Inner- eller yttertygel?

[jackhuahua]

Rider för ett par olika tränare och tittar på mycket träningar och har blivit lite fundersam på att de säger och instruerar olika vad gäller hur man använder inner- och yttertygeln. De flesta kör ju med det klassiska "innerskänkel mot yttertygel" och en del med att man först ska få hästen att ta innertygeln och acceptera den genom att böja och svänga inåt och helt lätta på ytter (tänk cykelstyre) för att sedan när hästen svarar bra på detta öka stödet på yttertygeln.

Finns det något rätt och fel här? Det kan ju vara så att det ena inte utesluter det andra att flera vägar bär till Rom... ;-)

 

[TheRedLightning]

Hm, intressant. Jag hör från mina tränare att man alltid ska ha ett stöd på yttertygeln, men vad som är rätt och fel. Kommer nog tänka på det här mer nästa gång jag rider för min tränare tror jag.

 

[Neia]

Hör samma som @RedHyuuga

 

[AliiceeZ]

Alla hur ju som sagt olika sätt att rida på. Har tränat för några olika tränare/ryttare som nästan alla säger olika. Vissa säger att du ska "pilla" med innerhanden och röra på bettet mesans en annan säger att "det gör att hästarna får ont i nacken". Så sjukt mycket olika ridstilar osv.

Det ända jag kan komma på är att om man rider som cykelstyret kan det lätt blir sågning i hästens mun. Jag rider och försöker allt ha stöd på ytter och sedan ställa hästen innåt genom att ta ut handen mot låret, rider unghäst så måste vara övertydlig.

 

[Magnum]

Som ett exempel av flera;
Jag rider med ett stöd på yttertygel.
Men- ibland behövs att de tex stretchar ut yttersidan ordentligt och då måste ytter följa med (lite cykelstyre) det blir ingen sågning och man släpper inte helt heller såklart utan man har stöd på yttertygel fast man följer med med den framåt. Släpper man yttertygel/ramen åker bogen ut och övningen tappar syfte.


Just att ha hästen mot yttertygel-yttertygel/hjälper som ram tycker jag blir väldigt tydligt hur viktigt det är särskilt på unghästar eller orutinerade hästar.
Min jättegröna häst svänger tex bokstavligen inte överhuvudtaget om man bara tar i innertygel och absolut inte om man inte har en ytterram.
Den orutinerade jag rider ibland blir oerhört ostadig och tappar form och balans och skjuter ut bogen utan ytterstöd medan den går toppenfint om den har en ram från ryttaren.


Men ja, flera vägar bär till Rom tycker jag men för att följa innertygel och släppa yttertygel helt betyder inte att resten av ens kropp måste släppa allt stöd på yttersidan heller.

Alla tränare jag tittar på eller rider för vill ha stöd på ytter men i en specifik övning kan man tillfälligt frångå det och då finns det en anledning.

 

[Masse]

När jag i min ungdom reda för Andres Lindgren fick jag lära mig detta.
De inre hjälperna reglerar hästens placering på ridbanan t ex trycker ut den i hörnpasseringar eller håller den på ett raktspår.
De yttre hjälperna regler farten avseende både drivning och förhållning.
Sedan varierar ju vad som är yttre och inre hjälper beroende på hur hästen är ställd och/eller böjd och vad det är för rörelser man utför.

 

[heidi maria]

Rider för ett par olika tränare och tittar på mycket träningar och har blivit lite fundersam på att de säger och instruerar olika vad gäller hur man använder inner- och yttertygeln. De flesta kör ju med det klassiska "innerskänkel mot yttertygel" och en del med att man först ska få hästen att ta innertygeln och acceptera den genom att böja och svänga inåt och helt lätta på ytter (tänk cykelstyre) för att sedan när hästen svarar bra på detta öka stödet på yttertygeln.

Finns det något rätt och fel här? Det kan ju vara så att det ena inte utesluter det andra att flera vägar bär till Rom... ;-)

Tänker att båda kan vara rätt beroende på om man vill samla eller gymnastisera? För att kunna ställa och böja ordentligt när man lösgör måste man ju släppa fram i yttertygeln. När man samlar hästen är det yttertygeln som ramar in och innertygeln ställer? Skänkarna och viktkämparna placerar hästens kropp i sidled och tempo. Tänker jag.

 

[Blandrastik]

Att rida yttertygel och inner skänkel gäller bara om hästen är rak och lika i sidorna. Ett slutmål helt enkelt.
För att komma dit måste jag lösgjöra sidorna, i 90% av fallen är hästen svag och lättböjd till höger. Då måste jag få mer sprätt på höger bak. Då rider jag hästen ställd till höger och driver med höger skänkel.
Innerhjälper enbart alltså.
Om hästen sen trampar på mer med höger bak och erbjuder mig stöd i höger hand, då kan jag räta och rakställa och rida för ytterhälp och innerhand.
Så fort hästen tappar höger bak, får jag börja om.

 

[Cherarriduracell]

jag rider på yttertygeln. Oavsett hur oliksidiga de är. Drar jag i innertygeln böjer jag bara halsen, jag tycker inte att det ger mig så mycket.

