaktion, inte bara med hästen utan också med sin omgivning. Det viktigaste är inte att hoven ska ha en viss form och handlar inte heller om hur de inre delarna av hoven fungerar. Det viktigaste är hur hoven i helhet fungerar med sin omgivning. Det är dessutom ett dynamiskt förhållande.
en hovform som kan vara hälsosam i en miljö kan vara precis tvärtom i en annan.
han tar upp att många som provar att ändra sina hästars hovform till det som kallas naturlig trimming och som baserar på mustanger har upptäckt att det inte alls passar deras hästar. De som hästar på mjukare marker märker snabbt att hur hårt de än försöker få hovarna till "naturlig hovform" så ändras ändå hovarnas form i ett annat mönster. Om formen nu vore så naturligt för alla hästar varför börjar då hovarna ta en annan form så fort hovslagaren lagt ner raspen?
Det vore kul att få höra lite reflektioner från er andra angående denna artikel!
Den handlade om Shackleford hästen som lever på en ö i north Carolina. De lever alltså på stränder med sand, våtmark, och lera och spenderar ofta flera timmar om dagen i saltvatten. De rör sig inte över stora ytor såsom mustangerna och de får ingen mänsklig hovvård. Studier på hästarna har visat att de hållt sunda hovar hela livet, biologerna som övervakar hästarna säger att hovproblem och hälta är ytterst ovanligt. Tyvärr kan jag inte infoga bilderna på hovarna här men de ser helt annorlunda ut än de man ser på mustangernas. De har mycket hovvägg , utflutna hovar, smalare strålar, understuckna trakter.
Marken hästarna lever på är mjuk vilket gör att den ger efter för hovens tyngd och därför blir inte den övervuxna hoven något problem. Sulan har ändå kontakt med underlaget och bär vikt. Den långa hovväggen hjälper hästen att ta sig fram i leran. Strålen behöver inte vara lika stor och utvecklad eftersom den inte behöver dämpa mot hårt underlag.
Hovarna fortsätter dock inte att bli längre och längre utan hoven bryts av när den når en kritisk punkt och på såvis verkar sig själv. Däremot så går inte hoven av på ett jämt vis utan först en stor bit och sedan kan det gå av en bit till lite senare. hoven verkar alltså inte sig i "balans".
Slutligen menar de i artikeln att hoven är i ständig interaktion, inte bara med hästen utan också med sin omgivning. Det viktigaste är inte att hoven ska ha en viss form och handlar inte heller om hur de inre delarna av hoven fungerar. Det viktigaste är hur hoven i helhet fungerar med sin omgivning. Det är dessutom ett dynamiskt förhållande.
en hovform som kan vara hälsosam i en miljö kan vara precis tvärtom i en annan.
han tar upp att många som provar att ändra sina hästars hovform till det som kallas naturlig trimming och som baserar på mustanger har upptäckt att det inte alls passar deras hästar. De som hästar på mjukare marker märker snabbt att hur hårt de än försöker få hovarna till "naturlig hovform" så ändras ändå hovarnas form i ett annat mönster. Om formen nu vore så naturligt för alla hästar varför börjar då hovarna ta en annan form så fort hovslagaren lagt ner raspen?
Det vore kul att få höra lite reflektioner från er andra angående denna artikel!
