Hur slutar man tänka så mycket?

[Brandgul]

Jag vill ju inte vara chef. Jag är en grym arbetare, och faktiskt duktig på att jobba i lag och coacha teamet jag jobbar i framåt. Jag vill INTE bestämma, jag vill att det ska flyta på - för alla.
Dom som har svårt för mitt arbetssätt är oftast dom på samma position som vill uppåt. Det är svårt att glänsa i min närvaro om man inte är så bra som man tror. Jag tar ALDRIG åt mig äran för ett teams prestation, är alltid noga med att lyfta andra och ser verkligen andras kvalitéer. Jag bytte tjänst för att chefen tvingade mig. Nu har jag mer ansvar och det är inget problem - för mig. Min förra arbetsplats behövde 137% arbetskraft för att göra de sysslor jag gjort på 100%. Och det är det som kan räknas i timmar.
Detta för att jag ständigt analyserar, tänker, rationaliserar och har ett helikopterperspektiv.
Men nä, om jag inte har chefsambitioner så ska jag inte vara så bra på mitt jobb. GAH!

Min chef har förvisso sista ordet. Men hen sitter ju med ekonomiansvar, medarbetare och möten möten möten. Då känns mitt jobb mycket roligare att få ta fram underlag och analysera m.m Det jag gör kan jag ju sen se eller ta på ute i verkligheten. DET tycker jag är roligt.

 

[avslutat medlemskap]

Det här är på pricken vad jag tänkte skriva. Jag älskar att fundera över lösningar, vrida och vända på saker, diskutera. Och det retar tydligen folk något oerhört. Att jag redan sett var i kedjan det kan bli problem för min hjärna är så tränad + flera års erfarenhet.
Just "riskanalysen" är jag extrem på - var kan det gå åt helsikke på riktigt.

Det stör vissa nåt så oerhört när man redan innan man åkt hemifrån har en färdig lösning på ett problem som många redan pillat på men inte löst, det där såg jag dagligen när jag jobbade med lantbruksreparationer och värst var "godsägarna" som jag redan innan dom skulle börja förklara slutat lyssna på eftersom jag satt med facit och det var bråttom.

Likadant är det när jag har kontakt med djur och bonden ska vara med som ett orosmoment. Senast för två år sen inträffade detta:

McG står bakom lösdriften och ska just kliva in till tjuren och kvigorna och kossorna dvs. hans "tjejer".
Bonden, "du ska nog inte gå in där ensam för han är inte säker alls".
McG (som gått ut och in hos tjuren dagligen i snart en månad ensam utan att nån sett det) "Men jag är inte ensam, jag har ju kvigorna här också och kossorna".
(Går fram till foderhäcken och river ur gammalt ensilagenät och ber tjuren snällt att flytta sig lite).
Bonden: "Jag skulle aldrig lita ett dugg på den där" (ser orolig ut).
(McG slänger ensilagenätsresterna över staketet och går och kramar tjuren som lägger huvudet i knät).
Bonden:"Du är ju för fan inte riktigt klok nånstans".
McG: (Säger åt tjuren) "lyssna inte på honom för han fattar ändå inget".
Tjuren: "Mmmmmöööö" lite dovt.
Då gick bonden.

Jag vet och jag ser och jag känner själv vad som är okej annars hade jag varit död för länge sen och enligt vissa har jag betett mig bakvänt med vissa saker men det finns alltid en anledning till varför jag gjort si och så, mina närmaste vänner ifrågasätter aldrig varför saker görs på ett udda sätt enligt gängse praxis för det handlar enbart om riskanalys och erfarenhet.

 

[Luff]

Att vara chef handlar väldigt lite om att bestämma. Då är man skulle jag säga en dålig chef. En bra chef leder sina medarbetare till att själva våga ta beslut och bestämma det som blir bäst för jobbet och de mål och visioner som finns.

Visst kan man ibland behöva informera om saker som inte är diskuterbara, kan ju vara lag och avtalsmässiga saker men det är ju inte att bestämma och man kan behöva bestämma ja eller nej till inköp el dylikt men antar att det inte är sånt bestämmande du tänker på.

Jag har alltid sagt att jag inte vill bli chef men så blev jag det ändå och insett att det är just det du skriver om att motivera andra som är det viktigaste jag har att göra och det roligaste med jobbet när jag ser resultatet av vårt jobb som bygger på att mina medarbetare växer och ser sin del i jobbet och känner sig trygga i att gemensamt ta oss framåt.
Jag har bestämt oerhört lite.

Det är ju dom på samma position som tycker jag bestämmer - för att dom vill bestämma och ser mig som konkurrent, istället för att jobba med mig och ta dom här stegen upp på högre nivåer som dom vill. OBS många av mina kollegor tycker jättemycket om att jobba med mig och jag med dom. Vi litar på varandra och har skitkul. Jag har världens roligaste jobb. Hur många får skjuta paintboll eller hoppa studsmatta, snacka sex o bajs, arrangera punkspelning, pyssla, baka och spela Risk på jobbet. Det hinner ingen chef.

 

[Kirre]

Det är ju dom på samma position som tycker jag bestämmer - för att dom vill bestämma och ser mig som konkurrent, istället för att jobba med mig och ta dom här stegen upp på högre nivåer som dom vill. OBS många av mina kollegor tycker jättemycket om att jobba med mig och jag med dom. Vi litar på varandra och har skitkul. Jag har världens roligaste jobb. Hur många får skjuta paintboll eller hoppa studsmatta, snacka sex o bajs, arrangera punkspelning, pyssla, baka och spela Risk på jobbet. Det hinner ingen chef.

Tråkiga chefer du haft!

 

[Tora]

Det här är på pricken vad jag tänkte skriva. Jag älskar att fundera över lösningar, vrida och vända på saker, diskutera. Och det retar tydligen folk något oerhört. Att jag redan sett var i kedjan det kan bli problem för min hjärna är så tränad + flera års erfarenhet.
Just "riskanalysen" är jag extrem på - var kan det gå åt helsikke på riktigt.
Men nej nej, vi ska på en arbetsplats låta personalen komma på felen själv.
Medarbetarsamtal med Luff;
Chefen; -Försök att låta andra komma fram till problemet själva så dom inte upplever sig så hotade av ditt raka sätt.
Luff; -Så vi ska bryta svensk lagstiftning för att personalen inte vet om att man inte får göra så även om det är enklare?
Chefen; Nä, men dom upplever att du inte låter dom komma på det själva.
Luff; Så på en körskola ska eleverna själva komma på hur man kör i en korsning med väjningsplikt och stopp?
Chefen; Nä, det är klart att om det är olagligt så måste du ju säga till.
Luff; -Precis. Eller kanske om det innebär att jag får dubbel arbetsbörda för att det inte är planerat för något som jag vet inträffar varannan gång man gör ett dylikt evenemang?
Chefen; -Jo det är klart att du ska säga till då. Men du kanske inte måste vara så effektiv?
Luff; Där någonstans slutar jag bry mig och funderar istället på något annat som fångat min blick, gardinsstångsuppsättningen i rummet var smart konstruerad, den som kom på det, undra om det var en inredningsarkitekt eller en luttrad vaktmästare?

För mig är det här ett konstigt resonemang. Är det inte bättre att lyssna på vad som sägs till en, analysera, förändra och förbättra?

Det måste ju vara bra mycket effektivare att även kunna få med de motsträviga och långsamma människor på sitt tåg mot bättre funktionell verksamhet än att ha folk som springer till chefen och gnäller på en för att dom upplever att dom blir överkörda?

Att sitta och titta på gardinstångsuppsättningen när chefen försöker påpeka ett problem känns ju lika konstruktivt som att inte se var i kedjan det finns problem.

 

[Luff]

För mig är det här ett konstigt resonemang. Är det inte bättre att lyssna på vad som sägs till en, analysera, förändra och förbättra?

Det måste ju vara bra mycket effektivare att även kunna få med de motsträviga och långsamma människor på sitt tåg mot bättre funktionell verksamhet än att ha folk som springer till chefen och gnäller på en för att dom upplever att dom blir överkörda?

Att sitta och titta på gardinstångsuppsättningen när chefen försöker påpeka ett problem känns ju lika konstruktivt som att inte se var i kedjan det finns problem.

Gardinuppsättningen var ett exempel på hur min hjärna jobbar. Jag kan inte göra så mycket åt det chefen säger, får försöka tänka mig för. Check. Då vill min hjärna tänka på någon annan detalj den noterat. Chefens problem med personalen har jag redan analyserat och varit ärlig om till chefen, jag var allvarligt oroad över arbetsmiljön. Det är anledningen till att jag bytt arbetsplats. Vet ni vad? Problemet kvarstod, det var inte jag.
Som ständig tänkare blir man som i sagan Kejsarens nya kläder.
-Hen är naken!
-Nä tyst med dig, låt det gå åt helsikke.

 

[Luff]

För mig är det här ett konstigt resonemang. Är det inte bättre att lyssna på vad som sägs till en, analysera, förändra och förbättra?

Det måste ju vara bra mycket effektivare att även kunna få med de motsträviga och långsamma människor på sitt tåg mot bättre funktionell verksamhet än att ha folk som springer till chefen och gnäller på en för att dom upplever att dom blir överkörda?

Att sitta och titta på gardinstångsuppsättningen när chefen försöker påpeka ett problem känns ju lika konstruktivt som att inte se var i kedjan det finns problem.

Ja just det, det skulle jag kommentera. Dom är inte motsträviga och långsamma, det är mycket kompetenta människor. Dom tänker bara inte som jag. Istället för att nyttja våra olikheter känner dom sig hotade.

 

[Tora]

Ja just det, det skulle jag kommentera. Dom är inte motsträviga och långsamma, det är mycket kompetenta människor. Dom tänker bara inte som jag. Istället för att nyttja våra olikheter känner dom sig hotade.

Det svåra är ju oftast inte att se felen och problemen utan att få med sig alla på tåget.

Att påpeka vad som inte funkar brukar vara lätt och det tycker jag var och varannan människa gör, men att verkligen åtgärda saken med alla de problem det innebär kräver många gånger stor skicklighet och kompetens.

Jag har arbetat med båda sorterna. Både de som titt som tätt påpekar vad som är fel och hur man borde göra för att det skulle vara rätt och de som faktiskt klarar av att få igenom en förändring fast det är ett stort motstånd.

Den sistnämnda typen av människor är jag väldigt imponerad utav. Jag har sällan ork eller skicklighet till att driva ett så stort projekt i land. Dessutom kräver det oftast en stor social kompetens som jag inte riktigt har.

Sen finns det faktiskt en tredje typ men den är extremt sällsynt. De brukar oftast inte märkas eller utmärka sig och de få gånger de säger något så är det väldigt kortfattat. Men när dessa personer väl påpekar något så lyssnar alla.