Men det kan ju höra ihop med att jag är inskolad i systemet med innerskänkel till yttertygel och därför inte vet hur jag skulle bära mig åt för att få ut "det maximala" av ridning på innertygeln.

 

[Houdinie]

Jag rider mycket på samsidiga hjäler i början av passen, för att sedan kunna rakrikta och ta jämnt stöd när vi är uppvärmda och lösgjorda. Jag tycker att det är en bra början på ridpassen för min häst, men det kan säkert vara olika för olika hästar.

 

[tuaphua]

Rider för ett par olika tränare och tittar på mycket träningar och har blivit lite fundersam på att de säger och instruerar olika vad gäller hur man använder inner- och yttertygeln. De flesta kör ju med det klassiska "innerskänkel mot yttertygel" och en del med att man först ska få hästen att ta innertygeln och acceptera den genom att böja och svänga inåt och helt lätta på ytter (tänk cykelstyre) för att sedan när hästen svarar bra på detta öka stödet på yttertygeln.

Finns det något rätt och fel här? Det kan ju vara så att det ena inte utesluter det andra att flera vägar bär till Rom... ;-)

Det finns många olika läror där.

För mig är målet att innertygeln endast ställer och yttertygeln reglerar form och tempo.
Men vägen dit ser för mig lite annorlunda ut än för många.

Jag börjar med att lära hästar flytta sig ut undan innertygeln. De ska kliva ut med inner framben. Det ska på sikt leda till att de lägger balansen i manken utåt.
När de inte hänger på inner bog kan de lättare slappna av och söka sig framåt nedåt.

För mig är "stöd" något hästen måste söka. Och den måste då själv gå upp och fram till yttertygeln. Det tror inte jag man får genom att leda inåt. Då ramlar hästen bara mer på inner bog och släpper av mer på ytter bak.

Man måste förmå hästen lätta på inner bog.

Det tycker jag man lättast gör genom att skola dem till att gå undan inner tygel.
Då kan skänkeln sparas till att ge energi eller flytta bakdelen.
Och man kan få en direktkontakt med balansen i manken. Som jag tror är enormt viktig för att kunna få bärighet IOM att om de belastar mer på någon bog tappar de det diagonala bakbenets bärighet.

 

[Aifos]

Det finns många olika läror där.

För mig är målet att innertygeln endast ställer och yttertygeln reglerar form och tempo.
Men vägen dit ser för mig lite annorlunda ut än för många.

Jag börjar med att lära hästar flytta sig ut undan innertygeln. De ska kliva ut med inner framben. Det ska på sikt leda till att de lägger balansen i manken utåt.
När de inte hänger på inner bog kan de lättare slappna av och söka sig framåt nedåt.

För mig är "stöd" något hästen måste söka. Och den måste då själv gå upp och fram till yttertygeln. Det tror inte jag man får genom att leda inåt. Då ramlar hästen bara mer på inner bog och släpper av mer på ytter bak.

Man måste förmå hästen lätta på inner bog.

Det tycker jag man lättast gör genom att skola dem till att gå undan inner tygel.
Då kan skänkeln sparas till att ge energi eller flytta bakdelen.
Och man kan få en direktkontakt med balansen i manken. Som jag tror är enormt viktig för att kunna få bärighet IOM att om de belastar mer på någon bog tappar de det diagonala bakbenets bärighet.

Så fantastiskt bra förklarat, jag har haft mycket nytta av detta de senaste dagarna.

 

[Linda_A]

Jag har alltid fått höra mest inner skänkel till ytter tygel, men det har jag fått vända på helt (nåja, men väldigt mycket i alla fall) för nuvarande tränare, åtminstone tänket "rid hästen upp mot ytter tygel med inner skänkel". Och jag tycker det gjort stor skillnad, speciellt på böjda spår.

 

[Rosett]

Jag red på ridskola sammanlagt tre år typ. En gång/v. Vi fick aldrig lära oss sånt här öht. Det sista jag lärde mig var skänkelvikning men lyckades aldrig få till det.
Borde man inte få lära sig det som tråden handlar om innan man börjar med sidvärtsrörelser? Bara undrar.
Fram- och bakdelsvändning lärde jag mig själv efter instruktioner i Min Häst.

 

[Badger]

Jag red på ridskola sammanlagt tre år typ. En gång/v. Vi fick aldrig lära oss sånt här öht. Det sista jag lärde mig var skänkelvikning men lyckades aldrig få till det.
Borde man inte få lära sig det som tråden handlar om innan man börjar med sidvärtsrörelser? Bara undrar.
Fram- och bakdelsvändning lärde jag mig själv efter instruktioner i Min Häst.

Beroende på hur gammal man är när man rider på ridskola så hinner de nog inte alltid dit på tre år. Det blir nog för komplicerade instruktioner. Tror de kör mer som man skalar en lök, ett lager i taget och när man kommit ett varv runt på det lagret så plockar man nästa lager med lite mer invecklade instruktioner.

