Monkie
Trådstartare
Man lär sig nya saker om sig själv hela tiden. Den senaste insikten jag har fått om mig själv och faktiskt funderar en hel del på, är det här med hur social jag/folk är.
Jag har alltid beskrivit mig som social. Är "pigg och glad", har lätt att prata med ytliga kontakter, som säga något trevligt till kassapersonalen. Har också lätt för att prata med mina vänner. Har dock inte så många, en som jag räknar som min närmsta vän där vi pratar om allt och tre vänner som jag pratar mycket med men inte om allt i mitt liv.
Har däremot otroligt svårt och trivs INTE på fester, släktkalas, mingel, jobbjippon, utekvällar. Det är som att jag får tunghäfta och vet inte vad jag ska säga efter att jag sagt de vanligaste fraserna. Detta har aldrig varit ett problem eftersom jag brukar undvika sådant här. När det är mer än fyra personer inklusive mig själv tenderar jag att bli tyst, lyssna och hamna lite utanför samtalet. Blir mest att jag stoppar in en fråga då och då för att verka intresserad. Blir illa till mods om någon inflikar något negativt om någon annan i personalen exempelvis. Räcker med ett tonfall och något menande, inte direkt elakt för att jag ska dra åt mig öronen och vilja gå. Samma med livliga diskussioner där folk pratar i munnen på varandra. Jag undviker morgonfikat på jobbet, blir trött i huvudet och irriterad och får huvudvärk av "tjatter".
Nu till min fundering: Jag har sedan 1½ år jobbat på en arbetsplats med cirka 15 anställda där jag trivs med jobbet och med alla på individnivå. Fika och luncher blir dock ofta "tjattriga" och jag brukar gå undan. Har konsekvent tackat nej till jobbfester och afterworks. Jag vill helt enkelt inte. Sammansvetsningen på arbetsplatsen är dock god, nu är det snart dags för fest igen och jag känner pressen på mig att komma. Känner att det är otacksamt att gång på gång tacka nej och skulle gärna vilja bidra till en god gemenskap, men känner redan nu att ångesten börjar krypa på.
Är det dålig stil att aldrig vara med på dessa fester? Vill tillägga att det är väldigt opretentiöst, folket är trevliga, jag har inga krav på mig att se ut eller vara på ett särskilt sätt. Jag hamnar ju lite utanför, men mig själv gör det inte så mycket, jag trivs ganska bra med mig själv.
(Och ett tillägg, jag undviker också sambons släkttillställningar. Och mina egna släkttillställningar.).
Jag har alltid beskrivit mig som social. Är "pigg och glad", har lätt att prata med ytliga kontakter, som säga något trevligt till kassapersonalen. Har också lätt för att prata med mina vänner. Har dock inte så många, en som jag räknar som min närmsta vän där vi pratar om allt och tre vänner som jag pratar mycket med men inte om allt i mitt liv.
Har däremot otroligt svårt och trivs INTE på fester, släktkalas, mingel, jobbjippon, utekvällar. Det är som att jag får tunghäfta och vet inte vad jag ska säga efter att jag sagt de vanligaste fraserna. Detta har aldrig varit ett problem eftersom jag brukar undvika sådant här. När det är mer än fyra personer inklusive mig själv tenderar jag att bli tyst, lyssna och hamna lite utanför samtalet. Blir mest att jag stoppar in en fråga då och då för att verka intresserad. Blir illa till mods om någon inflikar något negativt om någon annan i personalen exempelvis. Räcker med ett tonfall och något menande, inte direkt elakt för att jag ska dra åt mig öronen och vilja gå. Samma med livliga diskussioner där folk pratar i munnen på varandra. Jag undviker morgonfikat på jobbet, blir trött i huvudet och irriterad och får huvudvärk av "tjatter".
Nu till min fundering: Jag har sedan 1½ år jobbat på en arbetsplats med cirka 15 anställda där jag trivs med jobbet och med alla på individnivå. Fika och luncher blir dock ofta "tjattriga" och jag brukar gå undan. Har konsekvent tackat nej till jobbfester och afterworks. Jag vill helt enkelt inte. Sammansvetsningen på arbetsplatsen är dock god, nu är det snart dags för fest igen och jag känner pressen på mig att komma. Känner att det är otacksamt att gång på gång tacka nej och skulle gärna vilja bidra till en god gemenskap, men känner redan nu att ångesten börjar krypa på.
Är det dålig stil att aldrig vara med på dessa fester? Vill tillägga att det är väldigt opretentiöst, folket är trevliga, jag har inga krav på mig att se ut eller vara på ett särskilt sätt. Jag hamnar ju lite utanför, men mig själv gör det inte så mycket, jag trivs ganska bra med mig själv.
(Och ett tillägg, jag undviker också sambons släkttillställningar. Och mina egna släkttillställningar.).