Imorgon måste jag avliva min älskade häst

[Aleta]

Hej!
Min älskade häst har fått kolik och leversvikt. Vi har gjort allt och veterinären har varit här tre gånger nu. Sista gången så fick han smärtstillande och kramplösande för att kunna få gå en sista natt i hagen med sin syster. Veterinären hade inget hopp om att han skulle bli bättre.
Jag ska promenera med honom varje timme och kolla till så att han inte blir akut sämre och måste avlivas på en gång, annars blir det imorgon. (Om inte ett mirakel händer.)

Jag har gråtit hela dagen medan jag har skött om honom och nu står jag inför ett hemskt beslut till. Hans kompis är 36 år gammal och kommer att bli helt ensam kvar. Jag vet inte om jag kan utsätta henne för sorgen att bli av med kompisen och stressen av att få en okänd ny häst i hagen.
Hon är frisk och pigg och har en oerhörd livslust men hon är ju som en 100-årig gammal tant och både hör och ser lite dåligt. Jag hade sett framför mig hur hon skulle gå här som en lycklig pensionär och när det väl blev dags skulle vi skaffa en annan häst som sällskap till hästen som är sjuk nu.

Deras mamma tog jag bort när hon var 35 år vilket jag ångrar än idag eftersom hon egentligen mådde bra och var lycklig (och frisk enligt veterinär) men en gammal häst ser inte så vacker ut och grannarna klagade. Jag har därför hela tiden tänkt att det ska inte hända med hennes dotter utan hon ska få bli så gammal hon kan bli (och är frisk samtidigt). (Islandshästar kan ju bli gamla och att vara gammal är ingen sjukdom även om man inte är så fin att titta på.)

Ja, som ni ser behöver jag få prata av mig med andra hästmänniskor. Detta är mina sista hästar. Jag har haft många under åren men dessa två har varit allra mest speciella. Riktigt underbara. Hästen som är sjuk nu är född i hagen han går i och den gamla damen var 3 år när jag köpte henne (mina första hästar) tillsammans med sin mamma.

Hur ska jag göra? Ska jag låta dem somna in tillsammans. Klarar jag det? Det känns som om hjärtat ska brista.

 

[Alexandra_W]

Jag skulle aldrig utsätta en 36-årig häst att behöva göra omställningen att förlora sin kompis och sen introduceras för en ny kompis. Särskilt inte en livskompis. Så som jag ser det har du två val.

Att låta vännerna följas åt och ta bort båda samtidigt. Eller att låta den gamla ha en egen hage bredvid en ny kompis om den skulle trivas så.

Jag ser det optimala att ta bort som "dagen innan tecknet på att det är dags". Det är naturligtvis omöjligt, men
andemeningen är att ta bort just medan de mår bra och har flaggan i topp. Inte vänta tills de blir sämre.

Döda hästar lider inte, och det är för oss människor som blir kvar som det är svårt. Ditt andra sto du tog bort mådde inte dåligt av det - tvärtom fick hon ett långt liv och togs bort innan livet blev jobbigt. Det var för dig det var svårt osv - inte henne.

Så som du nog förstått - jag skulle låta dem följas åt. 36 är hög ålder, och hon kan ha dagar kvar. Eller år. Men det är oavsett en utmätt, begränsad tid. Så jag skulle ta bort båda samtidigt och ha kvar glada minnen att 36 års liv avslutades medan det var värt leva, med magen full av gräs och gnistan kvar. Tryggt och tillsammans med kompisen.

Om de gått ihop hela livet så kommer den 36-åriga nog ta förlusten hårt - det kan vara det som gör att en frisk gammal häst blir en livstrött gammal häst som inte vill mer. Jag tror du kommer ångra dig mer om det blir så än om du tar bort nu.

Jag beklagar verkligen din situation, men jag skulle låtit båda somna.

Kram

 

[Pudlan]

Oj vad svår! Men Alexandra W har mycket rätt i att det kan var svårt för din åldrande häst att det blir en stor omställning att bli ensam efter alla år de gått i hopa. Och sen få en ny vän. Det är fruktansvärt svårt och tungt att ta bort två på en dag men dom har följts åt så länge hade jag funderat på att de skulle få somna samtidigt.
Det är svårt o av sett hur du gör.
Många styrke kramar!
Med vänlig hälsning
Pudlan

 

[Aleta]

Tack ska ni ha. Det är skönt att höra att fler tycker att man har tagit rätt beslut.

Nu är det gjort. De hade en fin natt tillsammans. Jag fortsatte att hoppas på ett mirakel, men det kom aldrig.

På morgonen tog vi en promenad min man och jag och de två hästarna helt lösa utan grimmor. Hingsten passade på att kliva ut lite i sjön och plaska och beta sjögräs och kika in genom fönsterrutor. Man skulle inte kunna tro att han var så sjuk, men han hade ju fått smärtstillande. Pulsen låg konstant kvar på runt 60 och tempen gick upp.

Det strulade lite med veterinärens telefon, så jag kom inte fram förrän en timme efter det vi egentligen hade bestämt så tyvärr hann han börja få lite ont igen, men inte så länge. Jag hann också ringa och väcka grannarna som kom och tog farväl.

När veterinären kom så gick vi till ett hörn av hagen och de fick lugnande båda två. Sedan fick hingsten sin injektion och det gick väldigt fort. Stoet stod vänd lite bort och var helt klart påverkad av det lugnande plus att hon hade en hink med favoritmaten så att hon inte skulle hinna bli upprörd. Direkt efter fick hon sin spruta och jag gjorde precis som med hingsten att jag tog av grimman så att hon fick dö i frihet. Hon vände sig då om och gick fram till hingsten så att hon kom att ligga nos mot nos med honom.

Det var så vackert och så oerhört sorgligt. Vi tog farväl hela familjen och plockade blommor som vi la runt dem. Det gör så ont och är så tomt. Jag är fortfarande i chock. Stoet har följt mig större delen av mitt liv sedan hon var 3 år, vi fick 33 år tillsammans. Hingsten är född i samma hage som han dog i för nästan exakt 24 år sedan. Nu är jag hästlös.

Nu har vi tittat lite på hur kropparna ska tas omhand. Det känns dyrt, krångligt och tråkigt. Är det någon som har erfarenhet av att kremera och ta tillbaka askan?
Annars kommer väl Lantbrukstjänst med en container...

 

[vallevic]

Tack ska ni ha. Det är skönt att höra att fler tycker att man har tagit rätt beslut.

Nu är det gjort. De hade en fin natt tillsammans. Jag fortsatte att hoppas på ett mirakel, men det kom aldrig.

På morgonen tog vi en promenad min man och jag och de två hästarna helt lösa utan grimmor. Hingsten passade på att kliva ut lite i sjön och plaska och beta sjögräs och kika in genom fönsterrutor. Man skulle inte kunna tro att han var så sjuk, men han hade ju fått smärtstillande. Pulsen låg konstant kvar på runt 60 och tempen gick upp.

Det strulade lite med veterinärens telefon, så jag kom inte fram förrän en timme efter det vi egentligen hade bestämt så tyvärr hann han börja få lite ont igen, men inte så länge. Jag hann också ringa och väcka grannarna som kom och tog farväl.

När veterinären kom så gick vi till ett hörn av hagen och de fick lugnande båda två. Sedan fick hingsten sin injektion och det gick väldigt fort. Stoet stod vänd lite bort och var helt klart påverkad av det lugnande plus att hon hade en hink med favoritmaten så att hon inte skulle hinna bli upprörd. Direkt efter fick hon sin spruta och jag gjorde precis som med hingsten att jag tog av grimman så att hon fick dö i frihet. Hon vände sig då om och gick fram till hingsten så att hon kom att ligga nos mot nos med honom.

Det var så vackert och så oerhört sorgligt. Vi tog farväl hela familjen och plockade blommor som vi la runt dem. Det gör så ont och är så tomt. Jag är fortfarande i chock. Stoet har följt mig större delen av mitt liv sedan hon var 3 år, vi fick 33 år tillsammans. Hingsten är född i samma hage som han dog i för nästan exakt 24 år sedan. Nu är jag hästlös.

Nu har vi tittat lite på hur kropparna ska tas omhand. Det känns dyrt, krångligt och tråkigt. Är det någon som har erfarenhet av att kremera och ta tillbaka askan?
Annars kommer väl Lantbrukstjänst med en container...

 

[vallevic]

Varför inte begrava dom i hagen? Finns ingen med grävmaskin i närheten? Lantbrukstjänst kanske gör det. Man behöver numera inte tillstånd från länsstyrelsen. Jag skulle gjort så. Vill också säga att du gjort helt rätt, förstår hur svårt det var.

 

[Aleta]

Behöver man inte tillstånd? På veterinären lät det som att det behövdes.
Det känns inte så bra att skicka efter en grävmaskin och gräva upp hagen, men tack för förslaget.
Jag tänkte att aska kan man sprida eller gräva ner på ett fint ställe.

 

[Aleta]

Vi har diskuterat nu och min mamma hjälper till med kostnaden för kremering. Det känns bäst för hela familjen. Det var två mycket speciella hästar.

 

[KesoNeso]

Varför inte begrava dom i hagen? Finns ingen med grävmaskin i närheten? Lantbrukstjänst kanske gör det. Man behöver numera inte tillstånd från länsstyrelsen. Jag skulle gjort så. Vill också säga att du gjort helt rätt, förstår hur svårt det var.

Var kan man läsa om det någonstans, för det har jag inte hört? Att det har blivit lättare att få tillstånd har jag hört, men inte att man inte behöver tillstånd alls, tycker det låter konstigt?

TS : Jag beklagar sorgen. Även jag tycker det var det rätta beslutet. Låter som ni alla fick ett fint avslut ändå.

 

[Shaggy]

Jo man måste fortfarande ha tillstånd. Numera söker man det hos kommunen.

 

[KesoNeso]

Jo man måste fortfarande ha tillstånd. Numera söker man det hos kommunen.

Ah, då är det så som jag också har uppfattat det.

 

[vallevic]

Jag har travare, och har fått info från ST. Men det står också på länsstyrelsens webbplats, Djur o natur/häst.
Miljökontoret ska godkänna platsen för graven så det inte finns nån vattentäkt för nära, det är allt. Och markägarens tillstånd förstås om man inte har egen mark.
Har själv en vbl-valack på 24 år, när det är dags för honom, får han en plats i sin hage. Känns bra att han inte behöver åka i väg.

 

[Oh_really]

Tack ska ni ha. Det är skönt att höra att fler tycker att man har tagit rätt beslut.

Nu är det gjort. De hade en fin natt tillsammans. Jag fortsatte att hoppas på ett mirakel, men det kom aldrig.

På morgonen tog vi en promenad min man och jag och de två hästarna helt lösa utan grimmor. Hingsten passade på att kliva ut lite i sjön och plaska och beta sjögräs och kika in genom fönsterrutor. Man skulle inte kunna tro att han var så sjuk, men han hade ju fått smärtstillande. Pulsen låg konstant kvar på runt 60 och tempen gick upp.

Det strulade lite med veterinärens telefon, så jag kom inte fram förrän en timme efter det vi egentligen hade bestämt så tyvärr hann han börja få lite ont igen, men inte så länge. Jag hann också ringa och väcka grannarna som kom och tog farväl.

När veterinären kom så gick vi till ett hörn av hagen och de fick lugnande båda två. Sedan fick hingsten sin injektion och det gick väldigt fort. Stoet stod vänd lite bort och var helt klart påverkad av det lugnande plus att hon hade en hink med favoritmaten så att hon inte skulle hinna bli upprörd. Direkt efter fick hon sin spruta och jag gjorde precis som med hingsten att jag tog av grimman så att hon fick dö i frihet. Hon vände sig då om och gick fram till hingsten så att hon kom att ligga nos mot nos med honom.

Det var så vackert och så oerhört sorgligt. Vi tog farväl hela familjen och plockade blommor som vi la runt dem. Det gör så ont och är så tomt. Jag är fortfarande i chock. Stoet har följt mig större delen av mitt liv sedan hon var 3 år, vi fick 33 år tillsammans. Hingsten är född i samma hage som han dog i för nästan exakt 24 år sedan. Nu är jag hästlös.

Nu har vi tittat lite på hur kropparna ska tas omhand. Det känns dyrt, krångligt och tråkigt. Är det någon som har erfarenhet av att kremera och ta tillbaka askan?
Annars kommer väl Lantbrukstjänst med en container...

Så fint slut. Starkt gjort, jag sitter ju här och gråter men bättre än så kan väl inte två hästkompisar dö?

 

[Lovisaleonora]

Förstår att det måste vara dubbelt tungt - både hästarna och sedan att vara hästlös efter så många år med just dessa individer.

Min djupa medkänsla, den enda trösten är att det var rätt beslut och blev en så fin upplevelse.

 

[Aleta]

Tack för ert stöd, det värmer.

Nu har de blivit hämtade och det var lika svårt att säga farväl igen.
Han som kom (från Hästkrematoriet) var jättebra. Han sa åt oss att gå iväg så att vi inte såg när han lastade och så tyckte han att vi hade gjort så fint, vi hade lagt blommor runt dem. Han blev också förvånad över hur fina de var för att vara så gamla. (Jag tycker ju inte att hingsten var gammal, bara 24 - rena ungdomen om man jämförde med syrran.) Ingen som såg dem trodde att de var så gamla som de faktiskt var.

Nu har jag bara minnen kvar. Jag önskar att jag hade varit bättre på att ta kort, men man tänker alltid att det finns tid. Jag tog en massa kort under vår promenad i morse och faktiskt på hur fint de låg tillsammans med alla blommorna.

Och hur ska man klara sig utan alla gnäggningar?

 

[mackan]

Tack för ert stöd, det värmer.

Nu har de blivit hämtade och det var lika svårt att säga farväl igen.
Han som kom (från Hästkrematoriet) var jättebra. Han sa åt oss att gå iväg så att vi inte såg när han lastade och så tyckte han att vi hade gjort så fint, vi hade lagt blommor runt dem. Han blev också förvånad över hur fina de var för att vara så gamla. (Jag tycker ju inte att hingsten var gammal, bara 24 - rena ungdomen om man jämförde med syrran.) Ingen som såg dem trodde att de var så gamla som de faktiskt var.

Nu har jag bara minnen kvar. Jag önskar att jag hade varit bättre på att ta kort, men man tänker alltid att det finns tid. Jag tog en massa kort under vår promenad i morse och faktiskt på hur fint de låg tillsammans med alla blommorna.

Och hur ska man klara sig utan alla gnäggningar?

Stackare, så otroligt jobbigt Det är aldrig lätt att behöva avsluta , jag instämmer med övriga i sympatierna och att du tog detta beslut så ansvarsfullt .

 

[Efwa]

Så starkt av dig att ta ett så svårt beslut.

Jag är övertygad om att du gjorde helt rätt. ajg hade gjort exakt samma sak. Man ska inte utsätta gamla djur för en massa sorg, ombyte eller annat som kan råka göra de olyckliga resten av det korta liv de har kvar.

Bättre att dö lycklig, om inte för hästens skull så din egen.

 

[Aleta]

Suck, jag vaknade klockan 4 och gick ut i trädgården. Lagade hagen som vi tog ner för att de skulle kunna hämtas och kunde inte låta bli att gå till deras favoritplatser för att se om de inte var där ändå,,,

 

[Aleta]

Min avatar: Sista promenaden och sista vilan.

 

[Kirie]

Så starkt att läsa!

Fint av dig att ge dem gåvan att få somna tillsammans.