Hur ska jag förhålla mig till...

[_saga_]

min sambo? långt inlägg....
Han har sen vi träffades för 3,5 år sen varit negativt inställd till att skaffa barn. "Jag ska aaaaaaaaaaaaaldrig ha nå jä*la barn" har varit det han har sagt.

Nu över jul till slutet av januari var vi i Thailand och frågan kom upp. Eller snarare, vi kollade på birth stories på TV, nån serie som namnet ger...
Vi pratade om att vi måste ha en ny bil, och han sa att han ville ha en V70. "Det är ju bra bilar med bra lasturymme, kan barnvagnar och sånt få plats om man skaffar barn sen."

Jag hajade till, men så vi sa inte så mycket. Vi pratade ekonomi, större boende, hur lägligt det skulle vara nu med mammaledighet och ekonomin osv...Han var osäker. Men mycket mer positiv än innan.

Nån dag senare tog jag upp det igen, jag sa att jag ville veta, ska vi vänta, ska vi försöka?
Efter nån timmes fnittrande, men emellanåt seriöst samtal sa han: Jag behöver ju inte bestämma mig nu, eller hur? Jag ska tänka lite.

Så.
Hur ska jag få min sambo att förstå att vi borde skaffa barn? :smirk: och hur ska jag ta det här? Ska jag säga nånting eller låta det vara ett tag för att låta det bero?

 

[Red_Chili]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

"Hur ska jag få min sambo att förstå att vi borde skaffa barn?"
Borde skaffa barn? varför "borde" ni det?
Jag tycker att det låter vettigast att låta honom fundera på det ett litet tag. Skulle någon försöka övertala mig till att skaffa barn när jag precis fått tanken på att kanske skaffa ett, då skulle jag nog backa ur. Kanske han inte är sådan, det får du avgöra. Jag känner honom inte.
Däremot kan du ju komma med små kommenterar när du ser söta barn i stil med att du tycker att de är söta och lite sådant, så att du "påminner" honom lite diskret.

 

[boccia]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Låt din sambo få lite tid, man är ju trots allt två om att skaffa barn. Antar att du gjort din vilja klar för honom (att du vill ha barn relativt snart) och då tror jag att han funderar en del på det, kanske även om han inte säger någonting till dig varje gång han funderar.
Låt honom tänka ett tag, och om några veckor kan du ju ta upp det igen, fråga om han har funderat något mer på det ni pratade om osv.

 

[Sara-Ida]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Nån dag senare tog jag upp det igen, jag sa att jag ville veta, ska vi vänta, ska vi försöka?
Efter nån timmes fnittrande, men emellanåt seriöst samtal sa han: Jag behöver ju inte bestämma mig nu, eller hur? Jag ska tänka lite.

Så.
Hur ska jag få min sambo att förstå att vi borde skaffa barn? :smirk: och hur ska jag ta det här? Ska jag säga nånting eller låta det vara ett tag för att låta det bero?

Jag tycker att du ska låta honom vara. Han har redan tagit ett stort steg från sitt tidigare ställningstagande och du visste ju hur landet låg redan när ni började träffas. Så jag tycker inte du ska tjata utan låta honom bestämma sig på egen hand.

 

[Giganten]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

jag skulle fråga igen om han funderat över det, hur han känner över det faktumet att ni kanske skulle börja fundera på att skaffa barn...
Då har du ju inte tjatat. Bara försökt föra en diskution.

 

[Björk]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Hur ska jag få min sambo att förstå att vi borde skaffa barn? :smirk: och hur ska jag ta det här? Ska jag säga nånting eller låta det vara ett tag för att låta det bero?

Min sambo var mycket tveksam till om han ville ha barn eller ej när jag tog upp frågan. Jag hade dessutom åldern "emot mig" redan (fyllda 36 när jag tog upp det). Det blev en viktig fråga för mig; jag ville VETA om han överhuvudtaget ville ha barn och i så fall ville jag ha det NU. Han behövde betänketid. Och han fick det. Han tänkte ganska länge (och jag tänkte också; hur skulle jag göra om han sa nej till barn?) och slutligen sa han att han tyckte vi skulle "köra på". Jag tror att det gick ungefär 8 -10 månader från det jag tog upp frågan på allvar tills vi började försöka.

