Ingen uppvaktning på 40-årsdag

Stoltheten gör att jag skulle inte tveka en sekund att ta upp det om det gällde någon annan men inte mig själv. Det jag kom på nu är att man kan nog säga att detta drabbat en annan "obekväm" person också. En kollega som gick i pension för några år sedan men jobbade extra hos oss länge men sedan hastigt avled valde man att inte informera personalen om. Jag fick reda på detta av en annan kollega som umgåtts mycket med denna person privat. Två dagar innan begravning! När chefen blev påtalad ville hon inte ha någon insamling till henne heller och var först tveksam att ens bevilja ledighet till min kollega för begravningen eftersom det inte var en nära anhörig. Ingen krans eller hälsning från jobbet efter 20 års arbete...
Det är värre än min 40-årsdag.

Det håller jag med om, helt horribelt! :crazy:
 
Stoltheten gör att jag skulle inte tveka en sekund att ta upp det om det gällde någon annan men inte mig själv. Det jag kom på nu är att man kan nog säga att detta drabbat en annan "obekväm" person också. En kollega som gick i pension för några år sedan men jobbade extra hos oss länge men sedan hastigt avled valde man att inte informera personalen om. Jag fick reda på detta av en annan kollega som umgåtts mycket med denna person privat. Två dagar innan begravning! När chefen blev påtalad ville hon inte ha någon insamling till henne heller och var först tveksam att ens bevilja ledighet till min kollega för begravningen eftersom det inte var en nära anhörig. Ingen krans eller hälsning från jobbet efter 20 års arbete...
Det är värre än min 40-årsdag.

Men jösses!! :eek: Chefen verkar ju komplett oprofessionell!
 
Stoltheten gör att jag skulle inte tveka en sekund att ta upp det om det gällde någon annan men inte mig själv. Det jag kom på nu är att man kan nog säga att detta drabbat en annan "obekväm" person också. En kollega som gick i pension för några år sedan men jobbade extra hos oss länge men sedan hastigt avled valde man att inte informera personalen om. Jag fick reda på detta av en annan kollega som umgåtts mycket med denna person privat. Två dagar innan begravning! När chefen blev påtalad ville hon inte ha någon insamling till henne heller och var först tveksam att ens bevilja ledighet till min kollega för begravningen eftersom det inte var en nära anhörig. Ingen krans eller hälsning från jobbet efter 20 års arbete...
Det är värre än min 40-årsdag.

Vet inte riktigt vad jag skall säga, men det låter för djävligt i min värld.
Välj dina fajter, men den här låter som det är värt att slåss för. Nu tänker jag mer på din situation än din avlidna kollega. Din chef känns inte riktigt frisk.

Är du med i facket?
Annars finns det gratis juridisk hjälp att få.

Hör av dig via pm om du behöver hjälp att nå rätt instanser.

/B
 
Jag ska arbeta den dagen och tycker det känns pinsamt att möta mina kollegor då. Vet inte hur jag ska bete mig eller förhålla mig till detta.

Om du kan, försök agera som du hade gjort om du inte hade vetat det du tror dig veta. Dvs förutsätt att du blir behandlad precis som alla andra (vilket du kanske kommer att bli? Det hela har ju inte hänt än. Företag har ju i regel en policy). Hade du då fixat en tårta eller hur hade du gjort? Om det hade känts naturligt för dig att bjuda på tårta föreslår jag att du gör det, och mailar ut någon dag innan att den och den dagen och tiden finns det tårta till alla med anledning av din födelsedag. Vill du sedan låta bli att äta själv och bara skriva en lapp så gör det.

Om det hade varit jag, hade jag förmodligen undanbett mig uppvaktning och blivit glad om jag sluppit bjuda på tårta. Men jag förstår att det svider när du känner dig negativt särbehandlad.
 
Jag kan fråga min syster om det måhända finns tre platser kvar i hennes femåriga killes förskolegrupp.

Vilket lågt beteende. Riktigt låg, utfrysning och mobbning. Skulle jag bott i närheten skulle jag personligen sett till att du fick den där jäkla tårtan. Verkar f.ö. inte vara det mest trevligaste arbetet man kan hamna på :S
 
Enda anledningen till att jag stannar är att jobbet är i sig jätteroligt och unikt. Jag har en bra närmsta kollega och samarbetet med andra instanser är fantastiskt och de håller mig uppe. Hade det inte varit för chefsskapet hade jag längtat till jobbet varje dag. Jag måste ta ett snack med facket men orkar inte riktigt dra det här med dem. Känns för personligt och själviskt. Men när det här är över ska jag ta upp allt annat som hänt, igen.
Jag kan fråga min syster om det måhända finns tre platser kvar i hennes femåriga killes förskolegrupp.

Vilket lågt beteende. Riktigt låg, utfrysning och mobbning. Skulle jag bott i närheten skulle jag personligen sett till att du fick den där jäkla tårtan. Verkar f.ö. inte vara det mest trevligaste arbetet man kan hamna på
 
Enda anledningen till att jag stannar är att jobbet är i sig jätteroligt och unikt. Jag har en bra närmsta kollega och samarbetet med andra instanser är fantastiskt och de håller mig uppe. Hade det inte varit för chefsskapet hade jag längtat till jobbet varje dag. Jag måste ta ett snack med facket men orkar inte riktigt dra det här med dem. Känns för personligt och själviskt. Men när det här är över ska jag ta upp allt annat som hänt, igen.

Nej, det är inte själviskt. DU kanske klarar det även om du mår skit men det finns faktiskt personer som skulle rasa totalt av något sådant här. Det skulle inte förvåna mig om en skör person skulle försöka ta livet av sig efter något dylikt.

Det är ju inte födelsedagen i sig ("oh, jag måste bli uppvaktad") utan att bli medvetet förbisedd när andra inte blir det som gör ont. I vår kultur är jämna födelsedagar viktigt och jag hade blivit extremt ledsen om ingen alls brytt sig om min.
 
Det tragikomiska i det hela är att det är just självmordsbedömningar som är vår prio ett syssla....
Nej, det är inte själviskt. DU kanske klarar det även om du mår skit men det finns faktiskt personer som skulle rasa totalt av något sådant här. Det skulle inte förvåna mig om en skör person skulle försöka ta livet av sig efter något dylikt.

Det är ju inte födelsedagen i sig ("oh, jag måste bli uppvaktad") utan att bli medvetet förbisedd när andra inte blir det som gör ont. I vår kultur är jämna födelsedagar viktigt och jag hade blivit extremt ledsen om ingen alls brytt sig om min.
 
Enda anledningen till att jag stannar är att jobbet är i sig jätteroligt och unikt. Jag har en bra närmsta kollega och samarbetet med andra instanser är fantastiskt och de håller mig uppe. Hade det inte varit för chefsskapet hade jag längtat till jobbet varje dag. Jag måste ta ett snack med facket men orkar inte riktigt dra det här med dem. Känns för personligt och själviskt. Men när det här är över ska jag ta upp allt annat som hänt, igen.
Nej, det är inte själviskt!
Du är utsatt för ren mobbning och utfrysning. Visst är det personligt, men de är INTE du dom gör fel.

Du har hela buke med dig är jag alldeles säker på
 
Det är ingen slump att det är just den typen av arbetsplatser som har mest skit av det du beskriver.
Nu blir jag mörkrädd!
Vad beror det på?

TS Det är för djävligt!!! Det är utfrysning. Jag tycker som alla andra att du ska prata med facket om det. Heja heja stå på dig!!
 
Nu blir jag mörkrädd!
Vad beror det på?

TS Det är för djävligt!!! Det är utfrysning. Jag tycker som alla andra att du ska prata med facket om det. Heja heja stå på dig!!
Offentlig sektor (vilket jag utgår ifrån) har mer av trakasserier och kränkningar, dessutom känslomässigt påfrestande verksamhet vilket brukar innebära mer stress och konflikter/mobbning/trakasserier.
 
Jag hade bjudit på tårta, dagen efter födelsedagen, med tillhörande lapp;

"Jag vill med denna enkla fika visa min tacksamhet till er som uppvaktade på min 40-årsdag igår."


Inget mer, jag hade inte ens suttit med och fikat faktiskt. Utan låtit dem äta upp tårta och sitt samvete ensamma. Alternativt ställt fram en ensam bit tårta och adresserat till närmaste kollegan som du vet kommer uppmärksamma dig på din dag.

Fy fan för sådana människor som dina kollegor. Må de få obotlig analklåda och för korta armar.
 
Så var det dags då.... sex timmar gjorda på arbetsdagen. Det blev som jag trodde. Inte ett ljud. Snart får jag äntligen gå hem. Det finns lite tårta kvar i kylen från den som grattades igår så de har lite att fika på iaf. :-(
 
Så var det dags då.... sex timmar gjorda på arbetsdagen. Det blev som jag trodde. Inte ett ljud. Snart får jag äntligen gå hem. Det finns lite tårta kvar i kylen från den som grattades igår så de har lite att fika på iaf. :-(


STORT grattis på födelsedagen!
Hoppas du får en toppendag trots kollegorna from hell.
Kram på dig!
 

Liknande trådar

  • Artikel Artikel
Dagbok Vet inte om jag bara haft otur eller om det är något annat tok. De senaste 5 åren har jag varit på 5 olika arbetsplatser. 2018 var jag...
Svar
4
· Visningar
1 826
Senast: Gotthard
·
Skola & Jobb Jag behöver hjälp att tänka, står vid ett vägskäl och vet inte var jag ska ta vägen. Jag sökte för en tid sedan två tjänster, både är...
Svar
2
· Visningar
795
Senast: Monkie
·
Kropp & Själ Hjälp. Jag behöver bara få ur mig. Fast jag har pratat med mina närmaste anhöriga så rinner det bara över. Igår fick jag veta att en...
2
Svar
22
· Visningar
2 630
Senast: Wembley
·
  • Låst
  • Artikel Artikel
Dagbok Nej, jag är verkligen inge bra på sånthär. Jag vet inte hur jag ska hantera situationen. Jag känner mig som en kaviartub med locket på...
Svar
8
· Visningar
1 692
Senast: cassiopeja
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp