Ingen idé

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

 

[MML]

Jag tycker absolut att du ska sluta "hänga" här om du känner att det påverkar dig negativt. Om du sjunker djupare i depression av ett internetforum, så är det verkligen inte "värt det".

Det är inget fel eller dåligt med att känna att ett sammanhang inte fungerar. Det är snarare klokt och förståndigt, även om det också kan kännas jobbigt.

Ett forum på internet är inte hela världen. Sluta vara här, om du mår sämre av det, men ge inte upp om hela livet.

 

[Wille]

Jag tycker absolut att du ska sluta "hänga" här om du känner att det påverkar dig negativt. Om du sjunker djupare i depression av ett internetforum, så är det verkligen inte "värt det".

Det är inget fel eller dåligt med att känna att ett sammanhang inte fungerar. Det är snarare klokt och förståndigt, även om det också kan kännas jobbigt.

Ett forum på internet är inte hela världen. Sluta vara här, om du mår sämre av det, men ge inte upp om hela livet.

Men då blir jag helt ensam. Har ingen att prata med. Eller ja, det kanske det finns, men det känns så tomt.

Känner också ångest över det här dagboksinlägget. Tänk om någon skickar hit polisen som hotar att skada mina katter? Tänk om de rent av skulle skada mina katter. Fick lite ptsd-symptom angående det här i somras. Vågade under en period inte låsa när jag lämnade huset och ställde verandadörren på glänt.

 

[Inte_Ung]

Jag tror att du börjar skriva här när du letar efter tröst och gemenskap.
Och att det sedan blir en besvikelse över att det inte fungerar som du önskar.
Det är nog bättre om du kommer på något annat att göra i stället som ger dig någon sorts glädje i vardagen.
Något praktiskt så att du kan känna dig nöjd med något som du lyckats med.
Du körde ett tag "en kvart om dagen" .
Det kanske vore något att göra i stället för att sitta och skriva på ett forum som gör dig besviken?

 

[MML]

Men då blir jag helt ensam. Har ingen att prata med. Eller ja, det kanske det finns, men det känns så tomt.

Känner också ångest över det här dagboksinlägget. Tänk om någon skickar hit polisen som hotar att skada mina katter? Tänk om de rent av skulle skada mina katter. Fick lite ptsd-symptom angående det här i somras. Vågade under en period inte låsa när jag lämnade huset och ställde verandadörren på glänt.

Om någon skickar dit polisen är det givetvis av omtanke, för att man blir orolig för en person som skriver att hen funderar på att hänga sig. Jag tror att det ska mycket till för att poliser som kommer hem till någon suicidnära skulle skada dennes djur, om inte djuren är en direkt fara.

Jag förstår att det känns tomt utan forumet, och att det är lätt att "hamna här" i jakt på gemenskap och förståelse. Tyvärr är det inte alltid så effektivt som man kan önska, och inte sällan har det nog rakt motsatt effekt. När gemenskapen och förståelsen uteblir ökar i stället de känslorna, och allt känns ännu mörkare och svårare.

Jag vet inte alls vilket stöd du har omkring dig, om du har någon samtalskontakt eller liknande. Om du har det tror jag att det här kan vara en bra sak att lyfta med denne. Om du inte har det kanske det är en god idé att kontakta vården och be att få några stödsamtal?

 

[karamelldrottningen]

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

Jag har inte riktigt hängt med i den tråden/trådarna så jag vet inte vad som har hänt men skickar en lång och varm virtuell kram till dig

 

[Wille]

Jag tror att du börjar skriva här när du letar efter tröst och gemenskap.
Och att det sedan blir en besvikelse över att det inte fungerar som du önskar.
Det är nog bättre om du kommer på något annat att göra i stället som ger dig någon sorts glädje i vardagen.
Något praktiskt så att du kan känna dig nöjd med något som du lyckats med.
Du körde ett tag "en kvart om dagen" .
Det kanske vore något att göra i stället för att sitta och skriva på ett forum som gör dig besviken?

Jag sitter och betar av to-do-listor om dagarna. Idag har jag hittills ringt bilverkstan, hängt tvätt och borstat tänderna. Jag har också kollat efter jobb. Snart ska jag gå en promenad och sen ska jag jobba vidare en stund med att kvista av tallgrenar. Sätter timern på 20 minuter då. Jag ska också plugga till BE idag. Planen är också att duscha idag. Kanske kommer jag också att bokföra en stund ikväll. Tror jag ska sätta upp en hållare för en elkabel också.

Så jo, jag sysselsätter mig. Men det dämpar inte ensamheten.

Om någon skickar dit polisen är det givetvis av omtanke, för att man blir orolig för en person som skriver att hen funderar på att hänga sig. Jag tror att det ska mycket till för att poliser som kommer hem till någon suicidnära skulle skada dennes djur, om inte djuren är en direkt fara.

Jag förstår att det känns tomt utan forumet, och att det är lätt att "hamna här" i jakt på gemenskap och förståelse. Tyvärr är det inte alltid så effektivt som man kan önska, och inte sällan har det nog rakt motsatt effekt. När gemenskapen och förståelsen uteblir ökar i stället de känslorna, och allt känns ännu mörkare och svårare.

