Hur ska man orka vara människa?

Miljon

Trådstartare
Jag såg Uppdrag Granskning om marockanska pojkar som bor på gatan i Sverige. Tonårspojkar som inte litar på vuxna. Som sover ute under buskar, en pojke sa att han var glad att det inte spökade där han och hans vänner sov, men han var rädd för råttorna också, och mitt hjärta brast.

Och så flyktingkatastrofen. Alla människor som dör på medelhavet och alla som blir stoppade av gränspolis och inte får hjälp. Människor som tvingats lämna allt och fly till något de kanske inte vet något om. De har bara en liten gnutta hopp om att de ska få en bättre framtid i Europa.

Och all svält. Alla människor som inte ens har tillgång till rent vatten. Alla som dör i malaria, aids, och andra fruktansvärda sjukdomar. Alla barn som inte får gå i skola. De små flickorna som gifts bort till vuxna män och våldtas och tvingas bli vuxna alldeles för tidigt. Alla små pojkar som tvingas vara barnsoldater. Alla oskyldiga, vanliga människor, som är precis som du och jag, som ser sina nära anhöriga dödas av militär, av terrorister, av alla och ingen. Alla som förföljs och plågas på grund av religion, sexuell läggning, etnicitet eller något annat.

Det verkar finnas obegränsat med hat och ondska i världen, och så otroligt många människor lider. Jag vet att det inte hjälper att jag sitter här och gråter för deras skull. Det hjälper inte dem.
Jag letar febrilt efter vad för frivilligorganisationer som finns i min stad, för att se hur jag kan hjälpa till. När jag har pengar skänker jag till någon av alla organisationer som hjälper. Jag försöker göra det jag kan, men det räcker inte. Det räcker aldrig.

Hur klarar man det? Att vara människa, att ha det så bra, och att koncentrera sig på sitt egentligen fantastiska liv? Att jag trots år av ohälsa kan leva så bra. Att jag trots allt tillhör den absoluta toppen i världen, sett till hur bra jag har det. Hur beter man sig för att kunna leva ett bra liv i det samtidigt som man vet att så många lider?
Och hur gör man för att välja vilka man ska hjälpa?
Jag kan ju inte ta in alla ensamkommande flyktingbarn i mitt hem. Jag kan inte bjuda alla uteliggare på ett mål varm mat. Jag kan inte trösta de föräldrar som förlorat sina barn. Det känns som att jag inte kan göra något, vad jag än gör. Eller iallafall inte tillräckligt.

Jag vet att ingen kan göra allt, men alla kan göra något. Men "något" räcker ju inte! Det kommer hela tiden nya katastrofer. Det tar aldrig slut, hatet och ondskan och eländet tar aldrig slut och allt känns så hopplöst. Hur gör man?

Jag vill inte tycka synd om mig själv, det är inte jag som har det dåligt. Jag har det oförskämt bra och jag tycker det är min förbannade skyldighet att GÖRA något, det är därför jag blir så frustrerad av den här förlamande hopplösheten som sköljer över mig. Jag har suttit i en och en halv timme och gråtit, det hjälper ju INGEN! :arghh::banghead::cry:
 
Jag tror man får tänka som i kliche-uttrycket du nämner- Ingen kan göra allt men alla kan göra något.
Man kan inte som enskild person förändra hela världen. Och som du säger det man kan göra är att engagera sig och förändra något för en människa. Sen måste jag ibland stänga av medierna. Ibland orkar jag inte ta in mer. Jag har de senaste dagarna läst och sett allt jag kommit över om flykting-katastrofen. Idag kommer jag inte kolla på nyheterna. Nu orkar jag inte ta in mer. Utan måste skratta och göra ngt roligt ikväll.
Sen kommer jag kolla upp vad som finns lokalt hos mig. Finns det någon Röda Korset, kyrka etc som engagerar sig för flyktingar. Har tänkt på det länge men nu är det dags att det blir av.
Jag tror det värsta är att hamna i hopplösheten... att man tänker att det är ändå ingen ide. Lidandet är så stort så det spelar ingen roll vad jag gör.
 
Man måste ha en balans för som du säger, det hjälper ingen om du mår dåligt. Man gör det man kan efter förmåga. Var istället glad för det du kan göra istället för att vara ledsen för det du inte kan göra.
 
Fast det är faktist mindre som lider än det brukade vara. Det betyder inte att man inte ska ignorera de länder och områden där det pågår hemska saker, men att tro att det är lika hemskt som för en 50 år sedan ger en väldigt skev bild av hur det det ut här i världen. Däremot är det ju bra att fortsätta arbeta mot att det blir bättre även i de områden där det fortfarande existerar krig, förföljelse och svält.

Man kan inte hjälpa alla eller allt heller, ska man nu hjälpa på något sätt är det kanske bättre att koncentrera sig på en sak som du säger men det är väl upp till dig vart du tycker att du kan hjälpa mest. Det kommer definitivt inte nya katastrofer hela tiden, det går liksom ner men just nu har det varit väldigt många på väldigt kort tid.

http://www.ted.com/talks/hans_and_ola_rosling_how_not_to_be_ignorant_about_the_world
 
Ödmjukhet. Jag tänker mig att det är ett slags storhetsvansinne att ta på mig allt elände i hela världen och bli arg/frustrerad/ledsen för att jag inte kan ändra på det.
 
Precis som @Inglorion skriver så blir det BÄTTRE i världen hela tiden. Färre mödrar dör i barnsäng. Fler barn överlever, fler lär sig läsa och skriva.

Det som däremot skiljer från tidigare är att vi lever i en värld där det går att kommunicera över hela klotet med några klick.

Världen är full av elände - det är sant. Men eländet är mindre än det varit. Att gråta hjälper ingen. Och för vad gråter du? för att du kunde ha det lika hemskt eller för att du inte kan göra mer?

Varje människa har makten att förändra. I det lilla, och ibland i det stora.
Gör det, för din närmaste och för den du möter på bussen. Sprid ett leende, lägg en slant i en bössa. Swisha en summa till en hjälporganisation.

Vi är 9 miljoner människor i det här landet. Tänk vilken kraft om alla gjorde en enda positiv gärning varje dag
 
Ibland blir alla dessa tårar och beskrivningar över den egna sorgen för hur det ser ut i världen... Lite för mycket
Jag såg idag en delad bild på FB
Det en tjej som beskrev omfattande hur dåligt hon mådde över alla hemskheter i världen. Hon hade också lagt in en bild på sig själv när hon gråter

Det blir för mycket!

Gör något istället!
 
Sen finns det andra sätt att hjälpa länder än det klassiska (som av de flesta jag pratat med som jobbat i länder i Afrika anses faktist stjälpa mer än de hjälper), som hjälper människor att hjälpa sig själva så att säga. Microlån t.ex. ges ut av några olika organisationer och verkar ha haft ett väldigt positivt inslag.

t.ex. Microbanker.

Gapminder är en rätt bra organisation att följa på Fejjan, det har ofta väldigt bra fakta baserade videor relaterat till aktuella händelser.

 
Det jag undrar är varför TV kanalerna inte drar igång en massa aider. Sånt är ju populärt. Det brukar ju göra så att människor mår bättre
 
I perioder måste jag stänga av för den sortens nyheter, för jag orkar inte heller. Istället läser jag om de bra saker som görs, om alla de goda människor som finns och goda nyheter. Jag orkar inte annars och jag försöker också hitta en balans i det hela. Jag kan i ge alltid göra så mycket, jag är inte rik och jag är inte frisk, men jag kan se människan framför mig och jag kan försöka påverka via ex amnesty och likande med namn/brev.
 
Apropå att orka och känna att man inte kan göra något...

https://en.wikipedia.org/wiki/White_Rose

https://en.wikipedia.org/wiki/Sophie_Scholl

En grupp unga som inte kanske hade så stor praktisk effekt just då men som för alltid i historien är inskrivna som några av de goda krafterna. Deras idéer och åsikter var så farliga enligt den tyska regimen att de avrättade flera av dem och satte många andra i fängelse.

Obeväpnade universitetsungdomar.

Så jo, det finns de som inspirerar också. Allt är inte bara svart.
 
