Hur slutar man tänka så mycket?

[Cirice]

Jag har alltid fått höra att jag tänker för mycket. Om dina tankar bidrar till oro, stress och tänkande du inte kan kontrollera sk. ''Flight of thoughts'' som jag har, så tycker jag definitivt att du ska försöka prata om det med någon.
Själv tycker jag att det hjälper att skriva till sig själv. Bara få ur alla tankar och ídéer på papper(läs: datorn), då får man oftast ut klustret av tankar ur huvudet och lär sig formulera något som satt knut på ens tankegångar.

 

[TinyWiny]

Tänker för mycket som i lägger dig i/har åsikter om det du inte har med att göra eller tänker för mycket som i klapp på huvudet bry inte din söta lilla hjärna eller tänker för mycket som i vad du är jobbig som måste analysera allt?

 

[Brandgul]

Jag får alltid höra att jag inte ska tänka så mycket, men jag vet inte hur man gör. Någon som vet?
Jag kan meditera och jag kan slappna av, men det spelar ju ingen roll i det jag menar. Det är nästan alltid män som säger att jag inte ska tänka så mycket dessutom.

Men ingen har någonsin något tips på hur man inte tänker så mycket.

Att inte tänka är för mig här och nu. Helst att njuta i nuet. Ta en promenad, njuta av utsikten, lyssna på fåglarna och titta på en båt. Inte tänka på hur jag ska ta mig hem, inte tänka på mitt jobb, min ekonomi, fixa en födelsedagspresent. Utan bara här och nu njuta av båten, fågeln och utsikten.

Jag gör det ibland. Det är otroligt skönt. Det gäller att hitta sin aktivitet. För mig är det nästan alltid skogen. Eller träna hund. Där kan jag koppla bort allt.

 

[Girasol]

Jag får alltid höra att jag inte ska tänka så mycket, men jag vet inte hur man gör. Någon som vet?
Jag kan meditera och jag kan slappna av, men det spelar ju ingen roll i det jag menar. Det är nästan alltid män som säger att jag inte ska tänka så mycket dessutom.

Men ingen har någonsin något tips på hur man inte tänker så mycket.

Ring mig när du kommit på det!
Jag har en hjärna som tänker sisådär åtta spår parallellt och jag är van vid det. Har svårt att förstå att andra inte gör det eller att andra inta kan hålla flera olika konversationer igång vid samma bord med olika personer och om olika saker. Jag är utredd för all neuropsykiatriska diagnoser men har inte en enda. Ingen störning alls. Förutom som de sa då jag fick genomgång av resultatet; du är överintelligent och skulle vi ge dig en bokstav så är det H, (hyperaktiv) inte övriga.
Jag anser inte själv att jag är smartare än någon annan, medelmåtta i skolan men brukar få feedback i arbetslivet att jag har för mycket övergripande perspektiv eller helikopterperspektiv. Ska väl tilläggas att det ofta är några chefer upp i hierarkin som anser det. Jag kan inte hjäkpa att jag är sån, diskuterar jag en sak så tar jag in saker i riskanalysperspektiv och andra led per automatik..
Nåväl, jag kan också verkligen koppla av, känner mig sällan stressad, kan slöa på soffan osv. Men min hjärna vilar aldrig. Inte ens då den vilar eller jag mediterar, avslappningsövningar, då går den ned på lågfart och kopplar bort några spår. Jag upplever att jag vilar men inser att den har återigen arbetat i bakgrunden, oftast med något strategiskt.

Så jag vet inte, men kan hålla med dig, det är oftast män som tycker att jag tänker för mycket, det är också manliga chefer som tycker jag är för strategisk. Undrar varför det är så?

 

[Sleepy]

Vad vet jag?

Nästa gg nån säger att du tänker för mycket, så kan du ju be dem utveckla vad de menar med det - sen vet du.

 

[Lovisaleonora]

Jag tycker det är märkligt med människor som inte ser hur systemet fungerar. Det kan vara den enklaste grejen såsom trafiken. Men också mer åt det känslomässiga hållet. Hur kan man inte känna av att någon mår dåligt? Det märks ju liksom. Men då får jag kommentaren att inte tänka så mycket när jag gör någon annan uppmärksam på det.

Jag förstår att andra har åsikter om ditt tänkande, om du gör andra uppmärksam på dina åsikter på ett sätt som (uppenbarligen) stör andra.

Det har nog egentligen inte med tänkande att göra, min hjärna går på konstant högvarv. Men däremot låter jag det mesta bara flyta förbi, utan någon djupare reflektion. Ungefär som en gråsparv som fladdrar förbi.

 

[mandalaki]

. Och jag ger svar på tal. Kanske för snabba svar på tal eftersom det uppenbarligen stör. Vad vet jag?

Där tror jag att du är nära svaret. De gånger män sagt till mig att jag tänker för mycket/analyserar för mycket har jag känt att de velat få stopp på mig. Jag är på väg att bli obekväm för dem. Vi pratar om något där jag närmar mig något som är besvärligt för dem och som de vill sopa under mattan.

För att yxa till ett exempel: "nja, det här kommer inte att bli bra, även om du är på väg att lämna din sambo är ni ju faktiskt tillsammans än." "Men SLUTA TÄNKA SÅ MYCKET, vi kan väl bara ligga!"

Sluta för sjutton aldrig med dina snabba tankar och dina svar på tal!

 

[Mixoman]

Nä, men jag är inte så orolig och jag överanalyserar inte så mycket. Det är inte så att jag går omkring och ältar en massa. Men jag tänker. Och jag ger svar på tal. Kanske för snabba svar på tal eftersom det uppenbarligen stör. Vad vet jag?

Om det inte är grubblande/ältande/analyserande som stör dig så är det väl de andra (männen, psykologen etc) som bör göra förändringar.

 

[lil-sis]

Min hjärna snurrar oftast hela tiden men i takt med att graviditeten fortskrider uppstår fler och fler tomma tillfällen och de varar längre.

Det är både behagligt och läskigt!

 

[Manji]

Jag kan nog störa mig på att andra människor ingenting märker eller ser. Saker som är uppenbara. Jag ifrågasätter varje dag hur vissa människor tänkte i en viss situation, även om jag sällan säger någonting.

Jag tycker det är märkligt med människor som inte ser hur systemet fungerar. Det kan vara den enklaste grejen såsom trafiken. Men också mer åt det känslomässiga hållet. Hur kan man inte känna av att någon mår dåligt? Det märks ju liksom. Men då får jag kommentaren att inte tänka så mycket när jag gör någon annan uppmärksam på det.

Människor är olika.

Jag orkar verkligen inte med människor som har ett behov av att analysera mycket öppet. Jag tycker det är skitjobbigt och när jag och en sån människa träffas brukar det sluta med att jag blir förbannad och motparten ledsen. För jag har ju inte heller någon lust att sitta och på djupet analysera mitt icke-behov av att analysera saker (vilket oundvikligt blir den sista frågan i det samtalsämnet innan jag fräser ifrån ordentligt).

Det är väl klart att jag också märker av samma saker som alla andra, det är inte som att man går runt i livet som en dönick och inte ser, hör och känner vad som händer runt om kring en. Men jag är så grymt ointresserad av att sönderdela "varför gjorde han sådär" till molekylnivå. Jag har redan i mitt huvud konstaterat vad jag tror och gått vidare flera mil i mina tankar.

Ingen är rätt eller fel, bara olika, precis som man kan vara olika på andra sätt.

 

[Luff]

Ring mig när du kommit på det!
Jag har en hjärna som tänker sisådär åtta spår parallellt och jag är van vid det. Har svårt att förstå att andra inte gör det eller att andra inta kan hålla flera olika konversationer igång vid samma bord med olika personer och om olika saker. Jag är utredd för all neuropsykiatriska diagnoser men har inte en enda. Ingen störning alls. Förutom som de sa då jag fick genomgång av resultatet; du är överintelligent och skulle vi ge dig en bokstav så är det H, (hyperaktiv) inte övriga.
Jag anser inte själv att jag är smartare än någon annan, medelmåtta i skolan men brukar få feedback i arbetslivet att jag har för mycket övergripande perspektiv eller helikopterperspektiv. Ska väl tilläggas att det ofta är några chefer upp i hierarkin som anser det. Jag kan inte hjäkpa att jag är sån, diskuterar jag en sak så tar jag in saker i riskanalysperspektiv och andra led per automatik..
Nåväl, jag kan också verkligen koppla av, känner mig sällan stressad, kan slöa på soffan osv. Men min hjärna vilar aldrig. Inte ens då den vilar eller jag mediterar, avslappningsövningar, då går den ned på lågfart och kopplar bort några spår. Jag upplever att jag vilar men inser att den har återigen arbetat i bakgrunden, oftast med något strategiskt.

Så jag vet inte, men kan hålla med dig, det är oftast män som tycker att jag tänker för mycket, det är också manliga chefer som tycker jag är för strategisk. Undrar varför det är så?

