FlipTheFrog
Trådstartare
Idag har här TRAVATS på riktigt för första gången på tre månader! Min häst har varit avställd pga fång i två månader och sedan skrittad (och lite piff- och puffad) i en månad.
Vi åkte till ridhuset med bra underlag och skrittjobbade mest - på långsidan en halv volt tillbaka som övergår i en diagonalsluta, som blir en förvänd öppna i några steg när man når väggen, som böjs om till en sluta, som efter några steg blir en öppna som fortsätter ut i en ny volt tillbaka, ny diagonalsluta tillbaka mot spåret, osv.. (Undrar om det är denna övning som kallas 'smokingflugan' i ngn bok?) Hon kändes stark, mjuk och fin.
Sedan tempoväxlingar i skritt runt fyrkanten och så småningom i den långsamma skritten täta övergångar mellan 'öpplingar' och 'slutlingar' som så småningom blev tramp och ur trampet varannan gång skritt och varannan TRAV. Kanontrav blev det (nästan passage vid några tillfällen)! Otroligt lätt och fin framtill, en riktigt stor och dansande trav
..i i alla fall 10 meter =)
Sedan orkade vi inte hålla ihop det hela.. Och detta är inget nytt som uppkommit, utan detta är vår stora stötesten. När energin läggs uppåt (i bärigheten) känns det som jag har bra koll på vad som händer, men när det sedan tippar över så att mer energi läggs framåt (i påskjutet) så har jag svårt att ta hand om det på ett bra sätt.
Släpper jag på henne i detta läge så är jag långt ifrån säker på att få tillbaka henne igen, om ni förstår vad jag menar. I alla fall inte utan att använda muskelstyrka.. Hamnar således gärna med en smyghandbroms i. Försöker ta förhållningar och lätta - men antingen blir förhållningarna hastiga och bryska och eftergiften plötslig och förstor, eller så segdrar jag för mycket och glömmer lätta.. Detta då i olika kombinationer. Suck.
Hur tänker/gör ni när ni rider hästar med energi så det räcker för ett helt kompani?
Vi åkte till ridhuset med bra underlag och skrittjobbade mest - på långsidan en halv volt tillbaka som övergår i en diagonalsluta, som blir en förvänd öppna i några steg när man når väggen, som böjs om till en sluta, som efter några steg blir en öppna som fortsätter ut i en ny volt tillbaka, ny diagonalsluta tillbaka mot spåret, osv.. (Undrar om det är denna övning som kallas 'smokingflugan' i ngn bok?) Hon kändes stark, mjuk och fin.
Sedan tempoväxlingar i skritt runt fyrkanten och så småningom i den långsamma skritten täta övergångar mellan 'öpplingar' och 'slutlingar' som så småningom blev tramp och ur trampet varannan gång skritt och varannan TRAV. Kanontrav blev det (nästan passage vid några tillfällen)! Otroligt lätt och fin framtill, en riktigt stor och dansande trav
..i i alla fall 10 meter =)
Sedan orkade vi inte hålla ihop det hela.. Och detta är inget nytt som uppkommit, utan detta är vår stora stötesten. När energin läggs uppåt (i bärigheten) känns det som jag har bra koll på vad som händer, men när det sedan tippar över så att mer energi läggs framåt (i påskjutet) så har jag svårt att ta hand om det på ett bra sätt.
Släpper jag på henne i detta läge så är jag långt ifrån säker på att få tillbaka henne igen, om ni förstår vad jag menar. I alla fall inte utan att använda muskelstyrka.. Hamnar således gärna med en smyghandbroms i. Försöker ta förhållningar och lätta - men antingen blir förhållningarna hastiga och bryska och eftergiften plötslig och förstor, eller så segdrar jag för mycket och glömmer lätta.. Detta då i olika kombinationer. Suck.
Hur tänker/gör ni när ni rider hästar med energi så det räcker för ett helt kompani?