Du har fördelen att din sambo faktisk tagit upp saken till diskussion med dig! Om jag vore dig skulle jag nog låta det bero några veckor för att sen ta upp det igen och tala om saken. Om han fortfarande vill tänka lite till så skulle jag nog resonera mig fram till en tidsfrist; att ni helt enkelt bestämmer hur lång tid han får på sig. Lite beroende på hur gärna du vill just nu...

 

[jerseyko]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Låt honom vänta och tänka, förhoppningsvis går det snabbare än du tror

 

[Mitten]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Min sambo sa också så en gång i tiden ... nu är vi gravida i v 31

Det bästa är att låta honom tänka lite själv, man kan påverka genom att säga lite 'å när vi får en liten så kan vi göra så och så' och lite såna saker, men jag skulle inte trycka upp honom mot väggen och kräva svar.
Men du kan ju din sambo bäst, skit i vad vi säger

 

[MIE83]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Jag är mycket tveksam själv till att skaffa barn men min kille vill ha barn "älskar barn" han har väntat rätt så länge men säger ingen ting utan väntar på mig.
vänta på honom så kanske han ändrar sig snart.

 

[havreflinga]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Om jag hade varit i din situation hade jag inte fokuserat på att få sambon villig att avla barn. Jag hade fokuserat på att ta reda på hur hans inställning till barn ser ut nu när han inte längre tänker i jävla-unge-banorna.

Är han en tillräckligt bra pappa så att du skulle känna dig trygg med att han har ert barn på egen hand hälften av tiden ifall ni t ex skulle dela på er längre fram?

Jag hade velat veta hur han ser på t ex spädbarns skrik - ska man trösta? Hur hanterar man trots? Är det viktigt att aktivt jobba för att barnen ska få stark självkänsla? I så fall hur? Är det viktigt att de får bra betyg i skolan? osv osv

Sådana samtal kan faktiskt leda till att man blir mer sugen på att själv få prova att fostra ett eget barn.

 

[_saga_]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Bra frågeställningar!
Det här är saker som jag redan har funderat på, och vi tänker mycket lika i sånahär frågor, självklart inte på allting, men mycket.

Jag har iallafall tänkt att inte stressa honom och inte vara påflugen och uppfattas som jobbig. Jag ska låta det vara ett tag för nåt vänster har han ju ändå gett mig vinken att han är mer på nu än innan.
Jag känner att jag är säker och jag vill, men jag ska låta honom fundera ifred så kommer det nog.
I veckan köper vi en V70, alla undrar vad vi ska med sån stor bil, (jag med ibland) men han säger bara att ja, nej men det kan väl komma att behövas...
Jag uppdaterar senare. =)

 

[Björk]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Är han en tillräckligt bra pappa så att du skulle känna dig trygg med att han har ert barn på egen hand hälften av tiden ifall ni t ex skulle dela på er längre fram?

Det där har jag hört någon säga för längesen: att man ska se framför sig hur den man väljer att ha barn med kommer att vara om man skulle separera! Tror man fortfarande att föräldraskapet kommer att fungera även efter en eventuell separation: DÅ är det rätt val!

 

[Björk]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

Jag uppdaterar senare. =)

Lycka till!

 

[jerseyko]

Sv: Hur ska jag förhålla mig till...

I veckan köper vi en V70, alla undrar vad vi ska med sån stor bil, (jag med ibland) men han säger bara att ja, nej men det kan väl komma att behövas...
Jag uppdaterar senare. =)

Vi började kolla efter kombi för att sambon tyckte de var så jobbigt att låna bil varje gång jag skulle iväg med hästen.

Vi hittade en vi båda gillade, lånet var klart. Var på inskrivning och samma dag köpte sambon bilen, han åkte t.om direkt ifrån MVC till bilhandlaren