Hur stödja jobbkompis med fysiska problem?

[Tonto]

Men det var väl inte vikten i sig som var poängen med @Masqueradee s inlägg? De problem som beskrivs kan man ha oavsett vikt, dvs maniskt kaloriräknande eller ortorexi. Jag tolkade det som att poängen var fokuset på själva problembeteendet, inte vikten.

Åh då fattar jag! Var på tok för trött efter att ha varit vaken med sjuk hund, haha! Tack för rättelsen!

 

[Masqueradee]

Jag har sett mycket sådana frågor i andra forum....

Okej, har missat sådana saker här

Ja, det är inte ovanligt. Har fått kommentarer på min vikt av både chef och kollegor när jag varit väldigt smal.

Nu har du redan fått ett svar som jag kan stå bakom, men jag ber om ursäkt om mitt inlägg kunde tolkas som att jag typ tycker det är okej att kommentera smala kroppar (inte okej att kommentera alls). Det jag ville kommentera var det omyndigförklarandet av överviktiga människor, vilket tyvärr är allt för vanlig.

Men det var väl inte vikten i sig som var poängen med @Masqueradee s inlägg? De problem som beskrivs kan man ha oavsett vikt, dvs maniskt kaloriräknande eller ortorexi. Jag tolkade det som att poängen var fokuset på själva problembeteendet, inte vikten.

Precis

 

[Calmiche]

Jag instämmer i de ovan om att låta henne va och sluta försöka hjälpa henne mer än det hon redan önskat, stöttande ord. Det kan vara så att allt hennes prat om bantning beror på att hon märker era eller andras reaktioner och blir stressad av det.

Jag är överviktig och har varit det under större delen av mitt vuxna liv. Uppväxt i en liten stad där de personer jag kände endera var hurtbullar som tränade flera gånger i veckan eller gjorde ingenting i träningsväg. Min gympalärare i grundskolan var inte utbildad lärare och han knäckte mig totalt på nivån att jag bröt ihop när min nya gympalärare på gymnasiet sa han tyckte jag skulle satsa på ett högre betyg än G. Stressnivån över gympan var skyhög. Grundproblemet var att jag var sen i utvecklingen rent motoriskt... Liten sak egentligen.

Under lång tid så var jag på samma vis som din kollega. Det var för att jag upplevde att jag var inte lika bra som "de smala" och att jag blev dömd för att jag vägde mer. Kände mig tvungen att konstant visa jag försökte.

Prata inte om vikt med henne. Tar hon upp det så föreslå hon pratar med en sjukgymnast om övningar för att stärka knä, rygg och liknande. Just nu behöver hon inte fokusera på att gå ned i vikt utan på att stärka kroppen så hon slipper värken. Föreslå ni börjar med korta lunchpromenader så ni kan njuta av vädret medans det är så fint? Räcker med att gå runt huset och sen sitta på en bänk en stund.
Arbetsgivaren kanske kan trycka på så hon går på rehabuppföljningen? Det bör räknas som en del i hennes jobb att gå dit.

 

[Gry]

Jag har gjort en viktop efter många år som stor. För mig var det likvärdigt med en ätstörning. Prat om bantning och viktnedgång triggade tyvärr bulimin. Graden av just ätstörning i samband med rejäl övervikt är naturligtvis olika för olika personer men rent generellt är det inte fel att förstå att för vissa är mat lika komplicerat, ångestladdat och igångtriggande som anorexi. Så klart inte för alla.

Vill man hjälpa, gör man bäst i att inte vikt-shejma, inse att den överviktiga kan varenda fakta som behövs för att gå ner i vikt, det är inte där problemet sitter och att vara en god vän läker mer än en som vill för mkt.

Oavsett var den här tråden tar vägen, och oavsett om trådstarten signalerar lite mer hjälp än vad som kan vara ok så är den väldigt bra då den förhoppningsvis sprider lite ljus och förståelse på saken. Jättebra, på ett sätt, att man ställer frågan anonymt på ett så bra och reflekterande forum som buke för att få saker i andra perspektiv.

