Sv: Innan du blev frälst?
Jag kommer också från travet, började som travhästskötare som 13-åring dock med mycket bra hästmänniskor (amatörtränare som även gjorde annat, tex körde i skogen).
Jag tror att de flesta som tar till sig NH-tänket (för NH är verkligen tänket, metoder och övningar är situationsbundna, det är filosofin som är grejen, anser jag) är såna som redan i tidigare hantering har haft med sig lite av detta eller de som fått enorma problem med sina hästar och som har fått hjälp av NH-tränare.
Jag har alltså totalt sysslat med hästar i 21 år, varav de senaste 8 med NH som grundfilosofi. När jag höll på inom travet var de flesta hästarna så bra grundhanterade och lydiga att man inte reflekterade så mycket över problemlösningar. Då jag tog en nervös islänning på foder för 9 år sedan så fick jag börja tänka om. Som exempel så skulle jag lägga på honom ett svettäcke för första gången och bar täcket framför mig när jag gick mot honom (som jag alltid gjort med alla travhästar) och han höll fullständigt på att dö! Och här hjälpte det inte att ryta "skärp dig" som det kunde göra med blodingarna och nordisarna, utan han höll fullkomligt på att dö av skräck. Han kunde också bli halvt ihjälskrämd då man nös eller spottade ut en snus när man satt på honom under en ridtur... Så i januari 1997 fanns en lång debattartikeln i HästJournalen om NH och jag insåg helt plötsligt att det är ju så här det är med hästar! Det stämde så bra med mitt tänk sen förut men plötsligt så blev jag mer medveten om vad man gjorde och inte och dessutom fick jag lite verktyg för den rädda islänningen. Han hade jag visserligen bara kvar i några månader till, men försökte själv att jobba med det jag läst mig till (gick med i NNHA's mailinglista januari 1997 och är fortfarande med, är antagligen en av veteranerna ;-)).
Sommaren 1997 arrangerade jag en första clinic här på orten med JR och jag kommer aldrig att glömma den där första timmen på ridplanen med 10 hästar och ägare som först stod och höll tajt i alla grimmor (kompisen med bruksnordisen som helt seriöst sa att hon INTE tar av tränset på några som helst villkor (idag är hon superduktig NH:are som hjälper andra)) och när timmen var slut kunde alla gå omkring med sin hästar på lång lina och både förare och hästar var avslappnade.
Jag TRODDE verkligen att jag hade fattat vad NH gick ut på med de övningar jag gjort utifrån vad jag läst, men det blev en enorm ögonöppnare denna första clinic. Jag hade med en lånehäst, en ridskolehäst som inte gick att lasta (verkligen INTE gick att lasta) och vi lastade den gång på gång på gång under clinicen och det var...FANTASTISKT.
Metoden, lugnet, tålamodet, att känna att "det spelade ingen roll hur hästen reagerar för jag vet hur jag ska göra, jag löser detta på bästa sätt både för hästen och för mig".
MEN det tog ändå ända till nästa clinic, sommaren därpå, innan femöringen verkligen ramlade ner och jag började FÖRSTÅ. Däremellan hade jag bara gjort övningarna och kopierat andra utan att förstå med hela kroppen.
Efter detta har jag gått många olika kurser för flera olika tränare, börjar se helheten i det hela och kopplingen NH - god ridning. Jag håller även själv kurser och jag har en specialitet i att kunna lasta problemhästar, sprungen från den första clinicen då jag verkligen fick en insikt i hur man löser det problemet.
Nu blev detta långt men kort kan jag lista följande som beskrivning av hur jag hanterade hästar innan:
* Jag tänkte aldrig på varför hästar gjorde som de gjorde.
* Om man fick problem så röt man åt dem eller slog till dem.
* Samma problem fick alltid samma lösning (se ovan) oavsett vad orsaken var.
* Jag såg aldrig orsaken till problemen utan bara problemen isolerade.
* Vissa problem insåg man inte ens att man hade. Vissa hästar "bara var så", tex nordisen jag skötte som alltid gick iväg med mig när jag ledde henne. Man var helt enkelt tvungen att bli äldre och starkare för att kunna leda henne.
* Det viktiga för mig var tiden jag tillbringade med att rykta hästar och senare att köra eller rida, nu är det viktiga den relation vi har och den mentala utveckling vi kan göra tillsammans. Att KOMMUNICERA är viktigare nu än att rida eller köra, även om jag älskar att kunna göra båda samtidigt.
* Ordet ledare har blivit en positiv innebörd för mig, tidigare skulle man visa vem som bestämde, idag anser jag att man ska FÖRTJÄNA sitt ledarskap, precis som med människor.
* Då var hästarna mina kompisar på deras villkor, idag är min häst min bästa kompis, på mina villkor.
Listan kan göras ännu längre och jag har svårt att formulera det essentiella i det hela, vad själva kärnan i förändringen består av. Jag blir lite ledsen när folk gör ner NH, för den NH jag erkänner mig till är det bästa av alla världar och hur kan man förkasta det?
Tack för att ni läste ända hit!
/Camilla
