M
MeatIsMurder
Hejsan,
Jag vill börja med att förklara hur jag har hamnat i den här ohållbara situationen:
För fem år sedan träffade jag en kille, en riktig charmör men manipulativ utan dess like, jag flyttade upp till honom och inom två veckor överraskade han mig en dag med att komma hem med en kattunge, en hona med bruten svans, som han sade sig ha räddat ifrån ett hemskt hushåll med en alkoholiserad ägare. Han sade att hon var en present till mig. Hon var hemskt skygg och låg under sängen i två dagar. Jag var såklart tålmodig och väntade ut henne, sköt matskålarna succesivt längre från sängen och tillslut vågade hon sig ut. Under de dagarna ångrade min dåvarande sambo sitt val, sade att hon var en defekt katt och övervägde att lämna tillbaka henne till förra ägaren (!) vilket jag tyckte var helt absurt och jag sade bestämt emot. Jag tog mycket väl hand om henne och till slut var hon, trots sin skygghet, väldigt bekväm i mitt sälskap och följde ofta efter mig, men hon var livrädd för min sambo och skulle för alltid förbli det.
Någon månad efter första katten så bestämde sig min sambo för att han ville ha en katt som han kunde knyta an till också. Jag sade inte emot honom för att jag tänkte att det skulle vara roligt för "min katt" att få en kompis.
Så nästa katt, en fantastisk jättesocial kattjej, kom strax hem till oss och min sambo var mycket nöjd.
Men det gick inte lång tid förrän jag upprördes över att han inte gjorde rent kattlådan, eller brydde sig om att fylla på deras matskålar.
Ansvaret låg till sist helt på mig. Vi hade så oerhört många gräl om saken men så småningom accepterade jag att jag hade 100% av ansvaret.
Efter ett ett par år i lägenhet flyttade vi äntligen till ett hus där katterna fick springa ute. De trivdes som fiskar i vattnet med det. Men Det hände plötsligt att de kissade inomhus utanför lådan en hel del (klädhögar, mattor etc) och jag tänkte att det skulle ordnas om de kastrerades, så jag tog dem till vet. och ordnade det, men tyvärr fortsatte problemet och min sambo blev mer och mer trött på att det kissades på hans kläder och hotade med att avliva dem om det inte ordnades! Jag försökte med sådan där doft som man satte in i ett uttag och som skulle göra katterna harmoniska men det tycktes inte ha någon verkan. Jag ringde veterinären som sade att det lät som om dom borde avlivas och jag blev oerhört förvånad av att han inte hade en bättre lösning...
Det absurda är att mitt i allt detta så skaffade min sambo en hundvalp!! Jag sade till honom "Du tar fullt ansvar, du går ut med den, du har ingen rätt att skaffa ett djur till och sedan tröttna på det". Men så blev det ändå...
Nu har det gått ett ca halvårsedan jag lämnade min föredetta sambo.. och jag bor nu i en liten lägenhet på 60kvm med två innekissandekatter och en busig hundvalp.
Här har problemet blivit större eftersom att det har visat sig att jag inte tillåts ha utekatter i det här området. Fick ingen information om det när jag köpte lägenheten och har vädjat till styrelsen om att få släppa ut dem, men fått avslag.
Mina katter är instängda här med en hund som vill leka med dem hela tiden trots att de gömmer sig för honom. Och jag blir tårögd av att se dem så olyckliga. Jag har verkligen jobbat med att han ska låta bli dem, men han får ju leka med min systers kattunge (de är som syskon) så han fattar väl inte skillnaden... Har också försökt med så många medel att få dem att gå enbart på lådan men jag når ingen lösning.
Nu har jag börjat söka mig om efter vänner som med bra utomhusmiljö kan ge katterna ett bättre hem/liv utan att vara instängda med en stressig hundvalp ( OBS: det funkade bättre mellan dem och hunden i huset då det var ute ofta och det fanns mer rum för dem inomhus att vistas på) Men ingen kan/vill ta emot dem. Jag har nu fått ett nummer till Djurens vänner i Borlänge av min mormor, som jag nog ska ringa... Men vem vill ta emot katter som kissar inne? Kan det botas efter så pass lång tid? Jag har prövat dubbla kattlådor och bytt placering några gånger utan resultat. Känns oerhört sorgligt att det har kommit hit för jag älskar dem allihop och vet att det är ömsesidigt men det är för frustrerande att leva så här. Jag får dessutom tvätta minst en gång i veckan för att det har kissats på mattor/dörrmattor/kläder.
Blev en lång historia det här... för dig som orkat ta dig igenom hela så vill jag väl mest säga... vad hade du gjort? Jag har precis tagit lån och köpt och renoverat en lägenhet... jag kan inte flytta igen, i alla fall inte på ett år för jag måste göra klart studierna... mina alternativ är väldigt begränsade, jag kan se det. Vad säger du? Kan jag placera om dem, kanske bara för så länge som jag måste bo i den här lägenheten? Finns det någon värd som är beredd på att katterna kissar inne och som kan tänka sig att utforska det?
Oerhört tacksam för svar!
Jag vill börja med att förklara hur jag har hamnat i den här ohållbara situationen:
För fem år sedan träffade jag en kille, en riktig charmör men manipulativ utan dess like, jag flyttade upp till honom och inom två veckor överraskade han mig en dag med att komma hem med en kattunge, en hona med bruten svans, som han sade sig ha räddat ifrån ett hemskt hushåll med en alkoholiserad ägare. Han sade att hon var en present till mig. Hon var hemskt skygg och låg under sängen i två dagar. Jag var såklart tålmodig och väntade ut henne, sköt matskålarna succesivt längre från sängen och tillslut vågade hon sig ut. Under de dagarna ångrade min dåvarande sambo sitt val, sade att hon var en defekt katt och övervägde att lämna tillbaka henne till förra ägaren (!) vilket jag tyckte var helt absurt och jag sade bestämt emot. Jag tog mycket väl hand om henne och till slut var hon, trots sin skygghet, väldigt bekväm i mitt sälskap och följde ofta efter mig, men hon var livrädd för min sambo och skulle för alltid förbli det.
Någon månad efter första katten så bestämde sig min sambo för att han ville ha en katt som han kunde knyta an till också. Jag sade inte emot honom för att jag tänkte att det skulle vara roligt för "min katt" att få en kompis.
Så nästa katt, en fantastisk jättesocial kattjej, kom strax hem till oss och min sambo var mycket nöjd.
Men det gick inte lång tid förrän jag upprördes över att han inte gjorde rent kattlådan, eller brydde sig om att fylla på deras matskålar.
Ansvaret låg till sist helt på mig. Vi hade så oerhört många gräl om saken men så småningom accepterade jag att jag hade 100% av ansvaret.
Efter ett ett par år i lägenhet flyttade vi äntligen till ett hus där katterna fick springa ute. De trivdes som fiskar i vattnet med det. Men Det hände plötsligt att de kissade inomhus utanför lådan en hel del (klädhögar, mattor etc) och jag tänkte att det skulle ordnas om de kastrerades, så jag tog dem till vet. och ordnade det, men tyvärr fortsatte problemet och min sambo blev mer och mer trött på att det kissades på hans kläder och hotade med att avliva dem om det inte ordnades! Jag försökte med sådan där doft som man satte in i ett uttag och som skulle göra katterna harmoniska men det tycktes inte ha någon verkan. Jag ringde veterinären som sade att det lät som om dom borde avlivas och jag blev oerhört förvånad av att han inte hade en bättre lösning...
Det absurda är att mitt i allt detta så skaffade min sambo en hundvalp!! Jag sade till honom "Du tar fullt ansvar, du går ut med den, du har ingen rätt att skaffa ett djur till och sedan tröttna på det". Men så blev det ändå...
Nu har det gått ett ca halvårsedan jag lämnade min föredetta sambo.. och jag bor nu i en liten lägenhet på 60kvm med två innekissandekatter och en busig hundvalp.
Här har problemet blivit större eftersom att det har visat sig att jag inte tillåts ha utekatter i det här området. Fick ingen information om det när jag köpte lägenheten och har vädjat till styrelsen om att få släppa ut dem, men fått avslag.
Mina katter är instängda här med en hund som vill leka med dem hela tiden trots att de gömmer sig för honom. Och jag blir tårögd av att se dem så olyckliga. Jag har verkligen jobbat med att han ska låta bli dem, men han får ju leka med min systers kattunge (de är som syskon) så han fattar väl inte skillnaden... Har också försökt med så många medel att få dem att gå enbart på lådan men jag når ingen lösning.
Nu har jag börjat söka mig om efter vänner som med bra utomhusmiljö kan ge katterna ett bättre hem/liv utan att vara instängda med en stressig hundvalp ( OBS: det funkade bättre mellan dem och hunden i huset då det var ute ofta och det fanns mer rum för dem inomhus att vistas på) Men ingen kan/vill ta emot dem. Jag har nu fått ett nummer till Djurens vänner i Borlänge av min mormor, som jag nog ska ringa... Men vem vill ta emot katter som kissar inne? Kan det botas efter så pass lång tid? Jag har prövat dubbla kattlådor och bytt placering några gånger utan resultat. Känns oerhört sorgligt att det har kommit hit för jag älskar dem allihop och vet att det är ömsesidigt men det är för frustrerande att leva så här. Jag får dessutom tvätta minst en gång i veckan för att det har kissats på mattor/dörrmattor/kläder.
Blev en lång historia det här... för dig som orkat ta dig igenom hela så vill jag väl mest säga... vad hade du gjort? Jag har precis tagit lån och köpt och renoverat en lägenhet... jag kan inte flytta igen, i alla fall inte på ett år för jag måste göra klart studierna... mina alternativ är väldigt begränsade, jag kan se det. Vad säger du? Kan jag placera om dem, kanske bara för så länge som jag måste bo i den här lägenheten? Finns det någon värd som är beredd på att katterna kissar inne och som kan tänka sig att utforska det?
Oerhört tacksam för svar!