Det här är på pricken vad jag tänkte skriva. Jag älskar att fundera över lösningar, vrida och vända på saker, diskutera. Och det retar tydligen folk något oerhört. Att jag redan sett var i kedjan det kan bli problem för min hjärna är så tränad + flera års erfarenhet.
Just "riskanalysen" är jag extrem på - var kan det gå åt helsikke på riktigt.
Men nej nej, vi ska på en arbetsplats låta personalen komma på felen själv.
Medarbetarsamtal med Luff;
Chefen; -Försök att låta andra komma fram till problemet själva så dom inte upplever sig så hotade av ditt raka sätt.
Luff; -Så vi ska bryta svensk lagstiftning för att personalen inte vet om att man inte får göra så även om det är enklare?
Chefen; Nä, men dom upplever att du inte låter dom komma på det själva.
Luff; Så på en körskola ska eleverna själva komma på hur man kör i en korsning med väjningsplikt och stopp?
Chefen; Nä, det är klart att om det är olagligt så måste du ju säga till.
Luff; -Precis. Eller kanske om det innebär att jag får dubbel arbetsbörda för att det inte är planerat för något som jag vet inträffar varannan gång man gör ett dylikt evenemang?
Chefen; -Jo det är klart att du ska säga till då. Men du kanske inte måste vara så effektiv?
Luff; Där någonstans slutar jag bry mig och funderar istället på något annat som fångat min blick, gardinsstångsuppsättningen i rummet var smart konstruerad, den som kom på det, undra om det var en inredningsarkitekt eller en luttrad vaktmästare?

 

[Girasol]

Det här är på pricken vad jag tänkte skriva. Jag älskar att fundera över lösningar, vrida och vända på saker, diskutera. Och det retar tydligen folk något oerhört. Att jag redan sett var i kedjan det kan bli problem för min hjärna är så tränad + flera års erfarenhet.
Just "riskanalysen" är jag extrem på - var kan det gå åt helsikke på riktigt.
Men nej nej, vi ska på en arbetsplats låta personalen komma på felen själv.
Medarbetarsamtal med Luff;
Chefen; -Försök att låta andra komma fram till problemet själva så dom inte upplever sig så hotade av ditt raka sätt.
Luff; -Så vi ska bryta svensk lagstiftning för att personalen inte vet om att man inte får göra så även om det är enklare?
Chefen; Nä, men dom upplever att du inte låter dom komma på det själva.
Luff; Så på en körskola ska eleverna själva komma på hur man kör i en korsning med väjningsplikt och stopp?
Chefen; Nä, det är klart att om det är olagligt så måste du ju säga till.
Luff; -Precis. Eller kanske om det innebär att jag får dubbel arbetsbörda för att det inte är planerat för något som jag vet inträffar varannan gång man gör ett dylikt evenemang?
Chefen; -Jo det är klart att du ska säga till då. Men du kanske inte måste vara så effektiv?
Luff; Där någonstans slutar jag bry mig och funderar istället på något annat som fångat min blick, gardinsstångsuppsättningen i rummet var smart konstruerad, den som kom på det, undra om det var en inredningsarkitekt eller en luttrad vaktmästare?

Ganska exakt så
Eller som i mitt fall där jag vid alla möten vi har, så ställer jag en fråga som jag ser chefen gärna duckar på. beror oftast på att den inte är bekväm i frågan eller har tillräckligt på fötterna. I min värld är det inte konstigare än man säger något i stil med; bra fråga men jag kan inte svara på det just nu, ber att få återkomma. Då är det ingen som tappat byxorna.
Sen är väl folk ibland lite trötta på att man spottar ur sig idéer eller frågar om det gjorts en konsekvensanalys .
Tror jag solklart behöver ett mer strategiskt jobb egentligen. Fick i måndags ett nytt ansvarsområde där jag helt ensam i myndigheten ska arbeta totalt mot invånarna i en specifik kommun på samtliga nivåer inom vårt område. Mina teamkollegor är jättenöjda men ganska less på att höra mina funderingar till hur jag ska "skruva" till det för ökat flow för samtliga inblandade, både myndigheter som allmänhet. Jag får göra vad jag vill enligt chefen, sålänge jag håller mig till regelverket.

 

[prinsessfeminist]

Men också mer åt det känslomässiga hållet. Hur kan man inte känna av att någon mår dåligt? Det märks ju liksom. Men då får jag kommentaren att inte tänka så mycket när jag gör någon annan uppmärksam på det.

Men då kan ju "tänk inte så mycket" betyda "lägg dig inte i". Jag hade en kollega som nyligen, i all välmening, gjorde mig uppmärksam på att en annan person inte tog plats i vårt samtal.

