Hur rider ni lätt?

[Bellatri]

fick höra från en hästbekant som ej är instruktör men kunnig, att en inte ska fokusera på att stå upp i lättridningen i traven, utan på att sätta sig tungt i sadeln. Hon tyckte att instruktörer felaktigt lär sina elever att stå, stå stå, med spänst men att det är nedsittningen som räknas. Liksom att strävan ur sadeln inte ska vara poängen eller något åt det hållet? Jag fick lära mig att höftböjarn skulle kännas lång och spänd vid lättridningens stå-del, att man rider höften mot tygeln, är det fel eller gammalmodigt kanske?
Jag vet inte om det handlar om min dåliga bålstyrka men jag tycker jag fått svårare att rida lätt sen hon sa det. Hur gör ni andra?

 

[Cherarriduracell]

vad har din hästbekant för meriter och effekt av sin filosofi?

Jag har aldrig hört det och försöker "känna" i kroppen hur en tung "sitt" i lättridningen skulle vara väsentligare än att lära ut att rumpan måste upp. Tänker mig att en tung "sitt" lätt blir en duns och det får hästarna sin beskärda del ändå som det är när man lär eleven lättridning.

Lättridningen använder jag för att följa hästen och göra det bekvämt för den (och mig ) inte för att inverka till 100%. Lägg därtill att du fick svårt för att rida lätt med denna sitt-tanke i bakhuvudet så förstår man nog varför ridlärare "fokuserar" på ståendet istället för sittandet i lättridningen.

 

[Magnum]

Min känsla är att man inte ska känna sej ansträngd alls i lättridningen, man inte ska varken ställa sej upp eller sätta sej ner 'med kraft'.
Utan det är hästen som ska skjuta en ur sadeln, sen hamnar man bara mjukt tillbaka i sadeln för att få nästa skjuts.

Jag är hemskt dålig på att förklara men
Tittar man på någon som 'rider lätt i skritt' (kanske som demonstration tex) så ser det ansträngt ut, man ser sån lättridning i trav ibland och det ser mest jobbigt ut och inte så följsamt.

 

[Bellatri]

Jag har just börjat med ridning igen och har en tendens att omedvetet spänna överskänklarna så jag lyfts ur sadeln och tappar stigbyglarna, kanske var det min bekant som lite fint ville få mig att prova en ny teknik?
Jag har ca noll självförtroende den här "hästvändan" i livet så jag bara sväljer alla tips jag kan få utan att direkt sålla, men det här med lättridningen kändes ju knasigt så jag får kanske vända dövörat till när jag får goda råd från ickeinstruktör i framtiden.

 

[TinyWiny]

Jag förstår faktiskt inte alls hur hon menar? Varför skulle man sätta sig tungt? Man ska aldrig någonsin sätta sig ner tungt på hästen. Varför ens fokusera på det ena eller det andra när det handlar om en enda rörelse? Alltför många anstränger sig alldeles för mycket i lättridningen. De ställer sig och sätter sig liksom aktivt och med alldeles för mycket rörelse vilket lätt skapar obalans hos både häst och ryttare. Det är höften som ska lyftas och lätt skjutas framåt, inte sitt stå sitt stå utan bara lätt fram och tillbaka med ett svävmoment emellan. Lättridning ska vara enkelt och knappt kräva något, då gör man rätt.

 

[Magnum]

Jag har just börjat med ridning igen och har en tendens att omedvetet spänna överskänklarna så jag lyfts ur sadeln och tappar stigbyglarna, kanske var det min bekant som lite fint ville få mig att prova en ny teknik?
Jag har ca noll självförtroende den här "hästvändan" i livet så jag bara sväljer alla tips jag kan få utan att direkt sålla, men det här med lättridningen kändes ju knasigt så jag får kanske vända dövörat till när jag får goda råd från ickeinstruktör i framtiden.

Våga prova dej fram

Känns det konstigt så är det antagligen det, eller så är det det just nu.

 

[Tigertofflan]

Jag kommer ihåg en lektion jag red på ridskolan back in the day, där vi fick testa att rida fel. Vi fick ha för långa stigläder, för korta. Knipa med knäna och peka knäna ut. Stå på tå i stigbygeln och trampa ner hälarna. Luta sig framåt, luta sig bakåt. Jag minns att jag tyckte att det gav mig väldigt mycket. Om man är alldeles för koncentrerad på att göra rätt, när man inte riktigt vet vad rätt är, kan det vara bra att lära sig känna när det blir fel istället - varför det blir fel och hur det känns då. Det kräver ju en viss grundförståelse och balans för att det ska fungera, men prata med din ridlärare och fråga om ni kan göra något liknande, eller om hen har andra idéer på hur man kan tänka för att få till det.

Som alltid med ridning är det så svårt att beskriva i skrift - det är så mycket känsla.

 

[Magiana]

Jag skulle väl vilja säga att det beror på vilken häst man rider och vad man vill åstadkomma, hur man gör. Det går ju att justera rätt mycket i lättridning. Låter man bara hästens rörelse lyfta en och sänka ner en i sadeln utan att man själv påverkar något, så får man anta att den hästen rör sig i rätt takt och tempo och att man inte vill ändra något. En häst som rör sig för hastigt, kan man behöva dämpa genom att själv bli lite "segare" i lättridningen. Inte så att man håller emot men man följer inte med upp och ner lika kvickt som hästen önskar. Andra hästar kan behöva röra sig friare framåt och då kan man betona lyftet lite. Under ett ridpass kan man variera lättridningen, när man t.ex. vill få hästen att samla sig (kanske bara under ett steg) eller att öka steglängden (utan att hästen för den skull springer snabbare).

Det finns en del som hämmar hästens rörelse genom att dra ihop anus som ett sugrör när de rider. Landar man med hela rumpan, avslappnad över hela sadeln, blir det lättare.

Var och en har ju en egen takt och rytm i sin kropp. Den påverkar hästen, liksom hästen påverkar tillbaka med sitt sätt att vara. Vid ett tillfälle, vid en ridlektion, fick vi rida med två bollar under rumpan. Efter att vi travat runt med de där bollarna under rumpan fick vi ta bort dem, sätta oss i sadeln och känna efter hur det kändes. Det kunde kännas på tre olika sätt och talade då om för oss hur vi satt och om man var i sadeln eller ovanför den. Sådant ger en rätt värdefull kroppskännedom.

En grej man kan göra för att öva sig själv är att sitta långt fram på en stol och notera vad man behöver göra med kroppen för att resa sig. De flesta noterar troligen att överlivet måste lutas framåt för att man ska kunna resa sig och sätta sig optimalt. Med en alltför upprätt överkropp tappar man lätt balansen och blir baktung. Det samma gäller när man rider lätt.

 

[malacogott]

fick höra från en hästbekant som ej är instruktör men kunnig, att en inte ska fokusera på att stå upp i lättridningen i traven, utan på att sätta sig tungt i sadeln. Hon tyckte att instruktörer felaktigt lär sina elever att stå, stå stå, med spänst men att det är nedsittningen som räknas. Liksom att strävan ur sadeln inte ska vara poängen eller något åt det hållet? Jag fick lära mig att höftböjarn skulle kännas lång och spänd vid lättridningens stå-del, att man rider höften mot tygeln, är det fel eller gammalmodigt kanske?
Jag vet inte om det handlar om min dåliga bålstyrka men jag tycker jag fått svårare att rida lätt sen hon sa det. Hur gör ni andra?

jag blev lärd att man skulle luta sig lite framåt när man stod upp och sätta sig jättemjukt i sadeln. absolut inte dunsa.

 

[Bellatri]

Tack för era svar, tror det kommer hjälpa mig för kommande lektion. Har just fått byta häst till en stor sak som rör sig stort och vingligt, och det var verkligen som att börja om från början, (är van vid islandshäst)
Satt mest ned i sadeln då jag travade för att inte tappa stigbyglarna. Ska ha lite kortare läder nästa gång

 

[Ottilia]

För att rida lätt på ett bra sätt är underskänkelns placering otroligt viktig. Om man har underskänkeln för långt fram måste man kompensera med överlivet för att komma upp. Testa att resa dig från en stol med fötterna placerade framför höften och med fötterna placerade under höften så märker man stoor skillnad. Försök hitta samma känsla uppe på hästryggen med fötterna under höften.

Har aldrig hört att man ska fokusera på att sätta sig tungt. Snarare att man ska följa hästens rörelse uppåt framåt med höften som ledande i rörelsen och sedan mjukt sjunka ned i sadeln igen. För mig brukar det hjälpa att tänka att jag har ett osynligt snöre i skärpet som drar höften framåt och uppåt.

 

[tuaphua]

Du kan testa rida lätt i skritt eller halt för att få in tekniken korrekt.

Och om man tänker på vad orden "rid lätt" kommer av så förstår man syftet med det.
Det kommer av att "stå lätt". Det skulle göras för att avlasta bärande det bakbenet och göra så det kan kliva under mer.
Om man då dunsar ner i sadeln/sätter sig hårt tappar man den effekten.
Hästen kommer vilja trycka ner ryggen och släppa magmusklernas bärande.
Man ska alltid vara så lätt ovh följsam man kan.

 

[SiZo]

Att rida lätt på ett bra sätt är verkligen en konst. Jag tycker att väldigt många ryttare har för dålig kontroll över sin kropp och tappar balansen 5-10 cm från sadeln, och därmed dunsar ner. Resultatet blir ju att hästen sänker ryggen för att det helt enkelt gör ont.

Det är viktigt att ha kontroll hela vägen, att aldrig sätta sig tungt. Helst ska man inte sätta 100% av tyngden alls i sadeln, utan kanske 50% och upp igen. Vissa har lättare för kontroll om man bara reser sig 3-5 cm från sadeln, andra vill resa sig 20 cm, prova dig fram!

 

[PathOfClovers]

Jag som instruktör tycker tvärtom, det är väldigt ovanligt med ryttare som dunsar ner i lättridningen (förutom under själva inlärningsfasen då). De flesta står för högt och betydligt längre tid än de sitter och liksom "duttar" ner i sadeln. Man ska ju stå vartannat steg = hälften av tiden. Absolut är lättridningen till för att avlasta hästens rygg under uppvärmning, men hästen ska ju också förberedas för nedsittningen. Annars blir det ju en väldig kontrast när ryttaren ska sitta ner plötsligt. Menar inte att man ska dunsa, men många skulle behöva sätta sig tydligare och våga sitta liiite längre innan man ställer sig upp.

 

[ptr]

Det underlättar med om man försöker minska svanken utan att för den skull bli kutryggig. Ett sätt är att en stund då och då försöka ha underskänkeln lite för långt bak och sen slappna av och låta den lägga sig där den vill. På så vis får man även lite längre stödyta mellan stigbygel och knäts stödpunkt och kan bli lite stadigare. Känns förbaskat obekvämt men mindre efter ett tag.

 

[Ray]

Jag som instruktör tycker tvärtom, det är väldigt ovanligt med ryttare som dunsar ner i lättridningen (förutom under själva inlärningsfasen då). De flesta står för högt och betydligt längre tid än de sitter och liksom "duttar" ner i sadeln. Man ska ju stå vartannat steg = hälften av tiden. Absolut är lättridningen till för att avlasta hästens rygg under uppvärmning, men hästen ska ju också förberedas för nedsittningen. Annars blir det ju en väldig kontrast när ryttaren ska sitta ner plötsligt. Menar inte att man ska dunsa, men många skulle behöva sätta sig tydligare och våga sitta liiite längre innan man ställer sig upp.

Tycker det blir så när ryttare kompenserar bakvikt med att luta sig framåt när de kommer ner i sadeln- för att de överhuvudtaget ska komma upp igen.

 

[Itzyditzy]

Min tränare instruerar att både sitta ner djupt och stå ordentligt.
Inte sitta ner tungt utan djupt, så man kan få till ett litet påskjut i nersittningen. Precis som man gör när man sitter ner i traven, fast på ett steg.
Sen när jag står ska jag stå så bra och rakt med fötterna att jag ska tänka att om hästen försvinner under mig ska jag kunna stå på marken.

Det hjälper mig super mycket att tänka så!

 

[TheRedLightning]

fick höra från en hästbekant som ej är instruktör men kunnig, att en inte ska fokusera på att stå upp i lättridningen i traven, utan på att sätta sig tungt i sadeln.

Jag har fått lära mig motsatsen att man inte ska sätta sig tungt, man ska "fjädra". Dvs om man sätter sig tungt då dunsar det i sadeln, men när man "fjädrar" hörs ingenting.
Om jag inte minns fel nu, så är det inte bra att sitta tungt/dunsa ner i sadeln för hästen i och med att man vill vara följsam när man rider och det är man inte direkt om man skulle sitta tungt/dunsa ner i sadeln.
Det är vad jag fått lära mig i alla fall, svårt att förklara på ett bra sätt i text.

 

[PathOfClovers]

Tycker det blir så när ryttare kompenserar bakvikt med att luta sig framåt när de kommer ner i sadeln- för att de överhuvudtaget ska komma upp igen.

Precis, viker sig i höften och rumpan putar ut.

 

[PathOfClovers]

Jag har fått lära mig motsatsen att man inte ska sätta sig tungt, man ska "fjädra". Dvs om man sätter sig tungt då dunsar det i sadeln, men när man "fjädrar" hörs ingenting.
Om jag inte minns fel nu, så är det inte bra att sitta tungt/dunsa ner i sadeln för hästen i och med att man vill vara följsam när man rider och det är man inte direkt om man skulle sitta tungt/dunsa ner i sadeln.
Det är vad jag fått lära mig i alla fall, svårt att förklara på ett bra sätt i text.

Så svart eller vit behöver man bara vara med nybörjare, eller om man av annan anledning har extremt dålig balans. Du skriver; om man sätter sig tungt så dunsar det i sadeln. Finns det inget mitt emellan? Man måste kunna träna på sätta sig ordentligt, UTAN att dunsa.