Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

[Golden_Heart]

Två förskolebarn och två olika förskolor.
Behandlar dessa barn på olika sätt eller tycker olika.

Barnen( tre års tjejer):
Otroligt ordförråd och då mycket ifrån ifrån TV och dator. Kan jämföras med förskoleklassbarn i mycket.
Precis på pricken på den forskning som säger att flickor lever sig in mer i sagans värld etc och pojkar tar det bara som film inte mer.
Tagit efter gester ifrån serier på Disney junior.
Otroligt envisa och viljestarka.
Pratar högt i leken.
Vill gärna bestämma i leken.
Låser sig ibland när hon blir ledsen och är då inte kontaktbar på ca 30 min.
När det är samlingar på dagis som inte är stimulerande eller någon nöt att knäcka, så är det ointresse ifrån barnen.
Stark envishet finns i släkten, där en och annan kan själv ha haft det svårt med förändringar.
Otroligt kreativ, tycker om att måla, sjunga osv.
Ingen av barnen ser på TV speciellt mycket. De har den mest på medan de leker med annat och när de vill göra några minuters paus, så tittar de en stund samt när de mojsar med välling på morgonen innan de ska till förskolorna.

Ena förskolan:
Bekymrad över flickans gester och att hon pratar högt i leken, speciellt när äldre barnen kommenterar det. Tyckte det var charmigt på småbarnsavdelningen men jobbigt nu när tjejen har kommit in på avdelningen med de äldre barnen. Fascinerad över ordförrådet men samtidigt bekymrad när flickan använder sig av fraser som inte är för dess ålder. Bekymrad över flickans otroliga vilja och viljan att bestämma i leken, samtidigt tycker det är bra att hon är viljestark för då kommer hon gå långt. Tycker det är jobbigt när tjejen fastnar i något för att tex bearbeta eller det som den har sett ifrån TV. Bekymrad över hur tjejen ena minuten tex inte vill en sak och är ledsen över det, nästa sekund kan hon med en enkel fras som "Jag är en flicka" vara strålande glad igen.
Otrolig rörlig tjej och fin motorik, duktig på färger, former, bokstäver och siffror.
Här vill de att den här tjejen ska tillbringa mer tid med någon barn inne på avdelningen för barn med funktionshinder för att få mer tid tex att lära sig vid spel att samarbeta samt få extra pedagog som någon form av specialpedagog och talpedagog för att få bukt på det som de tycker är jobbigt. På denna förskola uppmuntrar de individer till att vara unika men samtidigt tycker det är jobbigt och framstår mer som de vill ha alla som en vanlig tjej. Ej som ligger före osv.
Flickan är inte blöjfri men det tar de till ro och när hon bestämmer sig för att pottan är intressant så kommer det.
Flickan vill inte sjunga mer här, något har hänt. Kan texter på Teddybjörnen Fredriksson, Vem kan segla m.fl. Fröknarna tyckte det var charmigt ett tag, men måste ha sagt något för fröken vill inte sjunga dem mer. Mamman ska sjunga men inte hon.

Den andra förskolan:
Väl medveten om hur tjejer och pojkar påverkas av tv och vilka program som finns på olika kanaler. Tar det hela till ro. väl medveten om att barn behandlar och bearbetar saker olika. Tar det hela med glimten i ögat och jobbar och stimulerar barnet till att utvecklas mera. Försöker få flickan att tänka till extra. Ge lite mer utmaningar. Säger att samarbetet kommer med tiden. Försöker när det går att potträna, men bryr sig knappt. Anser att det kommer när barnet är redo för att ta något. Uppmuntrats flickans sång och de sånger hon kan ifrån hemmet har hon även fått sjunga på dagis. Denna förskola uppmuntrar barnen att se bra saker i dess olikheter och öka deras förståelse för att alla är olika, men att man får vara det. De anser att en specialpedagog till en klyftig tjej kan göra mer skada än nytta. För de äldre barnen ser det och kan med tiden orsaka mobbing.

• Hur tänker du?
• Skulle du uppmuntra förskolan till att ha en talpedagog / specialfröken till en klyftig tjej med huvudet på skaft och har ett ordförråd som en sexåring?
• Hur skulle ni göra på bästa sätt så att inte barnet i framtiden blir lidande av att den fått ha under en tid extra pedagog?

Jag och en kompis till mig är mammor till flickorna.

Välkommen in i tråden!

 

[Björk]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Två förskolebarn och två olika förskolor.
Behandlar dessa barn på olika sätt eller tycker olika.

Jag förstår inte riktigt... fungerar båda flickorna exakt likadant?
Det är ju svårt att avgöra vad som är "rätt väg att gå" när det ändå handlar om två olika barn. Reaktionerna (t ex det med starka känslor) yttrar sig kanske ändå i viss mån något olika.

Spontant låter ju den andra förskolan som "vettigare", men jag får en känsla av att det också är ditt ordval och DIN personliga syn och därmed beskrivning som spelar in i min känsla där. Jag får känslan av att DU gillar den andra förskolans inställning mer än den första. Och då kanske din beskrivning blir något subjektiv. Det du tolkar som att de "vill ha typiska tjejer" kanske inte alls handlar om det.... eller också gör det.... - det är en alltför svår fråga för att svara på såhär känner jag.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Anledningen till att vi mammor har kunnat prata med varandra så oerhört bra är för att vi har haft nästan lika upplevelse på vardera håll, men att våra barn är nästan som kopior av varandra.
Det kan verka så att jag gillar den mer, just för att den har mer individanpassad undervisning eller syn på barnen.
Men jag ställde frågan till er. Hur skulle ni tex som föräldrer reagera på på ett utvecklingssamtal när de tog upp att de ville sätta in extra pedagog och talpedagog till en tre årig tjej som har ordförråd som fem-sex åring och ibland uttryck som en som är sju år?
Är det sådant stort problem för pedagog att tjejen är viljestark? Eller är egentligen många gånger till att förskolor vill ha till extra pedagoger är för att få mera hjälp men gör det enskilda barnet som skäl till varför?

Jag personligen skulle aldrig ge tillåtelse till att få en talpedagog eller extra lärare utan syfte och mål eller att veta att det verkligen inte kommer att skada barnet sedan. För det kan det göra. Vet av egen erfarenhet. Allergisk mot extra pedagoger där de absolut inte behövs, men används för att läraren vill ha mer hjälp. Där de används för ett problem som egentligen inte var ett problem!

VAD ANSER NI??

 

[Björk]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Jag resonerar huvudsakligen i samma spår som dig. Det verkar konstigt att se ett viljestarkt och språkligt utvecklat barn som ett "problem". Om pedagogen har till uppgift att se till att barnet stimuleras bättre (säg att barnet skulle ha en extremt hög IQ t ex och i skolan ligger långt före alla andra och riskerar bli "busunge" för att hen inte får tillräckliga utmaningar); ja, DÅ vore det en annan sak. Men så länge barnet tycks trivas på förskolan, leker med andra, utvecklas normalt överlag så ser jag inget skäl att ta in en specialpedagog.

Jag skulle som förälder undra VAD exakt de tycker mitt barn behöver för hjälp eftersom de vill sätta in extrapersonal till just mitt barn.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Jag undrar ju varför de vill ha in en specialpedagog? Vad är det föräldern har missat vid utvecklingsamtalet? De måste ju ange en orsak till varför.

Barn som är långt före behöver ofta mer utmaningar och det kan vara svårt i en stor grupp att ge barnet det. Då kan ibland den enda lösningen vara att ta in en specialpedagog så att barnet får den stimulans det behöver.
Som förälder till två intelligenta barn så hade jag varit glad om särskilt mitt ena barn hade fått mer stimulans än vad hen fick både på förskolan och senare i skolan. Istället tyckte hen att förskolan och skolan var så fruktansvärt tråkig att hen i perioder inte ville gå dit alls.
Lagom med utmaningar är bäst i alla lägen och om det sker hos en specialpedagog eller hos någon annan spelar mindre roll. Man får ju se till att det sker på ett sådant sätt att barnet inte blir utpekat.

 

[cirkus]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Personligen tycker jag att det är trist att öht lägga så små barn i "fack". Barn i den ålder utvecklar färdigheter i olika takt. Det är bra med en förskola som tar allt med ro och låter barnen vara som de är. Jag begriper inte ens att det är ett problem om ungen vägrar sjunga eller om den kan alla verser i en sång, vad spelar det för roll ? Däremot så kan jag förstå om det är problem att barnet inte kan samspela med andra barn på en adekvat nivå för barnets ålder.

Jag tror att det är viktigt att förstå att bara för att barnet har ett ordförråd som ett mycket äldre barn så betyder det inte att barnet kan hantera svåra situationer lika bra som ett äldre barn, mogenheten sitter inte i ordförrådet.

För övrigt är jag tveksam till att med de små resurser som förskolorna har att de sätter in extra pedagoger utan anledning. Det är ju viktigt att man förklarar till föräldrarna varför barnet behöver hjälp och som förälder kan det vara på sin plats att vara lyhörd och inse att den egna bilden av barnet är helt fullständig

 

[cirkus]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Skulle du uppmuntra förskolan till att ha en talpedagog / specialfröken till en klyftig tjej med huvudet på skaft och har ett ordförråd som en sexåring?

En grej till - anledningen till extra resursen har inget med ordförråd att göra, inte heller att barnet är klyftigt med huvudet på skaft - det gör ingen skillnad för varför barnet behöver lite extra stöd.

 

[trazel]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Eftersom två barn inte kan fungera på precis samma sätt och därmed inte kan behandlas på precis samma sätt så hade jag litat på pedagogerna. De har ju dessutom full insyn i det barn som de ska hjälpa.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Flickorna leker med andra kamrater och har tom en bästis som de leker med varje dag. Det är bara att de är oerhört bestämd av sig och vill gärna styra leken! Avdelningen som flickorna går på är barn ifrån 2½ år tom sex år dvs våren innan de börjar noll-klass.

Specialpedagoger på dagis / skolan = Mobbing i skolan!! Personlig erfarenhet.
Själv varit med om där de skyllde på att en behövde hjälp, men de ville ha istället extra resurs på förskolan. Det andra var bara ett svepskäl. Nu är det många år sedan, men så mycket har det inte förändrats på den punkten.

 

[Sar]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Vad mycket fokus det var på tv i trådstarten? Med så lite tv-tittande som beskrivs förstår jag inte hur det kunnat få sådan inverkan på tjejerna?!

Att få det sociala samspelet att fungera med andra barn är det som jag tycker är det absolut viktigaste under hela förskoletiden, allt annat är sekundärt.
Jag tyckte vår fröken i förskoleklass uttryckte sig väldigt bra vid skolstarten när hon svarade på frågan om det var något man var tvungen att kunna innan skolstart; "- att leka!"

Jag hade nog välkomnat lite extra resurser ifråga om att stärka samspelet, att kunna träna på att vänta på sin tur när man spelar spel, turas om att bestämma etc.

När det gäller talpedagog så antar jag att det har med uttal att göra (annars ser jag inte riktigt anledningen). I 3-årsåldern sa våra barn ex.vis ofta "k" istället för "g" ("kroda" istället för groda). Varken jag eller sambon hade reagerat för detta men när en specialutbildad förskolelärare (som gjorde en koll på alla barn) nämnde detta så tränade vi lite hemmavid. Det var flera barn som gick till talpedagog men det har inte på något sätt varit stigmatiserande (och de barn jag vet om har alla tyckt att det varit roligt att få vara i centrum och leka själv med talpedagogen). Däremot minns jag att det var stigmatiserande för de barn som i skolan fick specialundervisning så jag hade långt hellre velat göra bort det under förskoletiden.

Det känns på något sätt som att förälder-förskola inte förstått varandra fullt ut.

Varför anser de att talpedagog behövs? Håller ni med om anledningen
Varför anser de att barnet behöver hjälp med sitt samspel? Håller ni med om anledningen?

Jag tycker att det vore utmärkt träning om era viljestarka barn kunde leka med varandra, då kanske turordningen löser sig av sig självt. Att som förälder vara närvarande i leken och kunna gripa in om någon tar för sig för mycket och visa på andra alternativ är ju också nyttigt.

När det gäller att sjunga andra sånger så förstår jag inte riktigt varför det är ett problem om inte fröken sjunger dem (jag antar att barnet får sjunga vad den vill). När alla ska sjunga tillsammans så gäller ju den sången man sjunger, kanske kan ni få en "låtlista" så att ni själva kan träna in förskolesånger med barnet om det beror på osäkerhet att hon inte vågar sjunga med.
För övrigt behöver man inte sjunga om man inte vill, har en bekant vars barn alltid vägrat sjunga inför publik (barnet är närvarande men öppnar inte munnen) men gärna sjunger hemma. Varken de eller förskolan har gjort någon grej av detta.

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Nej, någon talpedagog behövs absolut inte! Tjejerna har ett bättre uttal än många fem-åringar.
Både jag och min kompis är så fruktansvärd upprörda över denna behandling av det ena barnet.
Flickan som går på det första dagiset som jag nämnde, sjöng på avancerade sånger hela sommaren och en bit in på hösten, men sedan blev det plötsligt stopp och tjejen säger att hon inte kan sjunga längre.
Då barnen leker med andra så anser varken jag eller min kompis att flickorna behöver hjälp med samspelet utan tror att det ger sig med åldern. De är tre år och testar sin vilja! Tjejerna har ju kompisar som de leker med bl.a. en bästis!
Specialpedagoger gör bara skada för framtiden!

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Då var det dåliga pedagoger som inte kunde stimulera ditt barn och väcka lusten att lära hela tiden!

 

[Sar]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Nej, någon talpedagog behövs absolut inte! Tjejerna har ett bättre uttal än många fem-åringar.
Både jag och min kompis är så fruktansvärd upprörda över denna behandling av det ena barnet.
Flickan som går på det första dagiset som jag nämnde, sjöng på avancerade sånger hela sommaren och en bit in på hösten, men sedan blev det plötsligt stopp och tjejen säger att hon inte kan sjunga längre.

Vad är det som har hänt som göra att hon tycker att hon inte längre kan sjunga? Har ni frågat barnet?
Själv hade jag nog satsat mindre på avancerade sånger och mer på sånger som gör att hon kan vara en del av gruppen så att hon kan känna sig duktig där.

Då barnen leker med andra så anser varken jag eller min kompis att flickorna behöver hjälp med samspelet utan tror att det ger sig med åldern. De är tre år och testar sin vilja! Tjejerna har ju kompisar som de leker med bl.a. en bästis!

Här verkar ju ni och förskolan vara överens. Det finns ett problem med samspelet medan ni tror att det går över och förskolan vill sätta in resurs i tid för att underlätta för barnet. Vad händer den dag som även bästisen vill bestämma?
Visst kan det gå över med åldern men jag ser inte riktigt problemet i att barnet får mer stöd i ex.vis att träna turordning.

Specialpedagoger gör bara skada för framtiden!

Nej, där tror jag att dina egna erfarenheter färgar dig. Specialpedagoger ska hjälpa och inte stjälpa.

Däremot kan jag förstå din oro om du tolkar det så att förskolan läser ditt barn på ett helt annat sätt än du själv. Vilket ju också lätt kan vara fallet om barnet uppför sig annorlunda i leken på förskolan gentemot hemma.
Kanske ni skulle spendera några kontaktdagar på förskolan bara för att iaktta barnet i leken?

 

[TinyWiny]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Då var det dåliga pedagoger som inte kunde stimulera ditt barn och väcka lusten att lära hela tiden!

Nej det var inte dåliga pedagoger men de hade alldeles för många barn och de som har svårt för sig går alltid (och ska alltid gå) före. Då blir det ingen tid för de barn som har väldigt lätt för sig och som är klara långt innan de flesta har kommit igång. Hade då resurser funnits att ta in en specialpedagog som kunde ge sådana barn som mina utmaningar så hade ju problemet varit löst men den tid och resurs som fanns hos specialpedagog gick ju till de barn som hade svårt för sig.