Jag blev irriterad, eftersom den personen har eget mål i mun, och jag tyckte att "omsorgen" om denna person var lite förmäten. Jag känner personen och upplever inte denna som särskilt blyg. Jag uppfattade inte alls situationen så, utan konstaterade att personen själv nog skulle säga ifrån.

När personer "känner" åt andra; det har jag lite svårt för...

 

[prinsessfeminist]

Tänker för mycket som i lägger dig i/har åsikter om det du inte har med att göra eller tänker för mycket som i klapp på huvudet bry inte din söta lilla hjärna eller tänker för mycket som i vad du är jobbig som måste analysera allt?

SÅ tolkar jag också kommentaren. (Som jag också fått, men aldrig brytt mig om. Jag gillar att tänka )

 

[prinsessfeminist]

Ring mig när du kommit på det!
Jag har en hjärna som tänker sisådär åtta spår parallellt och jag är van vid det. Har svårt att förstå att andra inte gör det eller att andra inta kan hålla flera olika konversationer igång vid samma bord med olika personer och om olika saker. Jag är utredd för all neuropsykiatriska diagnoser men har inte en enda. Ingen störning alls. Förutom som de sa då jag fick genomgång av resultatet; du är överintelligent och skulle vi ge dig en bokstav så är det H, (hyperaktiv) inte övriga.
Jag anser inte själv att jag är smartare än någon annan, medelmåtta i skolan men brukar få feedback i arbetslivet att jag har för mycket övergripande perspektiv eller helikopterperspektiv. Ska väl tilläggas att det ofta är några chefer upp i hierarkin som anser det. Jag kan inte hjäkpa att jag är sån, diskuterar jag en sak så tar jag in saker i riskanalysperspektiv och andra led per automatik..
Nåväl, jag kan också verkligen koppla av, känner mig sällan stressad, kan slöa på soffan osv. Men min hjärna vilar aldrig. Inte ens då den vilar eller jag mediterar, avslappningsövningar, då går den ned på lågfart och kopplar bort några spår. Jag upplever att jag vilar men inser att den har återigen arbetat i bakgrunden, oftast med något strategiskt.

Så jag vet inte, men kan hålla med dig, det är oftast män som tycker att jag tänker för mycket, det är också manliga chefer som tycker jag är för strategisk. Undrar varför det är så?

Hade det inte varit bättre att vara chef? Så fick du betalt för dina strategiska tankar?

 

[Girasol]

Hade det inte varit bättre att vara chef? Så fick du betalt för dina strategiska tankar?

Jo, siktar på det nuförtiden. Men fick inte chefstjänsten jag sökte internt med just motiveringen att jag har ett för stort övergripande perspektiv. Lite komiskt om jag får säga det själv. Men är man rädd om sin egen position så vill man ogärna släppa in någon som tros kan hota just den stolen. Så när jag hittar en tjänst jag verkligen vill ha så ska jag söka. Precis vad båda fackliga sa då de intervjuade mig då jag sökte cheftjänsten, jag har så starkt cv att jag ska kosta på mig att vara kräsen. Idag är jag tacksam att jag inte fick tjänsten för jag tror inte jag hade pallat med den chefen som intervjuade och då skulle blivit min närmaste chef.
Det jag ångrar är att jag inte bad att få motiveringen på papper för det är ju något jag gärna skulle ha med i mitt cv Hon har så stort övergripande perspektiv att hon hotar områdeschefens position

 

[Philosophia]

Jag kan nog störa mig på att andra människor ingenting märker eller ser. Saker som är uppenbara. Jag ifrågasätter varje dag hur vissa människor tänkte i en viss situation, även om jag sällan säger någonting.

Jag tycker det är märkligt med människor som inte ser hur systemet fungerar. Det kan vara den enklaste grejen såsom trafiken. Men också mer åt det känslomässiga hållet. Hur kan man inte känna av att någon mår dåligt? Det märks ju liksom. Men då får jag kommentaren att inte tänka så mycket när jag gör någon annan uppmärksam på det.

Jag tänker och analyserar mycket. Jag tänker ut olika strategier för saker som kan gå fel och vrider och vänder på det mesta. Jag ser det som något bra att hela tiden vara steget före i tanken och jag gillar att ha en helhetsbild. Det är endast en hjälp och aldrig ett hinder och det ger mig trygghet.

Däremot ältar jag aldrig och tänker sällan negativa tankar. Gör man samtidigt det så kan det säkert vara påfrestande för en själv, men då behöver man förändra den negativa biten, inte att man "tänker för mycket". Det kan aldrig vara dåligt att tänka, tänker jag.