Jag vet inte alls vilket stöd du har omkring dig, om du har någon samtalskontakt eller liknande. Om du har det tror jag att det här kan vara en bra sak att lyfta med denne. Om du inte har det kanske det är en god idé att kontakta vården och be att få några stödsamtal?

Polisen hotade med att slå in ett fönster om jag inte öppnade verandadörren. (Varför använde de inte huvudingången som var olåst?) Och katterna riskerade då att få gå i glaskross. Så de hotade inte katterna direkt utan indirekt. Får ångest av att tänka på vad som kunde ha hänt.

Jag kan inte alls se poängen med att skicka hit poliser så jag blev arg på henne som gjorde det. Hon har sagt upp kontakten med mig.

Jag har precis avslutat en psykologkontakt. Det var terapi under LOV och vi jobbade med min fobi som tyvärr inte blivit ett dugg bättre. Nu sitter jag i kö till psykolog hos habiliteringen. Beräknas få komma någon gång i vår. Och då är det min diagnos som ska diskuteras.

Så just nu har jag inget samtalsstöd alls och ser inte att det skulle vara möjligt att få heller.

Jag passar inte in någonstans utan är dömd att leva ensam.

 

[gulakatten]

Jag kan inte alls se poängen med att skicka hit poliser så jag blev arg på henne som gjorde det.

Hur kom det sig att någon kom på tanken att skicka poliser till dig om det inte fanns nån anledning till det?

 

[monster1]

Jag borde sluta vara här för gott. För jag sjunker bara djupt ner i depression när jag är här. Varje gång. Börjar fundera på att hänga mig. För livet blir ändå aldrig bra.

Som nyligen så sa jag vad JAG vill göra med mitt liv, varför JAG vill bo på landet och varför JAG vantrivs i stan. Genast blev folk kränkta. Och jag förstår verkligen inte varför. Får jag inte välja vad JAG vill med mitt liv? Jag har inte sagt något om andras livsval.

Blir så ledsen. Och tråden om workshops och studiecirklar gav mig inte alls något att bygga vidare på. Trodde jag skulle få idéer och nya infallsvinklar. Nya möjligheter. Men det spårade ur och jag har inte orkat läsa resten av tråden.

Det ställs krav på att jag ska uttrycka mig annorlunda. Fast jag verkligen inte kan. Det är omöjligt. Jag kan omöjligen se 50 olika andra perspektiv på det jag säger. Kan inte ens se ett annat perspektiv. Helt omöjligt.

Det är lite som om jag inte kunde gå och folk blev arga på mig för att jag inte kan gå.

Det är tungt att leva.

Det är svårt med internetforum, eftersom det är så många som läser och svarar och du aldrig vet hur det du skriver tolkas och omtolkas.

 

[Wille]

Hur kom det sig att någon kom på tanken att skicka poliser till dig om det inte fanns nån anledning till det?

Säg det. En ambulans hade varit mer motiverat.

Men det var 4 poliser som bröt sig in här och grep mig precis när jag satt och beställde en sjukresa till akuten.

 

[gulakatten]

Säg det. En ambulans hade varit mer motiverat.

Men det var 4 poliser som bröt sig in här och grep mig precis när jag satt och beställde en sjukresa till akuten.

Okej. Vad jag menade var mer, vad var det som föranledde att personen ringde 112 (?)? Det är ju inte din bekanta som skickat polis eller ambulans till dig, det är ju en bedömning som gjorts hos SOS alarm samt ev polis om de är inkopplade. Jag gissar att din bekanta valde att ringa 112 pga oro för dig, och att man där då gjort bedömningen att polis skulle åka till platsen.

Som en som jobbar på polisen kan jag säga att man knappast gladeligen skickar två patruller till folk hur som helst så gissningsvis fanns det en oro för dig och ditt välbefinnande. Det är inte något jag skulle lasta den bekanta för. Istället kanske du ska se det som något positivt att det fanns/finns en person i din närhet som bryr sig och oroar sig för dig? Om du nu känner dig ensam menar jag.

 

[Wingates]

Säg det. En ambulans hade varit mer motiverat.

Men det var 4 poliser som bröt sig in här och grep mig precis när jag satt och beställde en sjukresa till akuten.

Anledningen var väl att du skrev om att avsluta dig liv här på buke? Så det var väldigt motiverat.. Om du inte haft besök fler gånger av polisen?

 

[hundtant]

Säg det. En ambulans hade varit mer motiverat.

Men det var 4 poliser som bröt sig in här och grep mig precis när jag satt och beställde en sjukresa till akuten.

Ringer man 112 och beskriver hur någon hotar ta livet av sig så väljer operatören vad som skickas. Och om de skickar både polis och ambulans och polisen kommer fram först så kan de stoppa ambulansen, om de ser att allt är lugnt.

 

[parellikusken]

Säg det. En ambulans hade varit mer motiverat.

Men det var 4 poliser som bröt sig in här och grep mig precis när jag satt och beställde en sjukresa till akuten.

Men du skrev att du skulle ta ditt liv öppet på buke. Då får man räkna med att några blir oroliga och ringer 112.
Det har jag gjort med en person här som skrev så, fullt rimlig medmänsklighet.

Och om det var ambulans eller polis som kom till hen vet jag inte, jag ringde bara nödnumret och berättade vad jag visste. De får bedöma situationen, inte jag.

 

[Wille]

Okej. Vad jag menade var mer, vad var det som föranledde att personen ringde 112 (?)? Det är ju inte din bekanta som skickat polis eller ambulans till dig, det är ju en bedömning som gjorts hos SOS alarm samt ev polis om de är inkopplade. Jag gissar att din bekanta valde att ringa 112 pga oro för dig, och att man där då gjort bedömningen att polis skulle åka till platsen.

Som en som jobbar på polisen kan jag säga att man knappast gladeligen skickar två patruller till folk hur som helst så gissningsvis fanns det en oro för dig och ditt välbefinnande. Det är inte något jag skulle lasta den bekanta för. Istället kanske du ska se det som något positivt att det fanns/finns en person i din närhet som bryr sig och oroar sig för dig? Om du nu känner dig ensam menar jag.

Jag ser det inte som omtanke att tvinga någon att ha ett skitliv. För var finns alla de andra dagarna under året? Som det är nu så kan jag inte ens vistas på Buke. Det är liksom i princip den enda sociala kontakt jag har. Boendestöd räcker inte. Kontaktperson räcker inte heller och någon sådan har inte hittats heller. Har några andra ytliga kontakter men det räcker inte heller. Men i princip så har jag nästan bara kontakt kontakt med folk som har betalt för att prata med mig.

 

[Inte_Ung]

Men du skrev att du skulle ta ditt liv öppet på buke. Då får man räkna med att några blir oroliga och ringer 112.
Det har jag gjort med en person här som skrev så, fullt rimlig medmänsklighet.

Det har varit några sådana episoder här på Bukefalos.
Och det har vissa gånger varit otroligt befogat att ingripa.
Bukefalos har faktiskt räddat liv.

 

[gulakatten]

Jag ser det inte som omtanke att tvinga någon att ha ett skitliv. För var finns alla de andra dagarna under året? Som det är nu så kan jag inte ens vistas på Buke. Det är liksom i princip den enda sociala kontakt jag har. Boendestöd räcker inte. Kontaktperson räcker inte heller och någon sådan har inte hittats heller. Har några andra ytliga kontakter men det räcker inte heller. Men i princip så har jag nästan bara kontakt kontakt med folk som har betalt för att prata med mig.

Ingen har tvingat dig att ha ett skitliv. Däremot har åtminstone en person visat omtanke och oro för dig när du uppenbarligen kommunicerat att du mår väldigt dåligt. Du väljer att se det som något negativt, något som personen gjort fel. Kanske det kan säga något om hur du tolkar och förstår din omgivning? Om varför folk försvinner/säger upp kontakten?

Jag noterar också att du helt undviker att svara på vad DU hade för del i att någon ringde 112. Det känns som att du inte vill se att du hade något med att göra alls, det var bara personen som ringde som har en roll i att polisen kom. Och så är det ju inte såklart.

 

[Wille]

Alltså. Folk skrattar åt mig här på Buke. Och jag förstår inte varför eftersom jag inte har varit rolig. Hur kul är det?

 

[Inte_Ung]

Jag ser det inte som omtanke att tvinga någon att ha ett skitliv. För var finns alla de andra dagarna under året? Som det är nu så kan jag inte ens vistas på Buke. Det är liksom i princip den enda sociala kontakt jag har. Boendestöd räcker inte. Kontaktperson räcker inte heller och någon sådan har inte hittats heller. Har några andra ytliga kontakter men det räcker inte heller. Men i princip så har jag nästan bara kontakt kontakt med folk som har betalt för att prata med mig.

Det finns kurser i hur man bemöter andra människor och blir socialt kompetent.
Det kanske vore något?
Dessutom så skulle det ge dig en möjlighet att träffa andra människor under intressanta former.

 

[Wille]

Ingen har tvingat dig att ha ett skitliv. Däremot har åtminstone en person visat omtanke och oro för dig när du uppenbarligen kommunicerat att du mår väldigt dåligt. Du väljer att se det som något negativt, något som personen gjort fel. Kanske det kan säga något om hur du tolkar och förstår din omgivning? Om varför folk försvinner/säger upp kontakten?

Jag noterar också att du helt undviker att svara på vad DU hade för del i att någon ringde 112. Det känns som att du inte vill se att du hade något med att göra alls, det var bara personen som ringde som har en roll i att polisen kom. Och så är det ju inte såklart.

Jo, tvingas man att leva så tvingas man att ha ett skitliv. För livet är inte bra och kommer aldrig att bli bra heller.

Din sista fråga har jag ingen anledning att besvara.