Sv: Inskolning i bregottfabriken...
Hej
Tråkigt att höra att ert barn gick bort i PSD. Stor Kram till er!
Jag vet att det är en massa arbete med att pumpa. Har själv pumpat i totalt drygt 6 månader (helt och delvis). Vet att det är en massa tvätt och koka.
Men att det finns bröstmjölk är ju jätteviktigt, kan det motiveras med pengar så ok för mig.
Här i Göteborg får man bara lämna de första tre månaderna så någon permanent inkomst blir det ju inte. Men för det som har mycke mjölk kan det ge en peng samtidigt som de gör mycket nytta.
Jag klarade bara pumpa knappt vad som behövdes. Så själv har jag inte bidragit till bröstmjölksbanken, men är djupt tacksam till de mammor som såg till att min dotter fick bröstmjölk när jag inte hade så det räckte.
Såg att du skrev att din man inte ville/orkade försöka igen. Jag kan förstå detta, eller lite både och.
Vi hade innan pratat om hur många vi skulle ha och då nog tyckte två var "lagom". Men vi har nu valt att vara glada och nöjda som det är. Jag är livrädd för att uppleva den resan igen (tidig havandeskapsförgiftning, kraftig tillväxthämmning, neo, orostiden efter) och då har vi ändå med facit i handen en pigg och glad dotter idag.
Jag kan inte föreställa mig hur det hade varit utan att få behålla henne. Igen, stor kram!
/pewa
Hej
Tråkigt att höra att ert barn gick bort i PSD. Stor Kram till er!
Jag vet att det är en massa arbete med att pumpa. Har själv pumpat i totalt drygt 6 månader (helt och delvis). Vet att det är en massa tvätt och koka.
Men att det finns bröstmjölk är ju jätteviktigt, kan det motiveras med pengar så ok för mig.
Här i Göteborg får man bara lämna de första tre månaderna så någon permanent inkomst blir det ju inte. Men för det som har mycke mjölk kan det ge en peng samtidigt som de gör mycket nytta.
Jag klarade bara pumpa knappt vad som behövdes. Så själv har jag inte bidragit till bröstmjölksbanken, men är djupt tacksam till de mammor som såg till att min dotter fick bröstmjölk när jag inte hade så det räckte.
Såg att du skrev att din man inte ville/orkade försöka igen. Jag kan förstå detta, eller lite både och.
Vi hade innan pratat om hur många vi skulle ha och då nog tyckte två var "lagom". Men vi har nu valt att vara glada och nöjda som det är. Jag är livrädd för att uppleva den resan igen (tidig havandeskapsförgiftning, kraftig tillväxthämmning, neo, orostiden efter) och då har vi ändå med facit i handen en pigg och glad dotter idag.
Jag kan inte föreställa mig hur det hade varit utan att få behålla henne. Igen, stor kram!
/pewa
