western_wannabe
Trådstartare
Har kikat i flera gamla trådar om att ha valack och föl gåendes ihop, och läst om mångas tankar och erfarenheter.
I lördags släpptes min 4-åriga valack ihop med ett 7-månaders hingstföl. Blev lite spring och bus, valacken markerade vem det var som bestämde, men var ändå nyfiken och sökte kontakt. Fölet är hur nyfiket som helst, är modig och lugn av sig, och visade sig underlägsen direkt.
Valacken och fölet kan beta sida vid sida, bråkar ej vid utfodring i hagen, dricker samtidigt ut vattenbaljan, kan klia varandra, står och hänger ihop vid grinden på kvällen. De leds bredvid varandra utan sura miner. Valacken har aldrig sparkat mot fölet, men däremot gett honom några tjuvnyp ibland (bl.a. när fölis letat efter mat mellan bakbenen på honom). De står i boxarna bredvid varandra i stallet, och det kan vara lite sura miner från valackens sida vid utfodring, men inget mer. Första dagen (för en vecka sedan) var han riktigt grinig, men de senaste dagarna markerar han bara med öronen när fölis hänger vid väggen mellan boxarna, och detta bara vid utfodring.
Men nu kommer det stora MEN-et... Förutom lite små bitmärken där pälsen saknas så hade fölis igår ett rejält bett på halsen. Då jag inte sett situationen så kan man ju bara spekulera, och mina tankar vandrar från att det bara var en tillrättavisning som gick för långt, till att valacken helt enkelt är för hård mot honom, och att jag riskerar värre skador om jag låter dem gå kvar ihop...
Fölet ska förbli hingst, och jag hade gärna sett att han slapp gå ensam som vuxen, och speciellt inte som föl/unghäst. Att köpa ännu en häst är inget jag i dagsläget vill göra, men om jag måste sära på dem, är det nog den bästa lösningen, och låta valacken gå med stoet jag också har. Jag har inga tankar på att skicka iväg fölet för att gå i unghästflock, då jag inte vill förlora den dagliga hanteringen, och dessutom kommer ut och åka med honom och ställa honom i halter nästkommande år. Men självklart vill man att hästen ska få en så bra uppväxt som möjligt, vilket är svårt för oss som har en, kanske två tävlingshästar, och ingen möjlighet att ha egna "flockar" passande alla individer. Ska tilläggas att fölet hittills är uppväxt utan jämnåriga.
Hur långt ska man låta det gå innan man vidtar åtgärder? Vart går gränsen mellan ren uppfostran, och ren elakhet? Är det möjligt att hingstfölet erbjuder lite mer motstånd och säger ifrån när han växt till sig och känner sig tryggare i den för honom nya miljön?
Tar gärna emot era synpunkter/åsikter
I lördags släpptes min 4-åriga valack ihop med ett 7-månaders hingstföl. Blev lite spring och bus, valacken markerade vem det var som bestämde, men var ändå nyfiken och sökte kontakt. Fölet är hur nyfiket som helst, är modig och lugn av sig, och visade sig underlägsen direkt.
Valacken och fölet kan beta sida vid sida, bråkar ej vid utfodring i hagen, dricker samtidigt ut vattenbaljan, kan klia varandra, står och hänger ihop vid grinden på kvällen. De leds bredvid varandra utan sura miner. Valacken har aldrig sparkat mot fölet, men däremot gett honom några tjuvnyp ibland (bl.a. när fölis letat efter mat mellan bakbenen på honom). De står i boxarna bredvid varandra i stallet, och det kan vara lite sura miner från valackens sida vid utfodring, men inget mer. Första dagen (för en vecka sedan) var han riktigt grinig, men de senaste dagarna markerar han bara med öronen när fölis hänger vid väggen mellan boxarna, och detta bara vid utfodring.
Men nu kommer det stora MEN-et... Förutom lite små bitmärken där pälsen saknas så hade fölis igår ett rejält bett på halsen. Då jag inte sett situationen så kan man ju bara spekulera, och mina tankar vandrar från att det bara var en tillrättavisning som gick för långt, till att valacken helt enkelt är för hård mot honom, och att jag riskerar värre skador om jag låter dem gå kvar ihop...
Fölet ska förbli hingst, och jag hade gärna sett att han slapp gå ensam som vuxen, och speciellt inte som föl/unghäst. Att köpa ännu en häst är inget jag i dagsläget vill göra, men om jag måste sära på dem, är det nog den bästa lösningen, och låta valacken gå med stoet jag också har. Jag har inga tankar på att skicka iväg fölet för att gå i unghästflock, då jag inte vill förlora den dagliga hanteringen, och dessutom kommer ut och åka med honom och ställa honom i halter nästkommande år. Men självklart vill man att hästen ska få en så bra uppväxt som möjligt, vilket är svårt för oss som har en, kanske två tävlingshästar, och ingen möjlighet att ha egna "flockar" passande alla individer. Ska tilläggas att fölet hittills är uppväxt utan jämnåriga.
Hur långt ska man låta det gå innan man vidtar åtgärder? Vart går gränsen mellan ren uppfostran, och ren elakhet? Är det möjligt att hingstfölet erbjuder lite mer motstånd och säger ifrån när han växt till sig och känner sig tryggare i den för honom nya miljön?
Tar gärna emot era synpunkter/åsikter