Sv: Igångsättning samt prognos efter osteochondros?
sasucatu skrev:
Åkte ni inte på återbesök innan ni började sätta igång honom?
Är det sant? Har aldrig hört om ngn som gjort det tidigare. Fanns det ngn speciell orsak? Dom måste ju ha blivit jätte besvika + att man ju faktiskt utsätter hästen för onödigt lidande.
Man bör veta hela historien innan man förfasar sig =)
Aug 2003 - Jag bokar tid för en klinikkoll eftersom hästen trasslar en aning i höger galopp och att min KÄNSLA säger att något inte är helt hundra. Vid koll på klinik är hästen ohalt i skritt och trav rakt fram, sparar möjligen VB en aning vid longering men är ohalt initialt. En grad halt på högt böjprov vänster bak. Hasledsbedövning släcker hältan och att han 'sparar' VB vid longering. Rutinröntgen tas som vidar en STOR, ful gammal defekt i hasleden. Där rök framtiden som tävlingshäst men prognosen är ändå hyfsat bra, det finns inget som talar emot att han ska kunna fungera rakt fram i skogen i alla gångarter samt lite försiktigt på böjda spårt.
Hasleden behandlas, konvalescens och sen ska jag skritta igång honom och ha känt lite på traven (nån dag innan bara). Hästen känns bättre men inte bra.
September 2003 - återbesök. Bättre men inte bra, hasleden sprutas igen. Konvalescens och sen igångsättning igen sålänge hästen känns bra och så ÅB.
Jag sätter igång hästen MYCKET försiktigare än veterinären ville och skrittar hela oktober och november, travar lite i november och ringer vet och talar om att hästen känns fräsch och vet anser att om jag kunde KÄNNA att han var ofräsch för det lilla han kom in för i augusti så känner jag att hästen är fräsch är han det. Så jag åker inte in på ÅB (har 12 mil enkel väg). Fortsätter dock att ta det mycket försiktigare med hästen än veterinären vill. Vi skrittar som sagt ända fram till i mitten på december (tror jag det var, har inte alla datum i huvudet), sen börjar vi trava. Hästen känns tvärfräsch. I mitten på januari vågar jag prova på en galopp igen och den är en katastrof. Eftersom jag inte var säker på att det inte var smärtminne väntade jag ett tag och provade galoppera igen. Fungerar inte, hästen slår om till kors osv. Jag bokar ny tid.
Februari 2004 inkommer vi för koll igen. Hästen är TVÄRFRÄSCH initialt och vet tycker nog jag är lite nojig eg. På böjt spår sparar han VB igen, och dryga gradens hälta på högt böjprov. Jag ber dem böja fram med, vet tycker att 'nej men han är helt ren fram', men han är en grad halt vid böjning av knäna bägge fram.
Veterinären vill gå in och göra en diagnostisk artroskopi och jag går med på det. Samma dag sövs hästen och man går in i leden och tittar. Defekten är större och värre än vad röntgen visade, den är riktigt otäckt stor. I övrigt ser det bra ut. Leden spolas flera ggr och knälederna fram sprutas med kortison.
Nu dyker prognosen med överljudsfart och plötsligt är det vi kämpar för att han ska funka som promenadhäst.
Två veckor efter operationen är vi inne för stygntagning, koll och vi sprutar hasen med tuppkam.
Han står på box med promenader i 8 veckor efter operationen, sen igångsättning, över en dryg månad.
Jag vet när jag åker in att det är kört.
10 maj -04 är vi in på återbesök, hästen sparar fortfarande VB i vänster varv, är ohalt initialt men med en lätt rörelsestörning då (när han sparar benet), drygt en grad halt på högt böjprov, bedövning släcker som vanligt. Jag var varken chockad eller förtvivlad så, jag visste redan innan jag åkte in att det jag åkte in för var att hämta ut ett livskadeintyg. (Kassiopeja var med sin häst på kliniken samtidigt så hon kan intyga att jag inte blev ett dugg chockad). Döms ut för kronisk hälta från stora hasleden (orsakad av defekten)
Något 'onödigt lidande' för hästen blev det inte, eftersom jag självklart kände efter hur han kändes under igångsättningen, jag känne rju min häst och lyssnar på honom. Men tyvärr hade ju inte problemen mirakulöst försvunnit igen och jag hade en tävlingshäst tillbaka utan vi var där vi började.
Hästen dömdes ut, triangelmärktes och blev förtidspensionär. Ridits crka 3 ggr/vecka i skritt, trav och lite galopp rakt fram i skogen. Öronen framåt och glad och nöjd. I december 2004 böjdes han UA, det ingen nånsin trodde var möjligt
Så, skulle jag öka träningen skulle han gå sönder, men vi har hittat nivån där han fungerar OCH trivs (det är en arbetsnarkoman).
Faktum är att jag hade tänkt ta bort honom eg när han blev utdömd just eftersom det är en arbetsnarkoman som inte skulle trivas i hagen. Men veterinären ansåg att jag inte skulle betrakta den här böjprovshältan som något hästen hade ont av, utan lyssna på hästen och så länge han sa det var kul och okej så skulle jag inte bekymra mig så mkt.
Och det har jag gjort, och nu i dec när jag böjde var det INTE för jag trodde att han skulle vara haltfri, utan bara för att se så böjreaktionen inte ökat.
Vilken lättnad!
