Åh får jag hylla alla fina ridskolehästar? Som snällt står ut efter bästa förmåga när små vingliga människor försöker styra runt dem. Som i bland har en räv bakom örat och springer in i mitten med de små människorna. Som står ut med människor som blir arga på dem, gråter på dem, och är rädda för dem.
Som är helt ok med att först bära på en liten människa som vinglar, råkar rycka i en tygel, ibland bankar dem i magen - för att sedan dansa med en lite större människa som tillåtits göra alla de misstagen innan.
Jag vill speciellt hylla två stycken på min ridskola. En grå valack som går nybörjarlektioner och så fint lyssnar och försöker förstå de små små människorna som inte ens når ner under sadelkåpan, som uppmärksamt tar hand om de allra minsta och alltid med öronen spetsade och ett "vad ska vi göra nu då?" uttryck. Samma valack dansar gärna på dressyrbanan med de större människorna eller hoppar banor i full fart.
Den andra är ett fuxsto med allt vad det innebär. Hon lär tålmodigt de små att balansera sig. Glider någon liten åt sidan saktar hon genast ner till en långsam skritt och går inte framåt för alla ponnysparkar i världen förrän den lille på ryggen sätter sig balanserat igen. Hon har åsikter men helt utan att skrämmas, hon lär de små att hästar är individer och har egna åsikter och tankar. Samma ponny hoppar även hon fartfyllda banor, eller dansar efter bästa förmåga runt ett dressyrprogram helt lugnt och tryggt med de som vill debutera dressyr.