Tex jag har nog fått intrycket av att tex ponnygrupp lär sig ställa på volt och sedan skänkelvikning och att man kanske behöver den koordinationen först. Barn/människor har inte alltid superkoordination heller och hjärnan verkar inte kunna hålla reda på för många delar på en gång utan några grejor måste nog hamna på autopilot innan man börjar med nästa.

Gissar (helt vilt kanske) att ställa och start på skänkelvikning kan man lära sig även med lite fladdrig kontakt och att lära sig det ger ryttaren mer stabil. Men att andra saker kan man lära sig först när man har stabil/följsam/valfritt utryck kontakt. (för jag tror inte, gissar helt vilt, att hästen länger utsidan för yttertygeln om inte kontakten finns. Då blir det kanske bara en tvättlina på utsidan istället). Dvs Pelle 11 år kan bli duktigare ryttare och få bättre koordination av att lära sig typ göra en skänkelvikning, men ponnyn Minnie kommer inte att ställa sig inåt på en volt för att Pelle länger yttertygeln eftersom de inte har den gemensamma kontakten i handen, munnen att Minnie uppfattar det.

 

[Badger]

borttaget

 

[Badger]

Rider för ett par olika tränare och tittar på mycket träningar och har blivit lite fundersam på att de säger och instruerar olika vad gäller hur man använder inner- och yttertygeln. De flesta kör ju med det klassiska "innerskänkel mot yttertygel" och en del med att man först ska få hästen att ta innertygeln och acceptera den genom att böja och svänga inåt och helt lätta på ytter (tänk cykelstyre) för att sedan när hästen svarar bra på detta öka stödet på yttertygeln.

Finns det något rätt och fel här? Det kan ju vara så att det ena inte utesluter det andra att flera vägar bär till Rom... ;-)

Tror på din Rom idé. Dvs de har samma slutmål men beroende på var man kraschar ihop på vägen får man öva på olika saker. (eller ridlärarens käpphäst/väg till Rom)

(tycker det händer ofta i ridningen att två saker som verkar helt olika egentligen är samma (samma sak fast går man från höger eller vänster dit.)

Oj den här tråden var antik.

 

[skiesabove]

För mig började det inte falla saker på plats förrän jag slutade försöka manipulera hästens huvud så mycket. Jag erbjuder en ställning, men drar inte hästen dit. Tyglarna ger en ram, men jag håller dom varken särskilt kort eller hårt. Jag blir bara spänd om jag gör så, hästen blir spänd, och ingen riktig samling sker.

Istället använder jag mitt bäcken för att positionera oss båda, och låter hästen hitta till vart den klarar av att gå inom den ram tyglarna erbjuder. När den är redo så hamnar den rätt - men innan hästen är redo är det ingen poäng att artificiellt placera den där.

Jag har själv svårt med koordinationen och får hjärnhärdsmälta om det är för mycket samtidigt. Då är det tacksamt med tränare och ridfilosofier som jobbar enligt "en hjälp i taget" och fokus på balansen.

 

[tuaphua]

Så fantastiskt bra förklarat, jag har haft mycket nytta av detta de senaste dagarna.

Tack för gulliga ord! Jag brinner väl lite för utbildning IOM att jag är tränare.
Kan någon bli hjälpt av att jag skriver lite här blir jag jätteglad.

 

[Rosett]

Beroende på hur gammal man är när man rider på ridskola så hinner de nog inte alltid dit på tre år. Det blir nog för komplicerade instruktioner. Tror de kör mer som man skalar en lök, ett lager i taget och när man kommit ett varv runt på det lagret så plockar man nästa lager med lite mer invecklade instruktioner.

Tex jag har nog fått intrycket av att tex ponnygrupp lär sig ställa på volt och sedan skänkelvikning och att man kanske behöver den koordinationen först. Barn/människor har inte alltid superkoordination heller och hjärnan verkar inte kunna hålla reda på för många delar på en gång utan några grejor måste nog hamna på autopilot innan man börjar med nästa.

Gissar (helt vilt kanske) att ställa och start på skänkelvikning kan man lära sig även med lite fladdrig kontakt och att lära sig det ger ryttaren mer stabil. Men att andra saker kan man lära sig först när man har stabil/följsam/valfritt utryck kontakt. (för jag tror inte, gissar helt vilt, att hästen länger utsidan för yttertygeln om inte kontakten finns. Då blir det kanske bara en tvättlina på utsidan istället). Dvs Pelle 11 år kan bli duktigare ryttare och få bättre koordination av att lära sig typ göra en skänkelvikning, men ponnyn Minnie kommer inte att ställa sig inåt på en volt för att Pelle länger yttertygeln eftersom de inte har den gemensamma kontakten i handen, munnen att Minnie uppfattar det.

Jag var nog 7-15 år. Red inte tre år i rad utan 1-2 år ponny som 8-9-åring (?) och sen på häst 1-2 år som 14-15-åring.
De hade grupperna indelade i A-F när jag började igen i tonåren och hamnade då på nivå E.
F var nybörjare. När jag slutade rida i tonåren var jag i en D-grupp, tror jag.