.
Undrar vad de rika Mellanösternländerna gör? Där det finns MYCKET pengar.

Ja, och de är under tämligen hård kritik just nu. Jag tror (och hoppas) att vi kommer att se ett "paradigmskifte" snart (kanske inte i den strikt vetenskapliga betydelsen) i dessa länder.

Om de inte börjar hjälpa (om så endast att donera en drös pengar till de som hjälper) anser jag att de kan brinna i helvetet (som man enligt vissa i en annan tråd inte får säga).
 
Där är ju språket inte ens ett problem för de flesta som är på flykt. De länderna kanske skulle kunna ställa hårdare krav på Syrien att ta tillbaka sina invånare men det är väl bara ett önsketänkande
 
Där är ju språket inte ens ett problem för de flesta som är på flykt. De länderna kanske skulle kunna ställa hårdare krav på Syrien att ta tillbaka sina invånare men det är väl bara ett önsketänkande

Syrien vill nog egentligen inte att invånare ens lämnar :crazy: Så att kräva att de tar tillbaka sina invånare till förföljelse och död är nog inte så produktivt (eller det kanske det är, för de länder som inte vill ta hand om dem).

Det kanske skulle funka bättre att försöka motverka förföljelsen.
 
Fast det är faktist mindre som lider än det brukade vara. Det betyder inte att man inte ska ignorera de länder och områden där det pågår hemska saker, men att tro att det är lika hemskt som för en 50 år sedan ger en väldigt skev bild av hur det det ut här i världen. Däremot är det ju bra att fortsätta arbeta mot att det blir bättre även i de områden där det fortfarande existerar krig, förföljelse och svält.

Man kan inte hjälpa alla eller allt heller, ska man nu hjälpa på något sätt är det kanske bättre att koncentrera sig på en sak som du säger men det är väl upp till dig vart du tycker att du kan hjälpa mest. Det kommer definitivt inte nya katastrofer hela tiden, det går liksom ner men just nu har det varit väldigt många på väldigt kort tid.

http://www.ted.com/talks/hans_and_ola_rosling_how_not_to_be_ignorant_about_the_world

Hans Rosling, har delvis rätt, men också väldigt fel.

Mycket har blivit bättre, men samtidigt har andra saker blivit oerhört mycket sämre.

Rosling väljer att ignorera det som blivit sämre, och i vissa fall anser han att saker blivit bättre, som många nadra anser är försämringar...
 
Hans Rosling, har delvis rätt, men också väldigt fel.

Mycket har blivit bättre, men samtidigt har andra saker blivit oerhört mycket sämre.

Rosling väljer att ignorera det som blivit sämre, och i vissa fall anser han att saker blivit bättre, som många nadra anser är försämringar...

Kan du vara snäll att nämna en enda grej som har blivit "oerhört mycket sämre" - dvs som varit mycket bättre i långliga tider (tillfälliga kriser som krig förekommer ganska regelbundet i vår historia) och nu är sämre?

Jag kan säga att mitt Sverige fungerar bättre än det någonsin gjort förut under min livstid och vad jag känner till om vad som hände innan min livstid - på alla fronter. Därmed inte sagt att det finns mycket att göra, reformera och förbättra.
 

Liknande trådar

Juridik & Ekonomi Anonymt nick. Väldigt långt inlägg, då jag delvis behövde skriva ner mina tankar för mig själv också ;) Jag är i 30-års ålder och lever...
2 3
Svar
49
· Visningar
5 127
Kropp & Själ Hej! Jag har sedan cirka 5 år tillbaka varit deprimerad mer eller mindre och jag känner inte igen mig själv från när jag inte var det...
Svar
19
· Visningar
1 794
Senast: pajaztar
·
Kropp & Själ Jag ska precis kliva in i vuxenvärlden och mitt liv är redan helt förstört. Jag har inte klarat skolan då jag har grav social ångest...
Svar
9
· Visningar
1 325
Senast: Vinur
·
Kropp & Själ Ursäkta den luddiga titeln, tänkte rätt länge men kom inte på något bättre. Ber också om ursäkt på förhand för att det här troligtvis...
2
Svar
20
· Visningar
2 463
Senast: Exile
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp