Hela ditt svar var bra, och det jag fetmarkerade vill jag trycka på extra för. Skrev den här flumtexten för nåt år sen, som handlar just om att man måste stärka hästen, inte knäcka den.
***
Individen
Det finns en sak man aldrig ska glömma i sitt umgänge med hästar och det är att alla är individer. Alla har samma ursprung, de grundläggande instinkterna rörande mat, flock, rang och sätt att kommunicera finns hos alla hästar, men hur starka instinkterna är hos de olika individerna vet man inte förrän man helt enkelt lärt känna hästen. Vissa hästar är enormt flockbundna, och varje minut utan sina kompisar och sin ledarhäst är ren tortyr, medan andra är totalt obrydda i att lämna sina hästkompisar. Vissa hästar ska äta precis hela tiden, andra är direkt med och lyssnar när man ber dem lyfta huvudet från gräset. En del hästar är nästan rädda för sin egen skugga och andra kan man släppa en bomb bakom utan att de så mycket som viker bak ett öra.
Oavsett vilken träningsmetod eller filosofi man använder får man aldrig anpassa hästen efter metoden, utan metoden ska anpassas efter hästen. Hästar är precis lika olika som vi människor är, och alla hästar presterar som bäst om de känner att de får vara sig själva. Oftast blir det problem om det är en häst som gärna ”tar ton” och ska ha en åsikt i allt, och till det säger jag att det bästa är att ta samma ton och sjunga med, för hästar är bra körledare. Till skillnad mot hur det är bland oss människor så är elaka individer som letar tillfälle att vara otrevliga ovanliga bland hästar, utan de allra flesta vill samarbeta, men de ska inte behöva ge avkall på sin egen personlighet för att vara oss till lags.
Timida, ”svaga” individer ska tränas till att våga säga sin åsikt, genom att människan uppmuntrar och berömmer varje försök till initiativ. Tuffare hästar får lära sig att förhandla, att samarbeta, men de ska ändå ha rätten att jobba med en människa som låter dem ta tillvara på sitt intellekt och sin initiativrikedom. Aldrig ska man låta sitt arbete med hästen styras av de vedertagna normer rörande vad en häst ska kunna vid en viss ålder, eller på vilket sätt en häst ska bete sig i givna situationer. Lika lite som man kan förvänta sig att alla barn i en viss åldersgrupp ska kunna exakt lika mycket utan några som helst avvikelser vare sig neråt eller uppåt kan man förvänta sig att kunna kräva av hästar att de ska följa en given mall.
Man ska också tänka på att individprincipen går åt båda håll. Hästar ser inte människor som en enda övermäktig enhet, utan hästar dömer var människa för sig, vissa hästar mer markant än andra. Man ska aldrig förvänta sig annat än att bli bedömd utifrån den individ man är, och aldrig anta att hästen ska göra saker för en människa bara för att den gör det för någon annan.
***
Det säger rätt mycket om hur jag tänker när jag hanterar hästar. Och så ska man våga låta allt bli fel och pannkaka ibland, det blir så himla tråkigt om man ska göra allt perfekt hela tiden.