 

[Luff]

Jo, siktar på det nuförtiden. Men fick inte chefstjänsten jag sökte internt med just motiveringen att jag har ett för stort övergripande perspektiv. Lite komiskt om jag får säga det själv. Men är man rädd om sin egen position så vill man ogärna släppa in någon som tros kan hota just den stolen. Så när jag hittar en tjänst jag verkligen vill ha så ska jag söka. Precis vad båda fackliga sa då de intervjuade mig då jag sökte cheftjänsten, jag har så starkt cv att jag ska kosta på mig att vara kräsen. Idag är jag tacksam att jag inte fick tjänsten för jag tror inte jag hade pallat med den chefen som intervjuade och då skulle blivit min närmaste chef.
Det jag ångrar är att jag inte bad att få motiveringen på papper för det är ju något jag gärna skulle ha med i mitt cv Hon har så stort övergripande perspektiv att hon hotar områdeschefens position

Jag vill ju inte vara chef. Jag är en grym arbetare, och faktiskt duktig på att jobba i lag och coacha teamet jag jobbar i framåt. Jag vill INTE bestämma, jag vill att det ska flyta på - för alla.
Dom som har svårt för mitt arbetssätt är oftast dom på samma position som vill uppåt. Det är svårt att glänsa i min närvaro om man inte är så bra som man tror. Jag tar ALDRIG åt mig äran för ett teams prestation, är alltid noga med att lyfta andra och ser verkligen andras kvalitéer. Jag bytte tjänst för att chefen tvingade mig. Nu har jag mer ansvar och det är inget problem - för mig. Min förra arbetsplats behövde 137% arbetskraft för att göra de sysslor jag gjort på 100%. Och det är det som kan räknas i timmar.
Detta för att jag ständigt analyserar, tänker, rationaliserar och har ett helikopterperspektiv.
Men nä, om jag inte har chefsambitioner så ska jag inte vara så bra på mitt jobb. GAH!

 

[prinsessfeminist]

Jag tänker och analyserar mycket. Jag tänker ut olika strategier för saker som kan gå fel och vrider och vänder på det mesta. Jag ser det som något bra att hela tiden vara steget före i tanken och jag gillar att ha en helhetsbild. Det är endast en hjälp och aldrig ett hinder och det ger mig trygghet.

Däremot ältar jag aldrig och tänker sällan negativa tankar. Gör man samtidigt det så kan det säkert vara påfrestande för en själv, men då behöver man förändra den negativa biten, inte att man "tänker för mycket". Det kan aldrig vara dåligt att tänka, tänker jag.

Jag fungerar ungefär likadant. Ibland känner jag mig negativ, eftersom jag ofta räknar med vad som kan gå fel, men jag är därmed förberedd och då brukar det inte gå fel.

Att ligga lite steget före, är en trygghet som jag trivs med. Men det är klart, att även jag överraskas många gånger.

 

[Kirre]

Jag vill ju inte vara chef. Jag är en grym arbetare, och faktiskt duktig på att jobba i lag och coacha teamet jag jobbar i framåt. Jag vill INTE bestämma, jag vill att det ska flyta på - för alla.
Dom som har svårt för mitt arbetssätt är oftast dom på samma position som vill uppåt. Det är svårt att glänsa i min närvaro om man inte är så bra som man tror. Jag tar ALDRIG åt mig äran för ett teams prestation, är alltid noga med att lyfta andra och ser verkligen andras kvalitéer. Jag bytte tjänst för att chefen tvingade mig. Nu har jag mer ansvar och det är inget problem - för mig. Min förra arbetsplats behövde 137% arbetskraft för att göra de sysslor jag gjort på 100%. Och det är det som kan räknas i timmar.
Detta för att jag ständigt analyserar, tänker, rationaliserar och har ett helikopterperspektiv.
Men nä, om jag inte har chefsambitioner så ska jag inte vara så bra på mitt jobb. GAH!

Att vara chef handlar väldigt lite om att bestämma. Då är man skulle jag säga en dålig chef. En bra chef leder sina medarbetare till att själva våga ta beslut och bestämma det som blir bäst för jobbet och de mål och visioner som finns.

Visst kan man ibland behöva informera om saker som inte är diskuterbara, kan ju vara lag och avtalsmässiga saker men det är ju inte att bestämma och man kan behöva bestämma ja eller nej till inköp el dylikt men antar att det inte är sånt bestämmande du tänker på.

Jag har alltid sagt att jag inte vill bli chef men så blev jag det ändå och insett att det är just det du skriver om att motivera andra som är det viktigaste jag har att göra och det roligaste med jobbet när jag ser resultatet av vårt jobb som bygger på att mina medarbetare växer och ser sin del i jobbet och känner sig trygga i att gemensamt ta oss framåt.
Jag har bestämt oerhört lite.