Hur socialt accepterat var det att gilla ABBA egentligen?

[alazzi]

När ABBA slog igenom minns jag det som att det var "inte ok" att gilla ABBA. I mina kretsar var det fult att gilla något så kommersiellt som ABBA utan det var progg som gällde.

Nu kom jag in på ämnet med en jämnårig kompis som vuxit upp i en Stockholmsförort. Jag växte upp i en industristad.

Hon var helt oförstående. "Men alla älskade ju ABBA". Ja , men det var något som man smög med enligt min erfarenhet.

Så vad säjer 60-talisterna? Minns jag fel? Eller hade jag för radikala kompisar?

 

[honung]

Alla blondiner var Agnetha och alla som inte var blondiner var Frida.
Progg visste jag inte ens vad det var då, ABBA var det största och enda som hade hänt, liksom vaaaa? smyga med det? Inte i min värld som född -67.

 

[Görel]

Jag minns som du, det var för kommersiellt att gilla ABBA.
Född -67 och uppvuxen norr om Stockholm.

 

[Raderad medlem 68338]

Det beror väl helt på vilken ”subkultur” du tillhörde. Mina föräldrar lyssnade på Janis Joplin, Patti Smith, Rolling Stones, Bob Dylan osv. Att gilla ABBA var väl som att digga ”Lennartz danzanta orkester” upphöjt till fem tusen typ i deras värld

 

[Snubbelfot]

Jag såg nog ABBA som litet för glammigt, litet för mycket disco... jag gillade ju hårdrock. Den kommersiella aspekten spelade inte stor roll för mig, mycket av rocken var ju lika kommersiell.

 

[Enya]

Lite som att gilla Michael Jackson i dag?
Det är ju inte riktigt acceptabelt att gilla hans musik i dag. Man lyssnar lite i smyg liksom och pratar inte om det med någon.

Nej, nej, jag gillar inte alls Michael Jackson musik!

 

[Luff]

12-åringar gillade ABBA. Jag och min kompis mimade till det när vi gick på mellanstadiet. Jag är född 1967.

 

[Raderad medlem 68338]

12-åringar gillade ABBA. Jag och min kompis mimade till det när vi gick på mellanstadiet. Jag är född 1967.

Min pappa hade långt hår, Che-Guevara på väggen, utsvängda hängselbyxor och kedjade fast sig vid träd Blev gripen ett antal ggr för ”civil olydnad” ngt han nog mer än gärna ville ha på cvt Han gjorde ganska saftig revolt. Min mamma som kom från en arbetarklass-bakgrund däremot var en duktig flicka… tills pappa dök upp Hon hade kanske blivit en ABBA-tjej annars!

 

[Gunnar]

Det var väl mer såhär det skulle låta, typ:

Jag lyssnade nog mer på AC/DC, Supertramp och ELO.

 

[a1agnlju]

När ABBA slog igenom minns jag det som att det var "inte ok" att gilla ABBA. I mina kretsar var det fult att gilla något så kommersiellt som ABBA utan det var progg som gällde.

Nu kom jag in på ämnet med en jämnårig kompis som vuxit upp i en Stockholmsförort. Jag växte upp i en industristad.

Hon var helt oförstående. "Men alla älskade ju ABBA". Ja , men det var något som man smög med enligt min erfarenhet.

Så vad säjer 60-talisterna? Minns jag fel? Eller hade jag för radikala kompisar?

Beror nog på hur proggigt man växte upp kanske. Jag är också uppväxt i en Stockholmsförort och känner inte heller igen resonemanget. Här var det musiksmaken överlag det handlade om vad jag minns. Antingen gillade man ABBA eller Beatles (i min klass i alla fall). Mina föräldrar lyssnade på Liza Minelli, Aretha Franklin och Taube. Brorsan lyssnade på Uggla, Bowie, Sweet mfl. Blå tåget och andra proggband tror jag aldrig jag hörde annat än möjligen på radio. Men då bodde vi i en M-ledd kommun och övervägande höginkomsttagare.

 

[Inte_Ung]

Jag har nog aldrig gillat ABBA.
Men det beror ju på hur de låter.
Som ung lyssnade jag på Nationalteatern, Uggla, Dag Vag, Ebba Grön, Hansson de Wolfe United, Contact, Fredag, Dan Hylander och Py Bäckman, Kjell Höglund samt inte minst Eddie Medusa.
Och så David Bowie.

Som barn gillade jag Beatles.

 

[tanten]

Nej, ABBA var ingen höjdare. Jag lyssnade på Nationalteatern, Hoola Bandoola, Turid, Barbro Hörberg., Jan Höglund. De texterna kunde jag utantill och kunde spela på gitarr.
Senare blev det mer Pink Floyd, Deep Purple, Manfred Mann och Dire Straits.

Och klassiskt.

 

[Jeffery]

Att gilla ABBA var väl som att digga ”Lennartz danzanta orkester” upphöjt till fem tusen typ i deras värld

At the time var inte ABBA värt vatten i min värld. De sågs som Kronan på verket i den Svenska Dansbandssmörjan. Lite Lasse Stefanz på anabola goes for World Domination.

Idag tycker jag som den annars så förhatlige tyske friherren James Last; det finns bara två sorters musik - bra musik och dålig musik.
ABBA hör till den bra halvan. James Last till den andra.

 

[Myrten]

Jag är född 1967 och har varit ABBA-fan sedan 1975 ungefär. Innan dess var jag ljum, men när deras verkligen hittade sitt sound blev jag fast och inget har toppat det. De flesta jag umgicks med gillade ABBA till -78 ungefär. Sen var det rätt länge bara jag som gillade dem. Någonstans på 90-talet upplever jag det blev mer ok igen för att idag vara helt oproblematiskt.

I slutet på 80-talet var jag på en väldigt fancy nattklubb i London. Jag tyckte det var dålig fart på dansgolvet och för att göra en lång historia kort fick jag DJn att spela "Gimme Gimme Gimme" trots att det var otänkbart på den klubben enligt snubben jag var där med. Självklart exploderade dansgolvet, folk kastade sina svindyra kavajer och det blev helt wild and crazy. Jag=nöjd.

 

[Raderad medlem 68338]

At the time var inte ABBA värt vatten i min värld. De sågs som Kronan på verket i den Svenska Dansbandssmörjan. Lite Lasse Stefanz på anabola goes for World Domination.

Idag tycker jag som den annars så förhatlige tyske friherren James Last; det finns bara två sorters musik - bra musik och dålig musik.
ABBA hör till den bra halvan. James Last till den andra.

Håller med!!

 

[EmmaBovary]

Jag är född 1967 och har varit ABBA-fan sedan 1975 ungefär. Innan dess var jag ljum, men när deras verkligen hittade sitt sound blev jag fast och inget har toppat det. De flesta jag umgicks med gillade ABBA till -78 ungefär. Sen var det rätt länge bara jag som gillade dem. Någonstans på 90-talet upplever jag det blev mer ok igen för att idag vara helt oproblematiskt.

I slutet på 80-talet var jag på en väldigt fancy nattklubb i London. Jag tyckte det var dålig fart på dansgolvet och för att göra en lång historia kort fick jag DJn att spela "Gimme Gimme Gimme" trots att det var otänkbart på den klubben enligt snubben jag var där med. Självklart exploderade dansgolvet, folk kastade sina svindyra kavajer och det blev helt wild and crazy. Jag=nöjd.

Haha, jag insåg just att jag under lång tid gjort ett ganska stort misstag. Att bilden på din avatar såklart är ABBA.... men jag har liksom alltid antagit att det var Chicks on Speed??

Undrar vad det säger om min musiksmak, att ABBA låg så långt bort från föreställningsvärlden.

 

[athena_arabians]

Jag är ju lite ung (född -73) men nog var ABBA lite skämmigt... men jag kommer ju från tämligen röd arbetarklass med en moster som stod på barrikaderna (mycket Nationalteatern mao ). Det var rätt mycket klassisk musik också, mamma spelade piano.

I mitten av 80-talet blev det mycket synth... vilket mina äldre kusiner inte tyckte var ok så jag blev tvångsmatad med Metallica och slikt

Det har väl gjort att jag gillar faktiskt det mesta som är bra musik (med några undantag, jag pallar inte bluegrass bla). Mitt hjärta kommer alltid att tillhöra rocken och metal men jag lyssnar på det mesta numera, inkl ABBA.

Edit: Min näst äldsta kusin var punkare en period också, något jag alltid tyckt är vedervärdig musik. Pallar inte Eddie Meduza heller även om det var en fascinerande och komplex person.

 

[Myrten]

Haha, jag insåg just att jag under lång tid gjort ett ganska stort misstag. Att bilden på din avatar såklart är ABBA.... men jag har liksom alltid antagit att det var Chicks on Speed??

Undrar vad det säger om min musiksmak, att ABBA låg så långt bort från föreställningsvärlden.

Jag var tvungen att googla Chicks on Speed. Never heard of.

Bilden är förmodligen hämtad från slutet av det här framträdandet:

ABBA in their prime som liveband.

 

[Enya]

Jag har nog aldrig gillat ABBA.
Men det beror ju på hur de låter.
Som ung lyssnade jag på Nationalteatern, Uggla, Dag Vag, Ebba Grön, Hansson de Wolfe United, Contact, Fredag, Dan Hylander och Py Bäckman, Kjell Höglund samt inte minst Eddie Medusa.
Och så David Bowie.

Som barn gillade jag Beatles.

Eddie Meduza? Det var faktiskt oväntat!

 

[EmmaBovary]

Jag var tvungen att googla Chicks on Speed. Never heard of.

Bilden är förmodligen hämtad från slutet av det här framträdandet:

ABBA in their prime som liveband.

Haha, nej alltså, jag känner inte till så jättemånga som är så stora fans av Chicks on Speed numera, åtminstone inte så pass att de väljer en avatar med dem på... Därför det ändå gjorde ett (felaktigt) intryck.