Inget självförtroende *långt*

Ickiz

Trådstartare
Ni som hoppar och har er, hur fasen bygger ni upp erat självförtroende så ni vågar hoppa högt?
Jag klarar knappt av att hoppa över 50 cm utan att bli livrädd men jag vill verkligen hoppa!!

Lite bakgrundsfakta:

Hoppade när jag var yngre och var inte rädd för 5 öre, men så år 2000 så köpte vi en ponny och vi (jag och min syster) var i väg och hoppade mänger med Clearrounder och vi nollade oftast.
Allt frid och fröjd..
Men efter ett tag så var det något som gjorde att våran ponny började vägra och vägra och vägra och vägra HELA TIDEN, och jag flög som en vante på varje träning och bröt diverse ben i kroppen. Jag kunde inte ens komma galopp mot en 50 cm hinder utan att hon stannade och mitt självförtroende sjönk lika snabbt som höjden på hindrerna.

Vi började fundera på om det var något fel på ponnyn och det visade sig att hon hade en sko som klämde, och efter att vi fick det fixat så hoppade hon igen men jag hade inget självförtroende kvar!Vågade knappt galoppera över en bom! (för det hade hon stannat på och kastat sig åt sidan--> jag flög av osv.)
Det som gjorde att jag blev mest rädd för var att man kände inte om hon skulle stanna eller inte, utan det var sådana tvärnitar att hon satte sig på rumpan och vi gled rätt in i hindrerna, ibland var hon påväg att hoppa av men ångrade sig i sista sekund. Plus att när hon slängde sig åt sidan (om hon nu gjorde det istället) så ställde hon sig på bakbenen och hoppade rätt upp i luften och vred sig vilket gjorde det nästan omöjligt att sitta kvar..
Efter detta så vågar jag inte göra någonting! Gav upp hoppet och började med dressyr istället..

Nu är det ju så att vi har en ny häst som är 5 år som min syster hoppar (eftersom jag inte vågar) och hon är tydligen VÄRLDENS SNÄLLASTE att hoppa, men jag vågar inte!
Vi har haft henne i 9 månader och hon har inte stannat en enda gång *ta i trä* även fast syrran har hoppat grindar, murar, vattenmattor, plank, mattor, divers kringeli krok vägar, you name it..
Nollat alla clearrounder/unghästklasser osv.

Jag vill verkligen kunna hoppa men jag blir som en spänd pinne när jag rider mot ett hinder, det är anridningen som jag tycker är hemsk! Även fast hindret är 30 cm...

Hur gör ni? Någon som varit i samma sits som jag? Något bra tips?
Jag har provat att "hoppa" över mkt bommar men jag är lika rädd för det.. Det hade vart bra om jag bara fattat att det inte är så farligt men så fort jag sitter på hästryggen så är jag jätte rädd! Bokstavligt talat..

Nu blev det här jättelångt men jag hoppas att ni orkar läsa igemon det! :P

Tacksam för alla svar!:bow:
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

För det första, ta det lugnt! Det tar tid att bygga upp detta, för det första måste du VÅGA lite på din häst. Du måste lära dig att lita på att den hoppar om du styr på det. Börja med att skritta över bommar, sen trava över bommar, sen galoppera över bommar. Sen höjer du hindrena efter ju mer du vågar, höj bara en centimeter om du vill det. Hoppa aldrig mer än du vågar, hoppa 30 cm om du känner för det.
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Dett är precis så jag gjort i 5 år på ponnyn och 9 månader på hästen, men jag står kvar i samma läge hela tiden och det släpper inte riktigt..
Har försökt att ta det jättelugnt och det funkar ganska bra på bommar just nu men så fort det blir 2 hinderstöd på sidorna så blir jag jätte rädd.. :crazy:
Men jag får väl försöka och försöka om det så skall ta 5 år till..!
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Börja jobba med dig själv! Yoga är inte dumt t.ex. Du måste börja kontrollera dig och det du känner. Du har en spärr nu som inte låter dig "bli ett" med hästen och det är den spärren du måste få bort innan det kan funka. Jag vet hur det kan vara...förra halvblodet gav mig spärrar för ett helt liv:eek: men jag har börjat få ordning på det;)...
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Ge dig fan på det!! Hoppa, hoppa, hoppa och tvinga dig iväg på träningar (för en BRA tränare) så att du blir tvungen att hoppa även om du är livrädd.