 

[Jenka]

Svarar er alla. Varken jag (eller någon annan på jobbet) har någongång sagt något om hennes vikt eller försökt antyda något om bantning. Vi tycker om henne precis som hon är! Det är bara så ledsamt att se någon ha så jobbigt som hon har med sin kropp. Hon berättar mycket öppet om alla sina bantningsförsök och vi försöker alla peppa henne utan att för den delen "peka finger". Eftersom vi ofta arbetar tätt inpå varandra så delar hon och jag kanske ännu flera personliga saker med varandra än de andra i vår jobbgrupp. Och ja, hon vill ha hjälp, inte med kostförslag utan mera med uppmuntrande ord. För varje litet kilo hon gått ner så försöker jag peppa o uppmuntra utan att för den delen säga något om själva vikten och för varje bakslag ge ny kraft att fortsätta. Man känner sig bara så maktlös att inte kunna göra mera för henne.

Fast du sitter via sociala medier och analyserar hur mycket sött hon äter?

 

[SkorpSmulan]

Ja, kan man hjälpa någon att börja må bättre eller ? Har en jobbarkompis som är kraftigt överviktig. De senaste åren har hon fått en massa andra fysiska problem som ont i ryggen, ont i knäna och dessutom värk i kroppen och besvärliga exem. Hon är jätte ofta sjukskriven. Arbetsgivaren har försökt hjälpa genom att hon fick åka på rehabilitering. Rehabiliteringsveckan deltog hon i men de när de uppföljande besöken var inbokade så var hon "sjuk" ( och visst förstår jag henne, det är ju inte roligt att åka på uppföljningsbesök om man är ännu sämre i skick än före rehabiliteringen). Nu som då hoppar hon på någon diet men det vara bara en vecka eller två så är hon tillbaka i samma gamla mönster. Hur kan man stöda och hjälpa? Jag vill ju jobba många många år ännu med min kompis!

Du ska bara låta bli att försöka "hjälpa" henne med vikten.

 

[Spauga]

Jättesnällt att många svarar och belyser saker från olika håll. Vill änn en gång poängtera att ingen på jobbet på något sätt uppmärksammar eller nedvärderar hennes vikt. De flesta av oss andra på jobbet har kilon extra. Inte heller uppmärksammar jag hennes viktnedgång i kilon, berättar hon att nu har jag gått ner x kilon så styrs diskussionen in på att värken i kroppen blivit mindre eller utslagen i ansiktet blivit bättre, alltså allt positivt som kommit på köpet av bätre/renare/hälsosammare mat. Jättebra idé med promenad, många sätter sig ute i solen på mat eller fika rasten, skall istället föreslå att vi går en sväng.

 

[Spauga]

att "släppa" hennes vikt är inget problem, för mig är hon en jätte god jobbarkompis oavsett längd, vikt, hårfärg eller nått annat. Och jag vet att man inte kan få någon annan att ändra sig vare sig det rör sig om att röka, dricka, äta för mycket, äta för lite eller något annat som kan va ett problem. Har fått en del goda råd av er som varit i samma situation! Inser att jag bara får finnas där som en god vän (för goda vänner är vi) och hoppas att hon en dag skall börja få må bättre!

 

[Masqueradee]

Jättesnällt att många svarar och belyser saker från olika håll. Vill änn en gång poängtera att ingen på jobbet på något sätt uppmärksammar eller nedvärderar hennes vikt. De flesta av oss andra på jobbet har kilon extra. Inte heller uppmärksammar jag hennes viktnedgång i kilon, berättar hon att nu har jag gått ner x kilon så styrs diskussionen in på att värken i kroppen blivit mindre eller utslagen i ansiktet blivit bättre, alltså allt positivt som kommit på köpet av bätre/renare/hälsosammare mat. Jättebra idé med promenad, många sätter sig ute i solen på mat eller fika rasten, skall istället föreslå att vi går en sväng.

Jätte bra att inte äta smutsig/skitig mat, det är bra att ingen gör det, faktiskt