Nåväl, det ordnade sig för mina barn ändå. De fick utlopp för sitt behov av utmaningar på fritiden istället för i skolan.

 

[cirkus]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Hur fungerar de då i samspelet med sin bästis ? Väntar på sin tur, låter kompisen bestämma också ? Följer de lekens "spelregler" (kanske svårt när de är så små).

Jag tror att ni ser barnen på ett helt annat sätt an vad förskolepersonalen gör. En bra idé är att vara med en dag för att se hur samspelet fungerar.

Detta med sångerna kan jag inte ens förstå att det är ett problem, om barnet inte vill sjunga så låt henne slippa, vad är grejen liksom ?

 

[Badger]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

de som har svårt för sig går alltid (och ska alltid gå) före.

Det håller jag verkligen inte med om. Har du läst serien i SVD om barn som har lätt för sig och vad som händer om man bara låter dem klara sig själva inom skola och förskola. Vet inte om det är så än men för några år sedan sa ngn insatt att absoluta majoriteten kvinnliga medlemmar i mensa i Uppsala hade krashat hela skolan. Faktum är att barn som har lätt för sig tydligen i många fall är väldigt svåra att hantera och "skapar problem" för lärare.

Så jag tycker att alla barn ska få den hjälp och uppmärksamhet de behöver. Inte att man ska lämna "barn som har lätt för sig" vind för våg, uttråkade och ledsna medan man tar hand om dem "som har svårt". Det kanske är enklare att hantera svårt (sitt här och läs långsamt med fröken i den här boken jag lätt hittade för ettåringar, fröken ska hjälpa) än lätt (fröken ska gå och köpa in lite annat material som passar dig) dessutom känns det nog mer rätt för en lärare och mer behjärtansvärt. Men barn ska inte behöva missa hela sin skolgång bara för att de hade det lätt för sig, lika lite som de ska missa den för att de hade det svårt.

Bäst är att var medelmåtta faktiskt.

Så jag tycker nog att ts ska läsa

http://www.dn.se/insidan/insidan-hem/iq-testet-gav-okad-sjalvinsikt
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/begavade-maria-hamnade-pa-gekas_6558819.svd
http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sarbegavade-elever-kanner-sig-ofta-misstrodda_6561713.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/aven-den-smartaste-kan-misslyckas-i-skolan_6533971.svd
http://www.svd.se/nyheter/idagsidan/trender/trista-lektioner-slacker-klassens-ljus_6553021.svd
http://kreativ.blogg.se/2011/october/sarbegavningens-och-hogprestationens-forbanne.html

Det finns ju faktiskt absolut ingenting som säger att flickan med det trista dagiset skulle vara särbegåvad alls, det är verkligen inte det jag menar. Men personalen kanske inte kan hantera det minsta lilla i försigkommenhet, (eller hon behöver ju inte ens vara försigkommen. Hon kanske bara har föräldrar som pratar annorlunda än dagispersonalen, eller föräldrar med mycket böcker). Så kan vara kul att läsa om och se om det verkar stämma in på lärarna... om det gör det kanske det finns en vink någonstans om vad man kan göra för att få dem att förstå att problemet ligger hos dem snarare.

Det kan faktiskt vara så att hon verkligen behöver en talpedagog. Ni kanske borde fråga någon utomstående eller ta henne på bedömning? istället för att bara avfärda. Samtidigt, om det inte är hon utan lärarna som är problemet så verkar hon ju inte vara den första som fått extrahjälp/stjälp och "stöd" för att hon inte passar in i pedagogens bild.

 

[Snurrfian]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Specialpedagoger gör bara skada för framtiden!

Jag vet inte vad du har för erfarenheter men det där är ju en väldigt märklig inställning. Jag har sett flera fall där specialpedagoger har gjort ett suveränt arbete och faktiskt fått många barn att fungera bättre och kunna leka tillsammans med andra barn, att det skulle leda till mobbing måste vara något som kommer från föräldrarna.

Kompisens barn hade problem med vissa rörelser, alltså har specialpedagogen gått in och dels tränat extra en gång i veckan med barnet och dels lärt föräldrarna vad de kan göra för att träna hemma. En annan kompis barn skulle från början aldrig ens klara av att gå i vanlig förskola, men med ett intensivt arbete från både hemmet, personal och en mängd specialpedagoger så fungerar barnet utmärkt fortfarande i åk 1 och lär sig i samma takt som övriga elever och har många kompisar.

Däremot fanns det ett barn där personalen ville sätta in resurser, där far och mor föräldrar ville sätta in resurser men mamman vägrar att inse att det faktiskt finns ett problem, jag lider med det barnet som pga av sitt beteende i dags läget inte har en enda kompis och som personalen som punktmarkera för att vardagen ska fungera, det är sorgligt...

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Tjejerna har ju kompisar!
Ibland kan specialpedagoger göra mer skada än nytta. Visst det finns de som gör bra också, men det är inte alltid så och har inte heller alltid varit så. Mamman du pratar om kanske har liknande erfarenhet som färgar.
Mamman till den flicka som går på den förstnämnda förskolan i texten har pratat mer med dem. Hon har satt krav på dem att de får ta fram skriftligt syfte, mål och tidsram och de ens ska fundera på det samt fick reda på ett stort skäl till att de vill ha specialpedagogen är att stimulera barnet, för den ligger så pass före de andra tom de stora barnen. Vissa saker självklart som självständighetsutvecklingen etc har hon som vilken tre-åring som helst. Att hon är bestämd ser de inte så ofta som ett problem utan bara jobbig när det händer. Händer inte varje dag eller utan någon gång ibland. De vill ha specialpedagog för hon är för klok för dem!

 

[Golden_Heart]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Intressanta länkar! Jag och min kompis har fått mer svar ifrån förskolan nu och det är specialpedagog som de mest är ute efter, just för att de känner att de inte hinner/kan stimulera flickan på rätt sätt.

 

[Araminta]

Sv: Hur skulle du resonera? Hur tänker du?

Nu kanske jag snurrar iväg lite och jag ska erkänna att jag inte läst tråden under förstoringsglas. Du får rätta mig om jag tolkat dig fel men det känns lite som ni är lite rädda för flickan ska särbehandlas? Å andra sidan skriver du att hon är ett speciellt begåvat barn som i vissa lägen, redan nu som treåring, visar tecken på uttråkning. Är det då inte bara bra att förskolan uppmärksammar detta och vill sätta in resurser så att hon kan fortsätta utvecklas i sin takt? Självfallet finns det både bra och dåliga sätt att uppmärksamma individer som av någon anledning inte passar in i mallen och det är något som man alltid ska vara uppmärksam på, men att döma ut den extra resursen bara för att den är "extra" tycker jag verkar kontraproduktivt.

För att ta mig och min bror som exempel. Han har seglat genom skolan, ses som en jättetalang i vad han än tar sig för. Jag har kämpat för att få ihop grunderna, fick specialundervisning i lågstadiet i matte, svenska och idrott (!). Han tappade tappade motivationen fullständigt redan i sjuan, pluggade minimalt men gick ut med toppbetyg iallafall. Stötte för första gången i sitt liv på motstånd under andra året på gymnasiet och visste inte alls hur han skulle hantera det. Betygen rasade. Jag å andra sidan, vi läste samma program, tog mig nog lite vatten över huvudet men hade vanan inne. Slet och kämpade och klarade mig helt hyffsat.

Våra slutbetyg från gymnasiet är nästan identiska.

Jag kan tycka att det är synd för det visar så extremt tydligt hur strömlinjeformad skolan är. Ingen får sticka ut vare sig neråt eller uppåt. Jag är jätteglad för det stöd jag fick (även om en hel del skulle lösts sig själv om läraren bara låtit bli att sätta mig som någon form av ljuddämpning mellan klassens bråkstakar) men jag undrar varför inte min bror fick samma möjlighet? Det är jättebra att man sätter in resurser för de som inte hänger med men jag tror det är minst lika viktigt att de som har det lätt för sig får samma support.