Om det fortfrande känns förjävligt sen så kanske du helt enkelt ska lägga ner hoppandet helt och satsa på dressyren.
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Låter inte kul!:cry: Jag har haft ett liknande problem med min förra häst, åkte på ett par ordentliga smällar. Tappade då allt självförtroende och red inte ann ett hinder på 2år. För mig blev det dock en ny start med en ny häst. Jag ställde inga krav på mig själv alls med den nya hästen utan jag gjorde bara vad som kändes kul.

Jag hade hinder o bommar ute alltid på ridbanan, då blev det inte så dramatiskt att ta fram dem för att hoppa just en speciell dag. Är de alltid framme så känner man ibland att: Nej minsan idag ska jag nog ta mig ett litet skutt!:idea:

Börja med att bara göra det som känns KUL! Det är KUL att rida och hoppa. :love: Gör det alltid utan press!

Jag kom lyckligtvis över min rädsla och tävla efter ett tag msv hoppning. Håller tummarna för dig! :bump:
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Tack för alla var! Tar till mig alla tips och råd!:bow:

Ja det är precis som du säger att jag har en "spärr" som inte vill släppa, men det är inte det att jag inte har något kroppskontroll som gör att jag inte vågar hoppa utan att räddheten att hästen skall vägra som sitter i hela tiden..:crazy:

Zlatan: Jag jag har nästan gett mig fan på det men jag klarar av att hoppa ca 50 cm sedan så tar det stopp!
Jag har möjligheterna att träna för jätte många bra tränare t.ex Svante, Eamon, Mariano, Anna A , Bruce kommer även ibland mfl. men det känns så pinsamt att träna banor på 50 cm när alla andra hoppar skithögt..!:crazy:

Streiff: Jag vet ju att jag tycker det är kul och jag älskade att hoppa innan allt det här hände och jag saknar det jätte mkt! Framför allt när det går så bra för min syrra och hästen!! Klarar inte av att se en gräsbana utan att på abstinens!(älskar gräsbanor) :crazy:
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

hoppa för min gamla chef eller hans pappa. dom har du sån respekt för att du inte vågar säga ngt annat ;) dom jar träningar i Kungsbacka, Lerum, Billdal o lite överallt..
närå, dom kan va snälla dom med. men jag tkr du ska dig den på det att det ska gå. börja med bommar o ta det stegvis. du kan! o ta hjälp av en tränare eller ngn anna som är duktig o peppande!
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Förut kunde jag vara livrädd för hoppning fast ponnynjag hade var världens snällaste på hinder hon hade till och med gåt ponny SM så en bättre ponny fanns ju inte att hoppa med, men jag tyckte det ändå var läskligt så varje gång jag skulle hoppa hade jag en trekombination och uthoppet var högst för då kunde hon inte öka emellan. jag va jätterädd ibland men nu har jag en annan häst som dessutom är sjövild men jag hoppar jätte mycket på henne banor och sånt och jag är aldrig rädd längre men hon gör alltid lite bocksprång emellan hinderen och så men jag är konstigt nog inte als rädd längre en det var för att jag red olika hästar en del som man knappt inte klarade av och sen har jag haft min nu som jag aldrig har rammlat av konstigt nog som alla säger men det är för att jag vande mej vid såna hästar och då var det inte nått att hoppa tyckte jag.. så om du har tillgång till att rida någon annans häst som du tycker är lite mer svårriden så kan du bara rida dressyr på den och då kommer din egen häst at kännas mycket tryggare. men hur som helst det är ju jag det ska ju fungera för dej också.. hoppas det öser sig:)
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

oops det bliev lite konstigt där åkte in två gånger datan hakade sig:D
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Inget självförtroende *långt*

Nästa gång du ska rida så tar du fram två hinderstöd och en bom. Sedan skrittar du över bommen som ligger mellan stöden, om och om igen ända tills det känns bra. Det kan ta en timme... eller två timmar. Men det gör inget. Nöj dig så fort det känns bra.

Nästa pass gör du om samma grej. Tills det känns känns bra. Då kan du prova med trav, om du känner dig mogen för det. Sedan nöjer du dig. Nästa gång igen börjar du på samma sätt, skritt, sedan trav. När det känns bra, och inte innan det, så kan du lägga upp bommen på det allra lägsta som går och så provar du att trava över. Nu är det bara att traggla och traggla. Men du måste hålla på varje dag, tills det släpper.

Lycka till :)
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

jag kanske också bli rädd men om nån säger till mig att nu f*n tar du å hoppar och ja vet att du kan då fasiken gör jag de.

men de hjälper att hoppa offta tror ja och för tränare.
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

hoppa för min gamla chef eller hans pappa. dom har du sån respekt för att du inte vågar säga ngt annat ;) dom jar träningar i Kungsbacka, Lerum, Billdal o lite överallt..
närå, dom kan va snälla dom med. men jag tkr du ska dig den på det att det ska gå. börja med bommar o ta det stegvis. du kan! o ta hjälp av en tränare eller ngn anna som är duktig o peppande!

Parmler? :D
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

men det känns så pinsamt att träna banor på 50 cm när alla andra hoppar skithögt..!:crazy:

jag verkligen inte att du ska behöva känna, alla måste ju få träna på sin nivå för att kunna utvecklas!

och om det är jättehemskt att träna i grupp där "alla andra" hoppar mkt högre, finns det ingen möjlighet att ta någon helt privat lektion då? bara du och instruktören?
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Om du känner dig rädd så tänk på nått annat i anridningen , inte så att du tappar koncentrationen eller så men tänk tex på en bra låt , nynna lite för dig själv och styr , den brukar funka ganska bra för mig , hoppas att allt ordnar sig för dig och din hopprädsla :)
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Vet hur du känner dej.
Min första häst var en pärla att hoppa. Stannade aldrig rev nästan aldrig. Hon var bara ca 152 i manken men hoppade upp till 1.35. Hon fick bronkit och jag kunde inte rida henne så hårt längre så jag köpte en till häst. Han hade tävlat upp till 1.50 så han skulle bli min läromästare. Så blev det inte. Det gick bra ett tag sen började han stanna. Jag gjorde en vet undersökning på skara men inget hittades. Jag fortsatte och det började gå bättre. Tänkte att det var väl att han var så stor (168 i manken). Sen började han stanna på 1.30 hinder när man låg helt rätt på hindret. Man kände aldrig när han skulle stanna. Självförtroendet rasade för varje stop det blev. När han inte ville hoppa ett 70 cm hinder så var allt självförtroende borta. Jag fick höra mer och mer vad han hade varit med om och det var inga trevliga saker. Så han var helt enkel trött på att hoppa. Jag skadade ett knä i en trafikolycka och fick inte rida mer just då så hästen såldes, fast inte som hopphäst.
Har nu knappt ridit nåt på 3 år och har nu skaffat mej en unghäst. Jag kände oxå det problemet att hur ska det gå att hoppa henne när väl den dagen kommer. Jag tog mitt första hopp på henne över ett kryss på 30 cm med ett ordentligt mantag. Jag har nu hoppat 80 cm med henne och även varit med på en kurs i terränghoppning. Det går bra och jag är inte längre rädd.

Så mitt råd till dej är: Sätt upp ett litet hinder, om du har tillgång till "sockerbitar" så kan du ju använda dem om det är hinderstöden som gör dej nervös. Grabba tag i manen och håll om med skänkeln så ska du se att du tar dej över. När du har hoppat så några gånger kan du ju prova med hinderstöd. För då känner du ju hästen och att den inte gör något.

Lycka till!!
 
Sv: Inget självförtroende *långt*

Jag vet PRECIS hur det känns....
Jag har alltid ääääälskat att hoppa!!! Men för 1 ½ år seda nbörjade det. Har ingen aning om varför... Ramlade av en häst pga av vägran men jag vet att det inte avr därför... Däremot vägrade jag ut mig på ridlägret och hoppade då inget mer innan jag åkte hem (tävling sista dagen) men sedan hoppade jag ridskolehästarna och det gick bra, men tävla! Icke sa nicke... Me njulklappshoppningen var jag med på på en häst som har börjat stanna.. :crazy: Tänkte mig inte för men var iaf felfri! :) :) Självförttroendet började komma tillbaka! Så jag började hoppa medryttarponnyn mer och mer på hinder på max 50 cm...
Hon hjälpte mig något enormt! Det gick alltid i 190 när vi hoppade men hon hoppade ALLTID!!! :)
Men så såldes hon och jag började hoppa min kompis häst... Hoppade upp till ca. 70 cm och gick jättebra!!! :D
Ävenpå provridningar hoppar jag (letar häst)
Men så provred jag en häst i en hoppgrupp som var alldeles för svår för mig... Hästen stannade ett antal ggr... (Ni som läste min provridnings-tråd vet vad jag pratar om..) Så det blev inte den... Sedan var jag med med en ny häst i en annan hoppgrupp... Jag var SKIT NERVÖS!!!!!! Naturligtvis kände hästen av det så hon stannade flera gånger... Så banan vi hoppade i slutet låg på ca. 30 cm utom ett eller två hinder som var på 50 cm (fast andra i gruppen hoppade hinder på kansk 1m.... Jag letar nu efter en som kan hjälpa mig få tillbaka självförtroendet... Jag har några på gång nu... Så tipset till dig är: Skäms inte för din rädsla... Var ärlig! Berätta det för de andra! Det gör jag.. Jag skäms inte för fem öre!!!
Ta med hästen som ni har nu som är så bra på att hoppa och var med på lektioner! Skit i vad de andra hoppar för höjder... Gör det som känns rätt för DIG! Berätta för tränarna att du inte vill hoppa så högt och så svårt!!
De viktigaste tipsen:
*Ha en häst som ALLTID hoppar.
*Gör bara det som känns rätt för DIG.
*Var ärlig mot andra! Säg inte: -Jag vill inte hoppa idag, Jag har inte tid etc. utan istället: -Jag vågar inte hoppa!
Det gjorde jag. Ingen retades eller så! Alla förstår!
*Var dock inte ärlig mot dig själv.. ;) Hoppa fast det känns jobbigt! När du väl har hoppat tillräckligt mycket, har du fått tillbaka självförtroendet...

Men för vissa går det bara inte.. Och då får man inse att hoppning kanske inte är ens grej... Dressyr är minst lika kul som hoppning! ;)

Lycka till och sorry för långt inlägg! :)

Ps. Jag är inte alltid rädd för att hoppa... Mest när det är flera hinder på rad.. Just nu känns det ganska bra! :) Ds
 
Senast ändrad av en moderator:
Sv: Inget självförtroende *långt*

Jag känner igen mig i din text,själv va jag jättemodig som yngre vågade mig på allt som sattes upp,oavsett häst/ponny man satt på:crazy: har hoppat 150 hinder utan att blinka....men det var då:(
Min nuvarande pålle bjuder jättefint med spetsade öron och allt känns kanon tills han tvärnitar,har ramlat av 2ggr kraschat rakt in i hinder ,*usch* inget roligt.
vi eller jag är modiga upp till 70-80 sen sviker modet,han hoppar fint så länge vi håller oss till dom höjderna,har testat andra ryttare som har mod och är duktiga men det är tvärnit med såna ryttare oxå.

så jag vet inte om både pålle och jag är "hopprädda":o :D
vet inte när min hopprädsla började faktiskt,men det va inte med min nuvarande häst utan tidigare och jag kan inte minnas att det hänt något speciellt utan det har bara kommit ju äldre jag blivit.

jag blir alldeles chockad av alla som vågar hoppa 120:eek: hur vågar dom....jag vill ju gilla att hoppa igen ,men behöver en stor portion mod först!!!

ska ta lite lektioner nu i höst och se om det händer något till det bättre:)

mvh Arabizar som ska följa den här tråden och ta till mig lite goda råd.
 

Liknande trådar

Hoppning Hej, tänkte fråga om lite hjälp och råd. Jag har en häst och vi har haft det lite upp och ner, har har haft henne i lite mer än 2 år...
Svar
8
· Visningar
1 886
Senast: zarmino
·
Hoppning Background för jämförelse: Jag brukade träna hoppning för MÅNGA år sedan. Det var fredag kväll. Det var en ponny grupp innan oss och vi...
2
Svar
27
· Visningar
4 375
Senast: Ullmerkott
·
Hästmänniskan Jag har under senaste året långsamt byggt upp en rädsla främst till hoppning. Jag rider på ridskola och hade i våras tur att på nästan...
Svar
9
· Visningar
1 602
Relationer Skriver under anonymt nick nu. Det är väldigt långt och jag vet inte om jag kommer få några svar, men känner att jag behöver stöd och är...
2
Svar
27
· Visningar
10 364
Senast: Imna
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Kattsnack 11 🐈‍⬛🐈
  • Uppdateringstråd 30
  • Akvarietråden V

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Stil på bostad för uthyrning.
Tillbaka
Upp